Korsbandsskadan höll honom borta från spel i ett år.
En bortkastad säsong?
Kerim Mrabti tänker precis tvärtom.
– Den har förlängt min karriär med ett år, säger han.
Solen gassar över Kaknäs.
Ute på konstgräsplan kör Djurgården ett näst sista pass inför cupfinalen mot Malmö. Övningarna är koncentrerade, tempot på spelövningarna relativt högt. Vid ett inlägg krockar målvakten Tommi Vaiho med anfallaren Julian Kristoffersen så att den senare går i backen med smärtor.
– Satana perkele Tommi!
Det är tränaren Özcan Melkemichel som skriker från mittplan. Tommi Vaiho slår ut med armarna, säger något urskuldande.
– Jag bara skojar med dig, säger Özcan och skrattar.
– Det är sånt som händer på match. Då händer det på träning med.
Titlar betyder ju allt. Om vi vinner kan alla djurgårdare gå till jobbet med en skön känsla även om vi haft tre tyngre matcher i allsvenskan.
En stund senare sitter Kerim Mrabti och ler i solen. Det går inte att ta miste på att han ser fram emot cupfinalen.
– Det märks på träningen när det börjar bli allvar. Nu är det en titel på spel!
Vad tror du en titel skulle betyda för supportrarna?
– Titlar betyder ju allt. Om vi vinner kan alla djurgårdare gå till jobbet med en skön känsla även om vi haft tre tyngre matcher i allsvenskan. Det betyder lika mycket för dem som för oss.
Och för dig personligen?
– Det skulle vara min första riktiga titel känns det som. Jag har vunnit division 1 men det är kanske inget man stoltserar med när man är gammal och har lagt av. Så på så sätt skulle det vara det största i min karriär hittills.
Kan du njuta av en cupfinal?
– Jag har alltid gillat de största matcherna och tycker att jag gjort många av mina bästa insatser på bortaplan mot de stora lagen. Det gäller att hitta rätt balans i sådana matcher. Man ska kämpa hårt, vara beredd på att kriga. Men också våga göra sin grej. Inte spänna sig.
Hur blir det att möta Malmö som var favoriter före säsongen men gått svagt hittills?
– De har fortfarande riktigt bra spelare så det är klart tufft. Men det känns också helt rätt att möta dem i finalen. Det här blir det verkliga testet.
Djurgården inledde årets cupspel med att vinna en förhållandevis enkel grupp med tre lag från Superettan: Degerfors, IK Frej och Jönköping Södra. Därefter har de tagit två tunga skalper: 1-0 mot Häcken och 2-0 mot AIK. I semifinalen mot ärkerivalerna från Solna gjorde Kerim ett av målen och var en planens bästa spelare, men det började illa. Efter en halvtimmes spel, när det ännu var mållöst, missade Kerim en straff. Märkligt nog blev det vändpunkten för Djurgårdens nummer tio.
– Det var som att alla knutar släppte. Jag hade nog varit lite nervös men det var en märklig känsla av lättnad. Det var nästan så att jag kände mig glad, hur konstigt det än kan låta. Efter det fanns det inget att tveka på. Då var det bara “Nu ska jag göra mål, nu ska jag visa vilken bra fotbollsspelare jag är.” Tidigare i karriären hade jag nog inte tänkt så.
Det är den 15:e april och Kerim Mrabti tar sig för baksida lår. Derbyt mot AIK är över.
Foto: Andreas L Eriksson / BILDBYRÅN
Kerim tror att hans reaktion går att spåra till korsbandsskadan som han drabbades av i januari 2016. Bakom sig hade han en allsvensk genombrottssäsong och han var övertygad om att utvecklingen skulle fortsätta. Han såg framför sig hur han skulle göra succé i Djurgården och leda laget till framgång. Och så en utlandsflytt på det? Debut i “riktiga” landslaget till och med?
Istället blev det ett år utanför de vita linjerna. Men när Kerim ser tillbaka minns han faktiskt inte en särskilt jobbig tid.
– Jag blev aldrig sänkt av det. Jag minns att jag pratade med Haris Radetinac (som skadat sitt korsband i maj året före) direkt efter skadan och att jag skrattade i telefonen. Han fattade ingenting, men redan då var jag inställd på att det inte skulle knäcka mig. “Jag ska komma tillbaka, vänta bara!”
Men någon gång måste det väl varit tungt?
– Egentligen inte. Till och med de tråkigaste rehabövningarna lyckades jag vända till något kul, bara för att liksom. Jag blev helt inställd på att få ut något av varje pass, även om det bara var enkla fysövningar.
Förra hösten var olyckan framme igen. En höftskada i september gjorde att Kerim missade de återstående sju omgångarna av allsvenskan. Ja, så rapporterades det i alla fall till en början. Men redan efter fyra matcher var Kerim tillbaka i Djurgårdens laguppställning.
– När jag var på Sofiahemmet och gjorde röntgen sa de att säsongen var över, men jag vägrade lyssna på det. Jag skulle tillbaka till varje pris och det gick faktiskt. Jag tror att det beror på att jag hade byggt upp fysiken grundligt under förra skadeperioden. Utan skadan hade jag aldrig varit så grundtränad. Jag tror att jag förlängt karriären med ett år istället för att förkorta den.
Så du rekommenderar andra spelare att få allvarliga skador?
– Haha, nej, det gör jag väl inte. Men det kan vara värdefullt, inte minst mentalt.
Vilken typ av skada skulle kunna knäcka dig?
– Det enda som skulle kunna göra det är om man måste avsluta karriären, om det varit något med hjärtat till exempel. Men annars kommer jag inte knäckas. Och jag tror att jag ska slippa det värsta nu.
Kerim knackar i träbänken som han sitter på.
– Den senaste skadan har vi försökt analysera. Jag känner som sagt att jag är riktigt bra tränad men jag var lite krasslig efter de två inledande matcherna mot Östersund och Trelleborg. Efter det tränade jag kanske lite hårdare än jag borde. Jag var nog inte riktigt redo inför matchen i AIK och då fick jag en skada i baksida lår direkt. Men även den här gången har det gått fortare att komma tillbaka än vad läkarna trodde. Det är skönt att veta att jag har bra läkkött.
I Kerims frånvaro inledde Djurgården med att slå Malmö med 3-0, men därefter har det bara blivit en poäng på tre matcher. Kerim erkänner att han våndats på läktaren.
– Klart det är frustrerande. I den första matchen visade hur bra vi kan vara men sen var det två matcher som vi tappade i slutminuten. Mot Elfsborg var vi på väg mot seger, mot Hammarby hade Jonas Olsson en nick från tre meter innan de kontrade och avgjorde. Det kunde varit sex poäng på de matcherna. Nu blev det en.
Jubel efter cupsegern i semifinalen mot AIK.
Foto: Andreas Sandström / BILDBYRÅN
Många har påpekat att du har saknats i din nummer tio-roll. Känner du ett ansvar?
– Ja, jag känner att jag fått en mycket större ansvar i år. Det är egentligen bara jag som körts in som tia. När jag inte varit med har det varit ett mer rakt 4-4-2. Men jag trivs att ha den här rollen, både spelmässigt och som ledare. Jag vill bara gå ut och göra allt för Djurgården, jag vill göra en fantastisk säsong.
Hur går det i cupfinalen då?
– Jag har på känn att det blir 120 minuter. Så vi får se till att avgöra i förlängning.
Är det du som gör det?
– Jag kan göra en assist. Eller jag kan skjuta eller passa så det blir ett självmål. Förra sommaren avgjorde ju Malmö på det sättet mot oss på övertid och det var riktigt surt. Så ett självmål i förlängning hade väl varit den perfekta revanschen?
****
Gillar du vad du ser? Vill du att Fotboll Sthlm ska leva vidare?
Isåfall: Snacka med dina kompisar, dela artiklarna i sociala medier, fyll på med kommentarer där det passar. Vi finns på Facebook, Instagram och Twitter.
Läs mer om planerna för Fotboll Sthlm här.
****
