Fotboll Sthlm möter Kim och Tolle: ”Kommer skydda DIF med mitt liv”

En samspelt och målinriktad duo ska leda Djurgården nästa år.
Fotboll Sthlm fick en lång intervju med Kim Bergstrand, 50, och Thomas Lagerlöf, 47.
I den här delen lär vi känna personerna, i den nästa lär vi känna deras fotboll.

Öde på Kaknäs. Inga fotbollsspelare ute på planen, supportrar vid staketet eller solande ryssar utanför Sjöfartsklubben hus. Men i Djurgårdens klubbstuga är planeringen i full gång denna decemberförmiddag. På väg in i matsalen som är Kim Bergstrands och Thomas Lagerlöfs arbetsrum för dagen stoppar den förstnämnde mig.
– Ta av dig skorna. Annars får du materialaren på dig!

Annons

Jag slår mig ner vid ett bord med de båda tränarna. Lagledaren Daniel Granqvist kommer förbi och en diskussion startar om de första träningarna i januari. Är de på Tele2? Hur funkar det där? Var sker samlingen? När är värmen igång på Kaknäs?
– Man brukar vara ledig den här tiden på året. Enda gången som man kan koppla av. Men nu blir det dubbelarbete, vi ska både lämna över i Sirius och planera här, konstaterar Lagerlöf som i resten av den här texten går under sitt smeknamn Tolle.
För det är ju som “Kim och Tolle” duon har blivit kända som tränare. För sju år sedan tog de över Sirius i division 1, nyligen lämnade de samma klubb efter två allsvenska säsonger. Men deras gemensamma historia går betydligt längre tillbaka än så, för under den första hälften av 90-talet spelade de i AIK tillsammans.
Hur skulle ni beskriva varandra som spelare?
– Kim var bra på riktigt. Han hade lätt kunnat spela på en högre nivå. Hade han spelat idag hade han varit utomlands och tjänat pengar. Han hade en kombination av styrka och snabbhet och kunde göra offensiva tacklingar. Tyvärr var hans kropp alltid trasig, det var de där jävla baksidorna, säger Tolle.
– Jag hade problem med psyket ibland också. Om jag inte gjorde så mycket mål kunde det hänga sig i perioder. Men Tolle var en jävligt intelligent spelare. Han kunde och hade det mesta utom snabbheten, säger Kim.
– Snabbheten ja. Jag hade aldrig lyckats idag, de hade tagit bort mig redan på juniortiden, säger Tolle med ett skratt, men Kim protesterar direkt.
– Det tror jag verkligen inte!
Hur var ni som personer?
– Vi är nog stöpta i samma form. Vi var professionella enligt dåtidens standard. Då pluggade eller jobbade man vid sidan av men vi såg alltid till att göra så gott som vi kunde, säger Kim.
Kom det naturligt för dig?
– Jag har alltid velat vinna och i en lagsport måste man ta ansvar för fler än sig själv. Det är samma sak idag. Allt som vi gör, gör vi för att vinna.
Men det har alltid varit så?
– Ja, jag tävlade redan på förskolan, har mamma sagt. Klä sig snabbast, äta snabbast…
Var du tjurig?
– Det kan man lugnt säga.
Tolle skrattar till, Kim fortsätter:
– Framförallt var jag det för att bli bättre. Ibland behöver du få igång adrenalinet och då är det inte så dumt att tjura till lite. I övrigt tjurar jag inte, men på fotbollsplanen var jag inte en särskilt trevlig person.
Är du en dålig förlorare?
– Nej, det skulle jag inte påstå.
På vilket sätt var du otrevlig på planen?
– Man gjorde allt för att vinna, man var enögd. Nu när jag är tränare för Djurgården kommer jag se allt med djurgårdsfärger: alla domslut, hur motståndarna är, vad du skriver. Jag kommer skydda Djurgården med mitt liv. Jag har alltid skyddat klubbmärket på mitt bröst. Och det är förresten inte så många som är särskilt trevliga på fotbollsplanen.
Känner du igen beskrivningen, Tolle?
– Oh ja.
Hur var du på planen?
– Inte lika tjurig. Jag var helt rabiat upp till tonåren. Jag skulle vinna allt, det var helt galet. Men jag lyckades balansera det och blev lugnare sedan. Jag gillade inte att förlora, men om man hade gjort allt man kunde fick man acceptera det. Framförallt gjorde jag allt för laget och var bra på acceptera min roll. På träningarna märkte jag att mitt lag oftast vann. Jag var långt ifrån den bästa spelaren men när jag inte spelade presterade laget sämre.

