SALOBRE. Tokmac Nguen och August Priske lämnar ett tomrum och en fråga efter sig. Hur ska Djurgården lösa sin offensiv i år? [show_ad id=3] 33 poäng. Det lämnar Tokmac Nguen och August Priske efter sig i Allsvenskan. Den produktionen måste nu ersättas. Någon, eller några, måste kliva fram. Jag är långt ifrån övertygad om att dagens manskap klarar av det. Ser man till Djurgårdens offensiva arsenal – yttrar och anfallare – är det här namnen som ska bära ansvaret: Nino Zugelj, Ahmed Saeed, Oskar Fallenius, Jeppe Okkels, Kristian Lien och Kalipha Jawla. Den spelare som dragit till sig flest blickar är utan tvekan Kristian Lien. Anfallaren har hyllats av Jani Honkavaara, som gång på gång lyft fram norrmannens fysiska egenskaper och beskrivit honom som den centertank Djurgården behöver. På Gran Canaria har även Liens förmåga att avsluta med båda fötterna uppmärksammats. Jag förstår vad Honkavaara ser – och det råder ingen tvekan om att det finns en bra spelare där. Men hittills har nyförvärvet inte riktigt stuckit ut på träningarna. Utöver ett stabilt felvänt spel har Lien haft en tendens att krångla till det i avslutningslägen. Vid flera tillfällen har han hamnat i lovande positioner, bara för att komma fel till bollen och se möjligheten rinna ut i sanden. För ett år sedan dominerade Deniz Hümmet på Gran Canaria – samtidigt som August Priske såg spännande ut. I år är det få som verkligen har utmärkt sig. Zugelj visar kvalitet i avsluten, men saknar bitvis både snabbhet och arbetskapacitet. För Fallenius är det tvärtom: han behärskar det mesta, men inte det allra viktigaste – poängproduktionen. Okkels har i sin tur varit sjuk, även om han på pappret känns mest självklar i nuläget. Många djurgårdare sätter också sitt hopp till Ahmed Saeed. Han har visat upp intressanta tendenser. Samtidigt vet den som följt försäsongen tidigare att yngre spelare ofta går på max den här tiden på året, innan de mer rutinerade växlar upp när tävlingssäsongen närmar sig. Det Saeed bidrar med i år bör därför ses som en bonus. Här gäller det att skynda långsamt. Den mest överraskande är Kalipha Jawla. 19-åringen ser ut att ha gjort sin hemläxa under vintern. Förstatouchen sitter bättre, avsluten är mer distinkta och besluten tas snabbare. Trots utvecklingen verkar Jani Honkavaara dock inte fullt lika övertygad. Snarare har tränaren talat om Jawla som ett alternativ i en roll som andraanfallare. När man lägger pusslet blir bilden ganska tydlig. Det finns spelare här. Det finns egenskaper. Det finns potential. Men det finns inte tillräckligt med kvalitet – åtminstone inte i den utsträckning som krävs för att ersätta det som har försvunnit. Framför allt saknas det något på högerkanten. En spelare som kan hota i djupled, ta ansvar i en-mot-en-spelet och faktiskt avgöra matcher. Lien har fysiska verktyg. Jawla har tagit steg. Fallenius jobbar kopiöst. Saeed har börjat ta sina första a-lagssteg. Okkels har visat prov på kvalitet. Zugelj kan blixtra till. Tillsammans kan de mycket väl få ihop det. Men ingen av dem känns som den självklara poänggöraren. Djurgården behöver därför förstärka. Annars riskerar offensiven att bli helt okej, men inte tillräcklig.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier