Viktor Asp: Anders Ygeman kan hjälpa till men verkar inte vilja

Ska konflikten mellan fotbollsrörelsen och Polismyndigheten någonsin lösas krävs extern medling.
I idrottsminister Anders Ygeman finns en perfekt kandidat.
Synd bara att han själv inte verkar vilja.

När Magdalena Andersson presenterade sin regeringsförklaring för riksdagen klockan 09:30 den 30 november stod det klart att Anders Ygeman, tidigare inrikesminister, tar över ansvaret för idrottsfrågor. 

Det hade krävt vissa rockader. Miljöpartiet hade lämnat regeringen, idrotten flyttats från kultur till justitiedepartementet, men när allt var omstuvat och klart hade väl ingen något att anmärka på, ty Hagsätrasonen Ygemans intresse för idrott i allmänhet och favoritlaget Djurgården i synnerhet är väldokumenterat. På sociala medier skymtas han ofta i blårandiga matchtröjor, kaffet dricker han ur DIF-koppar och när Järnkaminerna spelar är han ofta på plats. Tillräckligt ofta för att han omöjligen ska ha undgått att Polismyndigheten och fotbollsrörelserna sjunkit som gråstenar ner i skyttegravarna runt den hopplöst infekterade frågan villkorstrappan.

Men intresse allena är inte nog för att vända en destruktiv utveckling. Och synar man Anders Ygemans tidigare agerande kring fotbollen blir det svårt att se statsrådet spela en offensiv roll i att avveckla villkorstrappan och bygga upp dialogen mellan fotbollens parter.

Som inrikesminister ägnade Ygeman viss energi åt fotbollsfrågor. 2014 drev han på för att inrätta ett maskeringsförbud och ett huliganregister. Två år senare följde han med Aftonbladets Robert Laul på ett Stockholmsderby mellan AIK och Djurgården, och luftade tanken att husarrest för huliganer kanske vore en lösning för säkrare arrangemang.

Det är naturligt att en inrikesminister anser att vissa risksupportrar måste hållas borta från fotbollen. Men att tro att bara repression i form av förbud, register och husarrest kommer lösa frågan är naivt. Som idrottsminister måste Ygeman presentera förslag som inte får ståplatssupportrar och deras klubbar att sparka bakut.

Men när Ygeman testat andra tankar än drakonisk bestraffning mot individer har det inte heller låtit lovande. Under Almedalsveckan 2016 intervjuades inrikesministern av Fotbollskanalens Olof Lundh. Utfrågningen kom till stor del att kretsa kring ordningsstörningar och åskådarproblematik kring fotbollen. Ygeman var tydlig med att hårda bud gällde mot fotbollsklubbarna och beskrev en arbetsmetodik, som i mångt och mycket liknar villkorstrappan.

– Det är arrangörerna som bär huvudansvaret, sade Ygeman till Lundh. Vi tog bort klubbarnas betalningsansvar för polisresurserna, men då ligger det på klubbarna måste ta ansvar för säkerheten. Jag tror att polisen kommer vara tuffare mot klubbarna i att ge arrangörstillstånd. De måste kunna visa att de faktiskt har kontroll över sina egna arrangemang, annars kommer man kunna beläggas med kraftigare restriktioner från Polisens sida. Minskad ståplats, ökad sektionering, minskat totalt publikantal. 

Olof Lundh invände med att det restriktionerna lät som kollektiv bestraffning, men Ygeman slog ifrån sig kritiken.

– Man straffar inga. Det handlar inte om kollektiv bestraffning, det handlar överhuvudtaget inte om bestraffning, det handlar om att kunna se till att vidta åtgärder för att ha ett säkert arrangemang.

Vi tar det igen: dialogen mellan fotbollen och polisen är idag omintetgjord. I ett enkätsvar till polisen svarade för ett år sen de tre allsvenska Stockholmslagen att “dialogen är körd i botten”. Det är tveksamt om det oinfriade löftet om att slopa villkorstrappan eller Stefan Hectors farsartade presskonferens gjort något för att ändra på den saken. Här kan Anders Ygeman spela en viktig roll som idrottsminister för att ena parterna. 

Synd är att han själv inte verkar se den möjligheten.

I ett färskt avsnitt av Olof Lundhs podcast fick idrottsministern frågan om regeringen kunde inleda en dialog mellan fotbollen och polisen. “Det är framförallt polisen som ska ha den dialogen. Kan jag bistå på något sätt för att den dialogen kommer till stånd kommer jag att göra det, men i grunden måste det vara polisen”. 

Jag försökte själv komma i kontakt med Ygeman inför den här texten, men fick ett nekande om intervju från ministerns presstab. Att uttala sig om myndigheters tillämpning av svensk lag ska inte statsråd ägna sig åt, förklarade man, det vore att kringgå den svenska förvaltningsmodellen som bygger på myndigheter självständiga från politiken.

Kanske är det den tolkningen som ligger bakom Ygemans resignerande inför möjligheten att själv driva på för en dialog mellan fotbollen och polisen. Den vill jag opponera mig mot. Det finns i själva verket massor som Ygeman kan göra för att få till stånd en förbättring. 

När polisnotorna slopades skedde det genom att regeringen fick igenom en lagändring, där en arrangör inte längre vad ersättningsskyldig för polisens kostnader. Varför inte se över möjligheterna att skriva om ordningslagen, så att inte villkor och publikkapacitet godtyckligt kan ändras på grund av upplevt osäkert ordningsläge? Varför inte slå en signal till kollegan justitieminister Morgan Johansson och be honom via justitiedepartementet se över polisens arbete? Varför inte kritisera villkorstrappan i det nästa regleringsbrevet till Polismyndigheten? Varför inte starta en dialog med fotbollsrörelsen och Polismyndigheten, som man gjort med Coronakommissionen, Pensionärskommittén och SKR? 

Sammanfattningsvis: det saknas inte möjligheter. Det är synd att inte Ygeman ville berätta för mig vad han ser sig själv göra för att lösa situationen.

För det är inte mig han behöver svara inför. 

Den 11 september nästa år går Sverige till val. Om regeringen vill ha förtroende från de två miljoner besökare som (ett ickecoronaår) går och ser Allsvenskan måste de prestera bättre i frågan villkorstrappan. 

Det är dem som Anders Ygeman måste lösa frågan för.