Tolle minns tillbaka till sin tid i norska Lyn som han spelade för mellan 2002 och 2004.
– När jag kom dit frågade sponsorerna tränaren “Varför har ni värvat den här killen?” Svaret var “Han spiller de andre gode” och det var väl egentligen först då som jag riktigt förstod vad jag bidrog med.
Hur skiljer sig dagens spelare från er generation?
– Man ska nog inte överdriva skillnaderna eller generalisera för mycket. Men allmänt har de sett väldigt mycket mer fotboll än vad vi hade gjort. De förstår taktik bättre. Jaget är nog lite större också, precis som i övriga samhället. Men fysiken är sämre, säger Kim.
Vad beror det på?
– Det är en enorm skillnad på antal rörelsetimmar jämfört med 30-40 år sedan. Det är inte lika mycket spontanidrott, cykling, löpning, klättring, skutt och lek… allt sånt. Det är väl ungefär en halv fotbollstrupp som klarar av att slå en kullerbytta nuförtiden. Det är få som är naturligt atletiska.
Men fysträningen mer väl mer utvecklad för många tonåringar nu?
– Ja, men det är ändå så oerhört många timmar som man behöver ta igen. Om man är i en akademi som 13-åring och tränar så blir det ju ändå max tio timmar i veckan. Men återigen, det är hela samhället. Det kom ju en nyhet för ett tag sedan om att nästan hälften av alla vuxna hade så dålig kondition att det var hälsofarligt.

Annons

Kim och Tolle har kommit igång ordentligt med snacket. När jag frågar om vilka egenskaper på planen som de kan överföra till tränaryrket svarar de utförligt och resonerande, samtidigt som ofta fyller i varandras meningar och slutsatser. Att det är en sammansvetsad duo går inte att ta miste på. Tolle kommer in på ett resonemang som hakar i “spille de andre gode”-tänket: att ta ansvar för andra och få ut det bästa ur varje spelare. Men hans egen spelarbakgrund tycker han inte att man ska överdriva betydelsen av. Det viktiga är antalet år på tränarbänken, menar Tolle, “så länge man har ett öppet sinne.”
Jag lyssnade på en supporterpodd (Blåsvarta baksmällan) där du sa att “alla spelare kan tycka att man är dum i huvudet ibland.”
– Ja, det är jag helt övertygad om (skratt).
Kim:
– Alla arbetstagare tycker nog att deras chefer är mer eller mindre dumma i huvudet ibland. Om man har det här jobbet för att bli älskad av alla så är man fel ute. Om spelarna kan säga några fina ord på begravningen får man vara jävligt glad.
Hur mycket distans ska man hålla till spelarna? Hur mycket ska man lyssna på dem?
– Vi har jobbat hårt för att spelarna ska ta ansvar. Vi har strävat efter att spelarna ska komma med inspel, men göra det utifrån vår idé, säger Kim.
Tolle förtydligar:
– Om gruppen är mogen och samspelt kommer det nästan av sig självt, då coachar spelarna varandra. Men om det är spretigare måste man peka med hela handen.

