Oskar Månsson: Ska en stängd liga rädda klubbarna?

Klubbarna ser ut att överleva 2020.
Dessvärre ser det också ut som att 2021 blir det verkliga krisåret.

Annons

2018 och 2019 var riktigt fina år för oss som älskar Allsvenskan.

Inte minst med vårt fokus. Fotboll Sthlm startade 2018 och sedan dess har 08-lagen presterat som aldrig förr… om man räknar bort sommaren och hösten 2020.

Djurgården har vunnit cupguld och ligan. AIK har tagit SM-guld och Hammarby har spelat fantastisk fotboll mest hela tiden.

Ingen kan förneka att det finns osunda element kopplade till fotbollen, och i fjol oroade polisens nya inriktning, men som helhet levde och frodades ligan på ett härligt sätt.

2020 ser däremot ut att bli det deppigaste året i Allsvenskans historia.

Samtidigt har det inte blivit så blodigt som man befarade till en början för klubbarna. Eftersom licensnämnden kan hänvisa till ”särskilda omständigheter” tror jag att samtliga lag i Allsvenskan får grönt ljus till nästa år, och boksluten ser trots allt att hålla ihop någorlunda på de flesta håll.

En överväldigande majoritet av säsongskortsinnehavarna har låtit bli att kräva tillbaka sina pengar. Sponsorer har i många fall visat lojalitet. Lönesänkningar har genomförts. Statliga tillskott i form av permitteringsstöd och bidrag har gjort stor skillnad.

Problemet?

Att allt talar för att 2021 blir en betydligt större utmaning än 2020. Det verkar som att vi kommer få leva med pandemin och dess följdverkningar i alla fall ett år till. Publikantal som gör skillnad (för de större klubbarna) kan dröja länge till. Vilka statliga bidrag som klubbarna kan förvänta sig nästa år vet ingen.

De allsvenska klubbarnas marginaler är små med ett par-tre undantag. Jag känner mig lika mycket realistisk som pessimistisk när jag skriver att konkurshoten är uppenbara för många lag, för så illa ser det faktiskt ut.

I dag kommer elitlagen i Sverige hålla ett möte där man ska diskutera framtidsfrågor. Jag har ringt runt bland klubbrepresentanter för att höra hur tankarna går och det är tydligt att alla inser allvaret.

Eftersom det är mer sannolikt med publik från sommaren och framåt än under våren är ett förslag att flytta fram serien rejält – kanske till efter EM. Det skulle i så fall kunna rädda en stor del av intäkterna från säsongs- och lösbiljetterna. Jag tror emellertid inte att det är en hållbar lösning. I år gick det att få ihop spelschemat med start i mitten av juni eftersom man hade lediga internationella datum att utnyttja, men så blir inte fallet till 2021.

Efter att ha pratat med personer med kunskap om spelscheman tycker jag att den 1 maj låter som ett rimligt riktmärke i nuläget.

En annan diskussion som ska föras handlar om en stängd serie. Kan man minska riskerna för en ekonomisk kollaps genom att ta bort risken för att åka ur Allsvenskan 2021? Ett idé är att utöka serien till 18 lag.

Med andra ord: inget lag ramlar ur från Allsvenskan 2021 – samtidigt som två klubbar från Superettan går upp.

I så fall skulle man istället kunna öka risken för att åka ur 2022 eller 2023 för att på så vis kunna återgå till normalläge med 16 lag till 2023 eller 2024.

Det ska förtydligas att förslagen än så länge bara ligger på diskussionsnivå. Att göra om seriesystemet får följdverkningar i hela kedjan och man behöver utreda frågan grundligt för att bedöma konsekvenserna.

Men bilden som jag har fått är i alla fall att många klubbar, stora som små, är öppna för förslag med tanke på de extraordinära omständigheterna, vilket är glädjande att höra.

Att vara lösningsorienterad kan nämligen i förlängningen bli avgörande för vissa klubbars vara eller icke vara. Som så ofta i vår nya coronaverklighet handlar det om att acceptera förutsättningarna och prioritera hårt.