Det mesta talar för att maskeringsdirektiven blir ett präktigt fiasko för Polisen.
Situationen kommer spåra ur redan till helgen och värre lär det bli – innan allt läggs ned igen.
Efter att ha ringt runt och pratat med intressenterna kring den senaste konflikten där Polisen ska testa sina nya, unika och plötsligt påkomna villkor om att bryta matcher vid ”organiserad maskering” ser jag ett scenario framför mig.
Framtiden får avgöra hur rätt eller fel jag hade, men här kommer en inte alltför munter prognos för hur situationen kommer att utveckla sig den närmaste tiden (förutsatt att det inte blir en dramatisk vändning av något slag redan innan den allsvenska omgång som stundar):
Polisen är offensiv utanför arenor inför helgens matcher i jakt på maskeringar och pyroteknik. Supportrar organiserar sig över klubbgränser och genomför olika former av manifestationer för att testa gränserna för det godtyckliga systemet där kritiska beslut ska fattas under tidspress.
Matcher avbryts, om de ens startar. Resultatlösa matchmöten hålls. Arrangörer bedömer det som orealistiskt att tömma sektioner/hela arenor för att fylla dem igen, varpå arrangemang upplöses. Kaos utbryter utanför arenor när tusen- eller tiotusentals personer med olika former av olustiga känslor inom sig ska lämna platsen.
Polisanmälningar upprättas. Matcher spelas klart dagen efter utan publik. Spelare och ledare rasar. Krismöten hålls. Uefa hör av sig på nytt till SvFF/Sef och undrar oroligt vad som står på. Supporterrörelsen fortsätter att kampanja. Debatten sprider sig utanför fotbollsbubblan. Upprörda ledar- och kulturtexter publiceras, tv-soffor och radioprogram vänder och vrider. Profilerade politiker är på hugget. Opinionen vänds från medvind till motvind för Polisen. Myndigheten tvingas backa. En PR-strid är förlorad och liksom med villkorstrappan blir det den avgörande faktorn för att dra tillbaka direktivet. Polisen slutar prata om sitt experiment i hopp om att det faller i glömska. Vi återgår till ett normalläge vad gäller villkor, men skadan är bitvis redan skedd. Polariseringen har tilltagit och radikaliseringen bland supportrar har ökat ytterligare. Förtroendet mellan sportens parter, som redan var lågt, tangerar en ny bottennivå.
Fotbollen har tagit stryk igen. Fiaskot är fullbordat.