Apropå på ett öppet sinne så var det en förutsättning för att Kim och Tolle skulle hoppa på det nya jobbet. Nu var det som bekant ett tag sedan, men tillsammans har duon spelat runt 400 matcher i AIK-tröjan. På den första presskonferensen som Djurgårdstränare kom genast ett par frågor om bakgrundens hos rivalerna, vilket irriterade Kim.
– Jag vet inte om så många undrade. Men alla journalister vill ha klick och då sätter man mig och Tolle med ett AIK-märke på bilden, det är jävligt billigt.
Det fanns nog en del som faktiskt undrade hur ni såg på saken.
– Tja, alla gör inte det. Men vi är inte värvade som spelare utan som tränare.
Hur var reaktionerna varit efter presskonferensen?
– Jag har inte pratat en sekund om det. Vi var less på det från första dag.
Men ni ser på det strikt yrkesmässigt?
– Ja, nu är det ju det. Det är klart att det blir känslor när man varit i Sirius i sju år och lagt ner 24 timmar om dygnet för klubben. Det är klart att de alltid kommer ha en speciell plats i vårt hjärta.
Tolle bryter in:
– Speciellt eftersom det är så nära i tiden. Men jag ser det inte som en nackdel att ha bott i Stockholm hela livet och spelat i en Stockholmsklubb när man ska träna ett lag här. Jag ser det också som ett yrke även om det är yrke och hobby i ett. Vi jobbar inte 40-timmarsveckor precis.
Kim:
– Ja, vi går all in där vi är. När jag var i BP i tio år var det bara det som gällde. Vi är inte direkt några hoppjerkor. Jag tror jag har varit i fem klubbar på 35 år om jag räknar in spelarkarriären.
Tolle:
– Jag har AIK, Lyn, BP, Sirius…
Kim:
– Och Österåker!
Tolle:
– Just det. Men vi byter inte jobb varje vecka precis.

Kim och Tolle i AIK-tröjan, 1992 respektive 1998. FOTO: BILDBYRÅN

I Sirius var Kim och Tolle inte bara tränare, utan även sportchefer. När jag börjar fråga om deras arbetsuppgifter och belastning på senare år har jag svårt att förstå hur det har gått ihop tidsmässigt. Trots att Tolle var en av två huvudtränare uppskattar han att han lagt mindre än hälften av sin tid på själva fotbollssysslan under de sista säsongerna. Han berättar att det varit mer regel än undantag att värva spelare från familjens årliga Spaniensemester i december.
– De första åren var sportchefsbiten inte särskilt betungande. Man skickade in lönerna, hade kontakt med någon agent, hämtade någon spelare på Arlanda. Men på slutet blev det mycket runt löner, budgetar, försäkringar, kollektivavtal och så vidare. Mejlkorgen drunknade, telefonen ringde hela tiden. Då gällde det att svara.
Det är du som är ordningsmannen av er två?
– Ryktet säger ju det. Kim är nog mer ordningssam än vad han säger även om hans skrivbord är stökigare än mitt. Men jag är bra på struktur, det är jag.
Men jag har förstått att du ville jobba som antingen sportchef eller tränare – inte både och?
– Ja, det ville jag nog. Men sedan kan man ha det som Jens (Gustafsson) i Norrköping. Han har en managerroll men med en administration bakom. Då kan man ha sista ordet utan att behöva göra allt själv. Inte ens Bosse (Andersson) skickar in löneunderlagen. Samtidigt tyckte vi inte att det var en bra idé att trycka in en sportchef i Sirius när vi hade haft så fria tyglar. Det hade nog mest varit en grund för konflikter.
Vad tänkte du om nästa steg, Kim?
– Jag har inte reflekterat så mycket över det. Jag ser mig som tränare för stunden. Men vi har lärt oss mycket av att ha båda rollerna. Jag hade inte haft något emot det egentligen. Hade man kunnat skala bort Arlanda, lägenhetsstrul och sådana saker bara…
Vad tänker ni om att jobba under Bosse?
– Det känns jättebra. Sedan måste vi hitta former för samarbetet. Bosse har sista ordet men jag tror inte att han kommer trycka på oss saker för då blir det inte heller bra. Men det känns perfekt. Vi är ju här för att vi vill jobba med honom, säger Tolle.
Ni känner ju honom sedan gammalt också.
– Ja, men det var något annat när han var spelare. Anledningen till att vi vill jobba med honom är vad han har gjort för Djurgården, att han är skicklig på sitt jobb.
Kommer ni ha öppna träningar?
– Ja, det tror jag. Det går ju inte att hålla stängt här på Kaknäs heller. Men när vi kör på Tele2 i början är det ju stängt.
Är det viktigt med öppenhet?
Kim:
– Jag tror att det är ganska bra. I Sirius hade vi inte lika mycket fans men det var en del personer på träningarna vilket var väldigt trevligt.
Tolle:
– I perioder var det mycket folk faktiskt. Framförallt på somrarna när folk hade semester och det gick bra för oss. Vi hade hundra personer på träningen någon gång.
Kim:
– Det går ju inte att jämföra med här. Förhoppningsvis slipper vi det, men vi vet ju inte hur det är efter tre raka torsk.
Tycker ni om att snacka skit med supportrarna?
Kim:
– Absolut!
Tolle:
– Så länge gränserna respekteras. Så länge de inte är i omklädningsrummet så är det trevligt. De kommer inte att ta ut laget, men de har rätt att ställa frågor.
Kim:
– Det är viktigt med kommunikationen. Det är ju de som är föreningen, det är inte Kim och Tolle. Så då vill man ju höra lite om vad de tänker och tycker.
Så som supporter ska man inte vara rädd för att knacka er på axeln?
Kim:
– Absolut inte. Sedan kan alla ha en dålig dag om vi har förlorat till exempel. Man kan gå på Ica i sina egna tankar och så kommer det fram någon som berättar vad man borde ha gjort. Men det får man svälja. Och det var inte så ofta som det hände i Uppsala.

Gillar öppna träningar. Kim och Tolle i Sirius i fjol. FOTO: BILDBYRÅN

Den här säsongen gick Hammarby om Djurgården i tabellen samtidigt som AIK vann. Hur ser ni på att vara trea där?
– Det vill vi inte vara såklart. Samtidigt är det jävligt bra att Stockholmsfotbollen är het. Det hade varit sämre om vi slutat sjua, AIK nia och Bajen tia, för då hade vi inte behövt jaga ikapp dem, säger Kim.
– Vi vill ju vara först. Om Djurgården är etta får AIK och Hammarby gärna vara tvåa och trea. Det skapar tryck och intresse. Jag vet att supportrarna inte vill att de andra ska vara kvar, men jag tror att det är bättre i längden, säger Tolle.
Det var ju 80 000 åskådare på två matcher i Stockholm under den näst sista omgången…
– Ja, det är förstås väldigt bra. Sedan ska Djurgården vara ett av de inblandade lagen. Men det där intresset bygger allting. Det är samma sak med er hemsida, utan det intresset hade ni inte funnits, eller hur? Rivaliteten är viktig, säger Kim.

Mitt i utläggningen kommer ett sms från Ola Andersson, den nytillträdde sportchefen i Sirius, om att en uppgift är löst. Tolle gör tummen upp.
Nu får ni mer tid till tränargärningen. Hur mycket mer finns det att ta av?
– Det blir skönt att sätta stopp för jobbet ibland. När jag varit klart med fotbollen för dagen har det alltid varit “okej, jag borde nog ta lönelistorna” även om klockan varit elva på kvällen. Nu tänker jag att jag kan läsa en bok istället. Då blir jag piggare och fräschare när jag ska ut på träningsplanen dagen efter. Jag vill vara mindre splittrad. Ha bättre fokus, säger Tolle.
Kim stämmer in på nytt. Mest av allt ser han fram emot en enkel sak i vardagen.
– Vi har inte haft en särskilt bra vardagsmiljö i Sirius av logistiska skäl. Här kan jag sitta och ta en kopp kaffe och snacka med spelarna och ledarna. Det har jag inte kunna lägga tid på tidigare. Sedan kanske man kan se fotboll för nöjes skull någon gång också? Det vet jag inte när jag gjorde sist. Och i fjol spelade jag tre golfrundor, de kostade 2500 kronor stycket.

För Tolle innebär klubbytet ytterligare en positiv tidsaspekt. Eftersom han bor i Nacka kommer han spara en del pendlingstid. Han ser redan framför sig hur han ska springa eller cykla från Kaknäs till Blockhusudden och därifrån ta båten över till Nacka strand.
– Vi får bygga en panelbana här på Kaknäs. Och en golfgreen där Kim kan träna inspel. Sedan är det klart, säger Tolle och skrattar.
Ska det blir kul det här?
– Ja, det ska bli jävligt kul, säger Kim med eftertryck.
– Vi behöver några dagar ledigt. Det har varit en tuff säsong och nu är det dubbelarbete ett litet tag, säger Tolle.
– Men när vi har andats ut ska det bli så sjukt kul att komma igång.

LÄS MER: Del två med Kim och Tolle: ”Nu tänker man att vi ska vara här för alltid”