Månsson: Hur Junior-dependent är Hammarby egentligen?

BLOGG. Några tankar om 1-1 i Borås – en Bajenpremiär som oroar.

Premiärer. Så svåra att få grepp om. Som en blandning mellan tränings- och tävlingsmatcher med lag som sällan sitter riktigt ihop. För det mesta, när man ska analysera, sitter man där och försöker tyda tendenser snarare än en slutprodukt.

Hursomhelst: I Hammarbys fall såg det sämre ut än jag trodde. Bajen hade två starka perioder på Borås arena, i slutet av de båda halvlekarna (även om Elfsborg kvitterade strax före paus) men i övrigt var det mycket som borde vecka Stefan Billborns panna. Simon Sandberg gjorde en kanonmatch och Alexander Kacaniklic allsvenska debut lovade gott. Men annars, som laginsats? För dåligt.

Annons

Den berömda pressen såg vi inte av, förutom när Elfsborg hade insparkar och Hammarby markerade straffområdet. Att sjunka lite läge behöver förstås inte vara fel – det var nog i själva verket helt rätt i det här fallet – men det är också ett symptom på att presspelet inte är synkat. Passningsspelet som var så bländande i stora stycken i fjol har vi inte sett röken av 2019 (förutom bitvis i cupen mot Dalkurd) och jag kan inte låta bli att undra hur Junior-dependent Bajen egentligen är. I match efter match under fjolåret smög Junior ner till vänster i banan för att sätta igång spelet – i år ser det ofta ut som att bollen ska gå ut på vänsterbacken innan planen öppnas upp. Men så länge passningsspecialisten Dennis Widgren sliter med sin skada är det kanske inte rätt modell. Att Jean Carlos har fina kvaliteter har vi redan sett på träning och match men gårdagens insats var snudd på katastrofal. Brassen tappade sin kant fullständigt vid flera tillfällen och fumlade ut enkla bollar över sidlinjen när han skulle delta i uppspelen. Kanske var det en engångsföreteelse, kanske behöver han mer tid, men det såg i alla fall hopplöst ut igår.

Att pressen och uppspelen inte sitter är oroande. För det var ju mycket av det som Hammarby byggde sin fjolårssäsong på. Dessutom släppte de in ett mål som var så enkelt att målskytten Frederik Holst inte själv förstod hur han plötsligt kunde vara så fri – Elfsborg hade ju knappt satt fart på bollen innan djupledspassningen kom. I början av andra halvlek läckte det igen, men då hade Hammarby tur. Pavel Cibicki – som alltid hittar formen på våren – träffade ribban och stolpen inom loppet av en minut och vid det laget var jag övertygad om att Elfsborg skulle jogga hem en trea.

Men så bytte Billborn in Mats Solheim för att få stopp på läckaget, vilket fick omedelbar effekt. Solheim löste specialistuppgiften väl, och mot slutet var det som att Elfsborg inte längre trodde på seger. Plötsligt kom hemmalaget av sig, kanske fortsatt präglade av sitt bedrövligt svaga fjolår. Istället var det Bajen, med ett betydligt rappade bolltempo, som tryckte på och hade den pigge ihopparen Darijan Bojanic knutit vänsterskon hade det blivit tre poäng istället för en.

Annons

Allt var inte mörker i Bajen. Bitvis glimtade det till i den här något märkliga matchen. För samtidigt som den kollektiva insatsen var under all kritik är en poäng borta mot Elfsborg ingen skam. Muamer Tankovic stod för flera misstag, vissa av dem farliga, men gjorde ett kvalitetsmål och träffade stolpen med ett lurigt skott. Simon Sandberg var som sagt utmärkt – han hittade lagkompisar i fina, rättvända positioner mest hela tiden och Alexander Kacaniklic visade äntligen lite av sitt kunnande. Hans mjuka fötter kan bli värdefulla när Vidar Örn Kjartansson och Nikola Djurdjic finns i boxen. Den här gången var Kjartansson osynlig och Djurdjic rätt kantig – och de hittade inget samspel alls – men där kommer målen att komma. Allt annat vore ologiskt, orimligt.

Men i sin helhet var det här en tankeställare för Billborns gäng. Kvaliteterna i truppen behöver ingen betvivla, men så länge kollektivet fallerar hjälper inte det särskilt mycket. Rejäl bättring krävs, helst redan till nästa omgång.

FOTO: Bildbyrån