Kim och Tolle, del II: ”Nu tänker man att vi ska vara här för alltid”

Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf vet vad de vill se i Djurgården.
En lojal grupp som drar åt samma håll och ett effektivt passningsspel som har nötts fram på träningsplanen.
Ja, och så gärna ett gäng känsliga vänsterfötter.

Har du läst vår första del av intervjun med Djurgårdens nya tränarduo?
Det är en lång artikel, men den handlar egentligen inte särskilt mycket om själva fotbollen. Den delen har vi sparat till texten som du läser just nu.

Annons

Så låt oss återgå till samtalet på Kaknäs. Vi har börjat prata om tiden i Sirius där Kim och Tolle var i sju år. Resan började i division 1 och avslutades med dubbla säsonger i Allsvenskan. När jag frågar om vad de är mest stolta över svarar Tolle snabbt.
– Att Sirius inte bara är bandy längre. Det var mycket så i början, när vi berättade om vilka vi tränade: ”Sirius, det är bandy va?” Jag tycker faktiskt att vi har satt Sirius på fotbollskartan.
Kim fyller i:
– Och det på ett fint sätt. Supportrarna har skött sig, vi har spelat bra fotboll och jag tror att vi allmänt ses som en positiv klubb.
Vilket är ert största misstag under tiden där?
– Oj, det är så många. Att vara fotbollstränare handlar om att ta så förbannat många beslut, säger Kim.
Tolle funderar ett tag innan han svarar.
– Om jag ska peka på något så har vi sett att ha saker på plats tidigt har varit ett extremt framgångsrecept. Vi nöter mycket på vårt spelsätt så att alla vet vad de ska göra. När vi har panikvärvat på grund av skador har vi i efterhand konstaterat att vi ofta lika gärna kunde ha låtit bli. Där har vi gjort fel några gånger. Vi har plockat in spelare som inte varit genomscoutade. För om man inte har några pengar får man ta det som, av någon anledning, har blivit kvar i mars.
Är det något som ni kommer framföra i dialogen med Bosse?
– Ja. Eller… det är svårt att jämföra med Sirius, säger Kim.
– Djurgården har pengar. Då kan man köpa loss en scoutad spelare senare inför säsongen. Men att vara tidigt ute har som sagt varit viktigt för oss, säger Tolle.

