Enough is enough. Jag tror att Kim och Tolle dammar av en gammal favorit imorgon. [the_ad_group id="567"] Av alla märkliga statistikrader är Djurgårdens facit i derbyna mot Hammarby... en av de märkligare. 2008 vann Djurgården en gång mot Bajen i serien, Mikael Dahlberg överlistade Benny Lekström och gjorde matchens enda mål.  Sedan den säsongen har Djurgården hamnat över Hammarby i tabellen – eller spelat i en högre serie – varje år utom 2018. Ja, och ändå ser resultatraden ut som den gör. 12 vinster för Hammarby i Allsvenskan. Fyra kryss. En vinst för Djurgården. I cupen: två vinster för Hammarby och en 0-0-match med straffseger för Djurgården. 14-4-2. Efter 1-4-smockan mot AIK för fyra omgångar sedan var Djurgården fortsatt på samma poäng som Malmö FF i toppen, men trots tabellen och det faktum att Bosse och Henke styr klubben på ett föredömligt sätt år efter år, var det upprorsstämningar i supporterleden. Enough is enough, som det hette i ett öppet brev.   Det är väl svårt att säga att just den skrivelsen var särskilt konstruktiv, men jag förstår samtidigt varför det är så svårt att formulera sig. Själv har jag aldrig lyckats sätta fingret på vad PROBLEMET egentligen är. Ja, det är uppenbart att det har knutit sig och att djurgårdarna har sett spöken gång efter annan, men spelare och ledare har kommit och gått i rask takt under många säsonger. Även om det mentala spelet sällan ska underskattas i idrott är siffrorna så pass extrema att det nästan är svårt att tro på dem (och då har jag ändå varit på plats för det mesta). Hammarby är inte Djurgårdens bogey team, de har blivit till så mycket mer än så, men det fina med idrotten är att det alltid kommer nya chanser. Imorgon är det dags igen. Djurgården slåss för guld, Hammarby för att få kontakt med topp tre-lagen, men det är svårt att få DIF till favoriter, även om spelbolagen på nytt anser det. Däremot anar jag att Kim och Tolle kommer prova en gammal favorittaktik som möjligtvis kan överraska motståndarna. Under sommaren 2019 hade Djurgården tre så pass starka mittbackar – Marcus Danielson, Jacob Une Larsson, Erik Berg – att det var svårt att bänka någon av dem. Lösningen blev en 3-4-3-formation med wingbackar, ett defensivt block på mitten (Ulvestad/Karlström) och två offensiva spelare i relativt fria roller bakom Mohamed Buya Touray. Taktiken gav ett par övertygande segrar innan Erik Berg skadade sig och DIF gick tillbaka till sin vanliga 4-2-3-1-formation.

Ni som följer DIF tätt vet att 4-3-3 har varit modellen i år, från den första träningskampen i januari till 0-1-förlusten i Uppsala mot Sirius för snart två veckor sedan. Formationsmässigt har det sett likadant ut i varenda omgång, med undantag för försvara ledningar-taktiker mot slutet av vissa matcher. Imorgon kan det emellertid vara dags för ett trendbrott för att försöka få fart på laget igen. I går kväll läste jag att FotbollDirekt förmodligen hade sniffat rätt på startelvan till morgondagens match. Så här såg den ut: Jacob Widell Zetterström – Leo Cornic, Jacob Une Larsson, Jesper Löfgren, Hjalmar Ekdal, Elliot Käck, Rasmus Schüller, Magnus Eriksson, Haris Radetinac – Joel Asoro, Edward Chilufya  . Någon formation angavs inte, men om namnen stämmer och jag känner Kim och Tolle rätt tror jag att det här är en 3-4-3-taktik av 2019-modell. Une, Löfgren och Ekdal som mittbackar. Cornic och Käck som wingbackar. Schüller och Mange på mitten och en tremannakedja där uppe med Chili, Asoro och Radetinac (vars jämn- och hårdhet saknats bland alla formsvaga offensiva spelare). Möjligen startar Radetinac till höger och Chili till vänster, vilket Kim och Tolle har valt några gånger (för övrigt obegripligt för mig, Chili kommer inte till sin rätt och Haris är förmodligen bättre till vänster.) Att välja Asoro i mitten känns däremot rätt logiskt, trots att han knappt presterat någonting under säsongen. Holmberg har varit formsvag länge, Kujovic är i frysboxen och förr eller senare borde det lossna för 22-åringen som anlände med sådana förväntningar. Om man får tro Asoro själv har det dessutom sett riktigt lovande ut på träningarna på sistone. Vilken effekt som taktiken kommer få för matchen – om jag nu har rätt – blir intressant att se. Jag föreställer mig att Djurgården kommer vara mer inställda på kontringar än vanligt, men längre än så känns knappt lönt att spekulera, framförallt då jag inte är säker på hur Hammarby kommer ställa upp. Till skillnad från Kim och Tolle har Milos Milojevic en tendens att ofta byta taktik. LÄS MER. Dokument: 9-1 på Råsunda – historien om DIF:s kross av Bajen

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription