Månsson: Emir Kujovic ändrar inte oddsen i guldstriden

BLOGG. Några tankar om Emir Kujovic på kort och lång sikt.

Annons

”RIP guldstriden. Bosse Andersson har dödat den.”

Så löd ingressen när min gamle kollega Robert Laul skrev om Emir Kujovic-värvningen sent igår kväll. Laul garderade sig visserligen senare i texten, men bågen var hårt spänd.

Nja, säger jag. Jag skulle bli förvånad om Emir Kujovic – som totalt kommer att vara tillgänglig under max tio matcher i höst – hinner komma i något som liknar 90-minutersskick förrän tidigast under de sista omgångarna. Under säsongen som gick gjorde han, enligt Transfermarkt, 80 minuter totalt. I andralaget i Regionalliga West mot Dortmunds reserver i en 0-2-förlust. Uppförsbacken bör alltså vara ganska lång. Och som tung och kraftfull spelare brukar det ta lite extra tid att komma upp.

Den där tyngden, och närvaron i straffområdet som är spetskvaliteten, är visserligen en faktor som talar för att han kan slängas in i slutet på tajta matcher när Mohamed Buya Turay har tröttat ut motståndarbackarna. Emir skulle eventuellt kunna bli en joker, en x-faktor om allt stämmer, men det är inget som man bygger en succéprognos på. Eller något som ruskar om guldstriden i grunden. Jag ser det fortfarande som helt jämnt mellan Djurgården, AIK och Malmö, vilket även oddssättarna verkar hålla med om.

På sikt kan det däremot bli bra. Om vi slänger in de vanliga garderingarna om motivation och en frisk kropp har Emir alla möjligheter att vara en bärande spelare i Djurgården när Buya Turay har voltat vidare i karriären. Emir var en av seriens bästa spelare när han var här senast och är inte äldre än 31. Han har rutin, auktoritet och är lika stark som targetspelare som avslutare. Djurgården har varit intresserade i hundra transferfönster i rad och Emir är en önskespelare både för Bosse Andersson och tränarduon. Dessutom är värvningen billig för en spelare i den kategorin.

Så prognosen är god. Men tålamod krävs. Det är lätt att tankarna går till Muamer Tankovic och Alexander Kacaniklic som för stunden spelar fotboll på en skyhög allsvensk nivå. Båda hade liksom Emir Kujovic varit och vänt i a-landslaget innan det körde fast helt ute i Europa, och både “Tanken” och “Kakan” behövde ett halvår av speltid (och svaga prestationer) innan de klarade av att växla upp. Det är troligt att Kujovic, som trots allt är något äldre, är i behov av en liknande inkörsperiod innan det tar fart.

Foto: Djurgården Fotboll