Just kontinuiteten har mycket riktigt varit ett framgångsrecept för duon i Sirius där resurserna har varit knappa även i den högsta serien. Men året som gick var hackigt, framförallt till en början. Våren präglades av skador (ett talande exempel: målvaktstränaren Karim Fegrouch var tvungen att spela i elva matcher under året) och poängskörden var till en början hopplös. Efter tolv omgångar hade Sirius tabellraden 1-2-9 och målskillnaden 9-29, men sedan påbörjade laget något som i supporterled – halvt på skämt, halvt på allvar – döptes till The great escape. När säsongen var färdigspelad hade Sirius samlat ihop till 30 poäng, vilket i år räckte till förnyat kontrakt med marginal.
Vad är det viktigaste i motgång?
Tolle:
– Motgångar kan se ut på olika sätt så det finns inget ingen universallösning. Men eftersom vi håller på med en lagsport är det viktigaste att alla drar åt samma håll. Människan är skapt sådan att det är skönt att skylla på andra. ”Det var tränarens fel!” “Det var vänsterbacken som snubblade två gånger!”
Kim:
– Vi försöker hela tiden se nyktert på verksamheten. Dagen när man inte gör det är det kört. Vare sig man vinner eller förlorar så gäller det att se hur det är på riktigt, och inte bry sig om vad folk tycker. Vad är fakta? Först tar man reda på det, sedan förmedlar man det till spelarna. Framförallt gäller det att ta ansvar när det går dåligt.
Tolle:
– Man vill ju vinna nästa match, men även den om ett eller två år. Då måste man vara prestationsorienterad och analysera matcherna för vad de är. Verkligheten är inte svart eller vit.
Kim:
– Kommunikationen är viktig. Att man kan prata öppenhjärtigt med hela teamet. Att alla får säga sitt och vara delaktiga.
Tolle:
– Precis. En sammansvetsad ledarstab är en extra styrka. Om det spretar i spelartruppen så vet alla att man har en annan grupp som håller ihop.
Nu är ni i en större klubb där rubrikerna kommer fortare om det går bra eller dåligt. Blir de här sakerna extra viktiga då?
Kim:
– Så kan det vara. Man påverkas förstås känslomässigt av resultaten. Men för det mesta är jag trygg i att vi har gjort vårt bästa för att vinna matchen i form av förberedelser. Sedan gör man ju fel. Man tar felbeslut som man med facit i hand får lära sig av.
Hur ser ni på supportrarnas roll i det här?
Kim:
– Man måste lyssna, för supportrarna lever utifrån resultat och känslor. Det ska man ha en jävla respekt för, för det är ju på grund av deras känslor som vi håller på med det här. Samtidigt måste vi ta besluten utifrån vår logik. Man ska komma ihåg att alla fans inte tycker samma sak heller.
Tolle:
– Ja, det är lätt att det målas upp att “fansen tycker så här” men det är ju bara de som skriker högst. Det finns alla åsikter.
Kim:
– Fansen har ju sina favoritspelare. Jag sa en gång till några av Sirius fans att om de hade fått bestämma så skulle vi aldrig värva en spelare, för de ville ha samtliga kvar. Samtidigt ville de ha en intressant silly season, så det är svårjobbat på så sätt…
Kim och Tolle skrattar. De tycker att relationen till både spelarna och supportarna i Sirius har varit överlag god. Men några nyförvärv från blåsvart till blårandigt kommer det inte bli, menar de. När jag ställer frågan svarar de “nej!” i munnen på varandra.
Det lät definitivt?
Kim:
– De har kontrakt med alla spelare.
Tolle:
– De ligger extremt långt framme. Därför kändes det stabilt att lämna nu. De ska väl få in en forward och sedan är de nöjda. Djurgården kanske köper från Sirius i framtiden men just nu är det nej.
Vad är viktigast när man bygger en trupp?
Kim:
– Det är klart att man vill ha en kärna med spelare som varit i klubben i fem-sex-sju år. Det vill alla klubbar ha. Det ska vara spelare som är tillräckligt bra för att spela men inte så pass bra att de blir köpta. Eller att de bara trivs så pass bra i klubben, för de får inte vara oambitiösa. De flesta som blir framgångsrika, oavsett om det är Chelsea eller en svensk division 1-klubb, har en kärna av spelare som står för något. Sedan är det extremt svårt att få till, särskilt i dagens allsvenska.
Tolle:
– En mix är bra att ha. Olika åldrar, olika roller, olika spetsegenskaper. Generellt sätt kan man säga att desto fler spelare som kan ta ansvar för fler än sig själv, desto bättre är det. Helst vill man ha någon som tar ansvar för hela omklädningsrummet, men det räcker ofta att man har några spelare som har koll på de närmaste.
Hur många spelare ska man ha i en trupp?
Tolle:
– Det beror på många saker. Hur många och bra juniorerna är och om man har skadebenägna spelare till exempel.
Kim:
– 22+2 kanske. Men vi har aldrig pratat om det, vi har inte haft det problemet (skratt).
Hur många alternativ per position är bra att ha?
Tolle:
– Det är bra att ha tre per lagdel. Har man tre ytterbackar, tre mittbackar och tre eller fyra som kan spela centralt på mitten kommer man en bit. Man behöver inte ha dubbel besättning på alla positioner, då är det viktigare att ha 16 som håller klass.
Kim:
– Spelar du med två yttrar ska man ha åtminstone ha tre som håller kvalitet. Spelar du med en forward är det bra att ha två alternativ.
Tolle:
– Då kan man ändra karaktär på matchen eller ditt spelsätt. Om man sätter en vänsterfot till höger till exempel.

Tolle och Kim i Sirius. FOTO: BILDBYRÅN

Nu har vi kommit in på ett intressant ämne i ett Kim och Tolle-sammanhang. Vänsterfötter. I Sirius trupp vimlar det av vänsterfotade spelare, och det är inte bara ett resultat av slumpen.
Tolle:
– Ja, nu kommer Bosse få jobba (skratt). Jag tror att vi hade åtta vänsterfotade spelare i någon match i höstas.
Kim:
– Vi vill ha åtminstone tre eller fyra på plan. Titta på Manchester City, de har ofta fyra-fem från start, och de spelar ju rätt skapligt. Men kan inte bara ha vänsterfötter, men en bra vänsterfot är ofta bättre än en bra högerfot.
Varför är det så?
– Det har med hjärnhalvorna att göra på något sätt. Jag lärde mig det på GiH en gång i tiden. Vänsterhänta är ofta mer avslappnade. En vänsterhänt tennis- eller pingisspelare är ofta sköna att titta på. Rightare i hockey har också något speciellt.
En “känslig vänsterfot” är mer än en sportklyscha alltså?
– Ja, det är ingen skräll att Maradona, Messi eller David Silva är vänsterfotade. Och det finns ju ingen spelare som är så mjuk som Marcelo i Real Madrid. Vänsterfotade spelare än ofta finurliga, och det öppnar ju upp banan och vinklar på ett annat sätt.
Tolle:
– Det är intressant det där. Många vänsterfotade spelare har ett fantastiskt tillslag samtidigt som de knappt kan passa bollen med högerfoten. De högerfotade är ofta jämnare.
En högerfotad spelare som ni har haft tidigare är Kerim Mrabti.
Tolle:
– Ja, det är ett bra exempel. Han är mer funktionell.
Vill ni behålla honom?
Tolle:
– Det tror jag att alla i Djurgården vill.
Kim:
– Vi har inte pratat med honom än. Han vill ut och det har vi full respekt för. Men vill han stanna är han välkommen. Han är en fantastisk spelare och en jävla bra kille. Det gör inte ont att jobba med honom.
Det är väl svårt att hitta en bra nummer tio också?
Kim:
– Ja, men vi ser inte honom som tia, utan mer som en central mittfältare. En sexa eller sjua eller vad man nu kallar det. I år hade Özcan inte så många forwards och då tog han platsen bakom.
Tolle:
– I svensk fotboll sticker Kerims explosivitet ut, men i de stora ligorna är alla forwards lika snabba som honom. Men på mitten kan han sticka ut med sin explosivitet och sina tempoväxlingar även internationellt. Att spela där tror jag är bra för hans karriär.

Annons

Att sätta fart på bollen är centralt i Kim och Tolles fotbollsfilosofi. Men att få igång ett bra passningsspel kommer inte av sig självt. När jag frågar hur mycket tid duon kommer att lägga på träningsplanen för att sätta grunderna i speluppbyggnaden ler Tolle.
– Väldigt, väldigt mycket, säger han.
– Vår grund är olika typer av kvadrater och spelövningar som successivt blir större.
Blir spelarna trötta på det ibland?
– Jag tror inte det, de flesta tycker att det är ganska roligt med spelövningar.
Kim:
– De som inte tycker att det är roligt får problem med oss som tränare. Eller roligt? De måste köpa det. Alla gillar att inte vara på gymmet, men det måste man, annars går man sönder. Och de flesta tycker ju att det är kul när de utvecklas. Sedan är det upp till oss att variera övningarna. Det blir repetion men på olika sätt. Det viktiga är den röda tråden och utvecklingen.
Tolle:
– När vi körde styrda passningsövningar i Sirius kunde man se att vissa spelare tänkte “måste vi göra det här igen?” Men vi har provat att ta bort det och då har det inte gått bra. Det är vårt bread och butter.
I supporterpodden “Blåsvarta baksmällan” pratade du om att spelarna inte ska trampa på bollen, Tolle.
– Ja, det krävs en väldig rörelse och disciplin för att skapa ett bra passningsspel. Messi kan springa runt med bollen men inte ens han gör det vid alla tillfällen. Du behöver skapa vinklar och ytor för dig själv och andra. Spelar man bakåt hamnar man ofta under press. Jag tittade på Arsenal-Manchester United häromdagen och varje gång någon spelade tillbaka gick motståndarna i press.
Tolle fortsätter:
– Ska man trampa på bollen ska man locka in en motståndare för att växla tempo. Tre passningar på ett tillslag till exempel. Men om en spelare alltid tar in bollen dör anfallet. Barcelona är jättetydliga där. Om alla sprang runt och trampade på bollen skulle Messi aldrig få bollen i bra lägen.

