[the_ad_group id=”569″]

När Tjeckien gjorde 1-0 mot Nederländerna, som strax före drabbats av en Matthjis de Light-utvisning, slog det mig vilken otrolig lottning som Danmark såg ut att få.

Efter att ha kommit tvåa i kvalgruppen bakom Schweiz hade de tagit tre poäng i en ganska lätt grupp på hemmaplan. Det räckte för att ta sig vidare och inte nog med det: vägen fram till en semifinal skulle kunna gå via Wales och Tjeckien.

Jag tror aldrig ett lag haft en sådan gynnsam väg i ett EM tidigare, i alla fall om vi tar bort de allra första upplagorna.

(Danskar, googla inte vägen till fjärdeplatsen 1964.)

(Portugals 2016 kan vara en modern utmanare dock, då laget vann kvalet före Albanien och – ett då underpresterande – Danmark. Därefter tog de sig vidare med efter tre gruppspelskryss mot förhållandevis svagt motstånd för att sedan ta Kroatien/Polen/Wales-vägen till finalen som de till sist vann.)

När insikten slog mig skrev jag en tweet som blev vad man brukar kalla för viral.

Danskarna hamnar bakom Schweiz i kvalet. Förlorar två matcher i en medioker grupp.

Går ändå vidare och behöver sedan slå Wales och Tjeckien? för att gå till EM-semi.

Det är vad man kallar att glida på ett smørrebrød.

— Oskar Månsson (@oskar_mansson) June 27, 2021

Ordvitsen var väl okej, men när den började få spridning i Danmark brakade det digitala helvetet löst. Vårt grannfolk blev inte bara arga, de blev vansinniga. När Sverige sedan åkte ur på värsta möjliga sätt i åttondelsfinalen var skadeglädjen i vårt grannland total. Min telefon brann.

Och det får man ju ta om man retas på det sättet, även om min tweet nästan lika gärna kunde ha handlat om en annan nation. Hade Finland eller Ryssland fått samma lottning hade kanske skämtet handlat om att glida på en pirog eller blini.

Men nu var det Danmark, och känslorna var all over the place. Som sagt: det fick jag ta, och jag får medge att det var rätt underhållande att följa. Skämtet, att glida på ett smørrebrød, uppfattades knappt. Vissa kanske trodde att det handlade om något slags mygel, jämför med italienska biscotto, men det är ju knappast danskarnas fel att de har flyt med lotten.

(Till danskar som fortsatt har bommat vitsen: att glida på en räkmacka är ett skämtsamt svensk uttryck om att ha tur eller att inte behöva anstränga sig för att bli framgångsrik. Om det handlar om genuina orättvisor använder man andra ord.)

Jag har för övrigt inget emot danskar och Danmark. Snarare tvärtom. Jag är uppväxt i Skåne och har varit på andra sidan bron hur många gånger som helst. Jag gillar hygge, von Trier och Tuborg Grøn. Michael Laudrup är fortsatt den ideala fotbollspelaren för mig, även om jag inte är så förtjust i hans Qatar-engagemang. Ja, jag hade till och med en halvdansk flickvän ett tag och om ett par veckor ska jag träffa vänner i Köpenhamn, såvida de inte har vänt mig ryggen.

Fotbollslagets resa i EM kan bli en svårslagen idrottssaga med tanke på den hjärtskärande premiären och hur laget rest sig och utvecklats till att bli ett av turneringens mest sevärda kollektiv. Det ska också sägas att de förmodligen inte förlorat mot Finland utan den förfärliga Christian Eriksen-händelsen.

Ikväll väntar alltså Tjeckien. Jag ska väl inte överdriva och skriva att jag kommer sitta som på nålar, jag är rätt avtrubbad efter Sveriges abrupta sorti, men jag hoppas att Danmark vinner.

Kanske håller jag till och med mest på danskarna av nationerna som är kvar. Det där kan variera lite – i år gillar jag exempelvis Spanien för första gången eftersom de blivit så utskällda – men det kan mycket väl bli så att jag håller tummarna för danskarna hela vägen, om de går hela vägen.

I efterhand har jag funderat en del kring alla starka reaktioner. Först blev jag delvis överraskad. En del bemötte det hela med humor tillbaka, men de flesta verkade bara arga, kränkta.

Jo, det är en mästerskapssommar där känslorna ligger utanpå, inte minst efter premiären, och en tursam lottning kan vara en öm punkt. Men jag trodde att det låg i den fria danska folksjälen att kunna ta ett skämt – att inte vara så jävla känsliga (typ som svenskar).

Men sedan slog en annan sak mig, som faktiskt kan göra mig lite avundsjuk och som kanske kan förklara den hätska Twitter-stämningen. Vad gäller historisk fotbollstyngd är Sverige numret större såväl på herr- som damsidan (även om Danmark har den enskilt tyngsta meriten i form av EM-guldet 1992) men vad gäller kulturen runt landslaget är danskarna ett föredöme.

För när vi i Sverige bråkar om landslagssupportrar är tillräckligt äkta för att respekteras och huruvida det är okej att ha en vattenkanna på huvudet upplever jag det danska förhållandet till de rød-hvide som okomplicerat och kraftfullt.

I Danmark älskar man sitt landslag. Alltid, hvergang, men särskilt denna gång. Att man då rycker ut i sociala medier-krig mot en spefull svensk kanske bara är naturligt.