För ett par veckor sedan publicerade Fotboll Sthlm/Fotboll Skåne – i samarbete med Dagens Nyheter – nyheten om att 26 matcher kunde ha brutits under 2019 eftersom ordningsläget inte ansågs vara under kontroll.
Varför polisen numera graderar ordningsläget på det viset lär vi återkomma till, för det är anmärkningsvärt att myndigheten bedömer att situationen vid matcher är betydligt mer kritisk än för ett antal år sedan när övriga parter ser det som tvärtom.
Efter att ha plöjt sida upp och sida ned i utvärderingen samt ett antal remissvar uppstår ett bekant mönster. Förbundet, Sef och 08-klubbarna är stenhårda i sin kritik om de grundläggande premisserna för villkorstrappan, men polisen ser ingen anledning på att ändra på dem. Polisens allmänna beskrivningar av ordningsläget är smått häpnadsväckande. Jag tror inte att jag hade haft lust att gå på matcher i Allsvenskan eller Superettan om jag enbart gjort min bedömning utifrån den här rapporten.
Men nu var det en annan sak som jag tänkte ta upp. I en av bilagorna läser jag hur Sefs generalsekreterare Mats Enquist plötsligt svarar med ett smärre brandtal på en av frågorna som handlar om hur man förbättrar säkerhetsläget runt fotbollen. I mina ögon slår Sef huvudet på spiken med sin klarsynthet i en komplex fråga. Vi vet sedan tidigare att polisen jobbar rakt motsatt på flera av punkterna med en närmast beundransvärd kontraproduktivitet, men eftersom listan var så träffsäker unnar jag mig att publicera den rakt upp och ned. Hade vi haft ett sådant, gemensamt synsätt på fotbollen är jag övertygad om att klimatet förbättrats radikalt på en enda dag.
Låt oss kalla det för Mats manifest – om vilka områden som är viktiga:
1. Vikten av samverkan mellan oss (polis/fotbollsrörelsen) för att få effekt. Inga framsteg kan ske av en part ensam.
2. Vikten av att arbeta långsiktigt för att påverka/förändra kulturen i supporterled, både för att stärka positiva delar och för att få bort fotfästet för negativa delar.
3. Vikten av att arbeta konfliktreducerande för att ta bort många orsaker till onödig konflikt. SPT:n (den särskilda polistaktiken) är för övrigt ett briljant exempel på det.
4. Vikten av att bygga legitimitet och förståelse för de åtgärder som görs så att de ger rätt effekt och ej bygger motstånd så att den negativa kulturen växer.
5. Vikten av att skilja ut, åtala och avlägsna de värsta brottslingarna individuellt via rättssäkra åtal och tillträdesförbud.
6. Vikten av att undvika motsatsen, det vill säga kollektiva ”svepande” straff som drabbar fel personer.
7. Vikten av att göra upp regionala/lokala åtgärdsplaner i samverkan utifrån en djupare förståelse för den lokala situationen.
8. Viken av att stoppa nyrekryteringen till destruktiva supportermiljöer.
9. Vikten av att bygga stöd i de mer positiva supportermiljöerna.
10. Vikten av att minska fylla/droger på läktarna.
11. Vikten av att verka för att bibehålla den positiva stämningen på arenorna, och stötta resan mot välkomnande, trygga, säkra och stämningsfulla arrangemang.
12. Vikten av att diskutera ansvarsgränser och roller mellan oss i syfte att minska polisuttaget men också se till att rätt saker görs av respektive part.
13. Vikten av en gemensam kommunikation.
Mats Enquist avslutar sitt brandtal med ett citat:
”Man kan inte bekämpa kriminalitet i utsatta områden om de som bor i området känner lägre förtroende för polisen än för de kriminella.
Denna klokskap kan med stor fördel användas som grund för arbete mot problem på våra läktare med.”