Messi-exemplet är inte taget ur luften. Kim och Tolle gillar att titta på internationell toppfotboll för att följa med i spelets större trender. Ibland kan de ringa varandra under en tv-sänd match bara för att kolla om den andre snappade upp samma detalj. Inspirationen kommer från flera håll, men båda är förtjusta i Pep Guardiolas fotbollsfilosofi.
Vad är det som är så fascinerande med Pep?
Tolle:
– Tja, hans lag är ju alltid bäst. Han har alltid en bra trupp att jobba med men han utvecklar spelet och spelarna hela tiden. Och snabbt går det! De har ju inte så långa försäsonger, men på sex veckor lyckas han sätta jättetydliga mönster när han får nya lag.
Kim:
– Han får alla att köpa sina roller på ett otroligt bra sätt. Han är en jävel på att stå framför tavlan och instruera. De flesta ruttnar ju efter tio minuter, men han kan stå där i två timmar. Det är väldigt imponerande.
Vilken tränare i Allsvenskan är bäst? Ni får inte säga varandra.
Tolle:
– Tja… det finns många bra. Joel Cedergren har gjort ett bra jobb i Sundsvall med sina assisterande.
Kim:
– I år var väl Rikard Norling bäst som vann om man ska se det så. Men jag tycker att Stefan Billborn är skitintressant som tränare.
Tolle:
– Nu är ju inte Graham Potter kvar, men han gjorde ett jättejobb förstås.
Kim:
– Ja, Graham var den som var mest spännande innan han stack.

Annons

Intervjun har pågått i en timme. Snart ska den vanliga arbetsdagen på Kaknäs fortsätta för Kim och Tolle. Jag frågar om vilken potential de ser i sin nya klubb.
Kim:
– Först och främst finns det ett omklädningsrum med en massa bra spelare. Man kommer inte till Djurgården om man inte är bra.
Tolle:
– Här finns fundamentet som krävs. Det är inte världens flashigaste träningsanläggning, men vi har allt som vi behöver för att bedriva en fotbollsverksamhet på högsta nivå i Sverige. Det finns en fin arena, bra publik, bra ledare och det är ordning och reda på ekonomin. Man kan inte knäppa med fingrarna och säga att vi ska utmana Malmö FF direkt men över tid finns det möjlighet att bygga något riktigt bra.
Ni har skrivit på för tre år. Ser ni det hela som långsiktigt?
Kim:
– Vi vet hur det funkar i branschen, men absolut. Målet är att nå en Europaplats.
Nästa säsong?
– Ja, det är vad vi har fått sagt till oss. Vi hoppas vara här i åtminstone tre år och sedan efter det får vi se.
Tolle:
– Eller utmana om en Europaplats är det väl. Det är många lag som slåss om det. Malmö och AIK är de enda som kan säga att de ska vara topp-tre men sedan finns det väl sju lag inklusive Djurgården som slåss om den där sista platsen.
De senaste åren har det varit en stor omsättning på tränare. Vad tänker ni om det?
Tolle:
– Ja, det kan man ju inte alltid påverka. Men nu tänker man att vi ska vara här för alltid. Så kommer det inte bli förstås, men man jobbar inte för att man ska sticka om två år. Vi ska bara arbeta för att Djurgården ska utvecklas för varje vecka. Isåfall är vi bättre om ett år. Och mycket bättre om tre.

LÄS MER. Del I med Kim och Tolle: ”Kommer skydda Djurgården med mitt liv”