Uppdraget från regeringen gick ut på att se över om det bör vara strängare straff.

Oddset på dagens nyhet var med andra ord 1,01.

Foto: Regeringens hemsida 

Annons

Under de senaste tio åren har vem som helst kunnat agera som förmedlare inom fotbollen. När agentlicensen skrotades 2014 var vi många som befarade vilda västern även om få nog kunde föreställa sig hur illa det faktiskt skulle bli.

Att oseriösa aktörer skulle dyka upp var en sak. Att gängkriminella personer infiltrerar sporten och tjänar grova pengar visade sig vara en annan. För så har det blivit. Enligt våra källor med insyn används fotbollen för bedrägerier och penningtvätt av personer som styr droghandel och/eller befinner sig mitt i gängkonflikterna. Personer som är dömda för anstiftan till mord och personer som har kidnappat och torterat befinner sig ett steg från unga fotbollstalanger. Under vintern har det sprängts portar till höger och vänster i Göteborg med anledning av en påstådd skuld kopplat till en större transfer.

Trots allvaret misstänker jag att det bara är början eftersom fotbollen inte gör mycket för att stoppa utvecklingen. Klubbarna fortsätter att pumpa ut pengar. När Anders Hübinette var chefsjurist på fotbollsförbundet var inställningen slapp. Nuförtiden har förbundet slutat att offentliggöra klubbarnas betalningar till agenturer, vilket gynnar de ljusskygga aktörerna ytterligare.

Som regeringens utredare för ”Tryggare idrottsevenemang” har Hübinette varit mer på hugget. Han fick i uppdrag av regeringen att undersöka om man borde skärpa lagar, straffskalor, tillträdesförbud och levererade enligt plan. Vi visste ju hur det skulle bli. Alternativen var att bli mjukare, att föreslå status quo eller köra hårdare tag och då är det ganska lätt att räkna ut vilket som är mest politiskt gångbart.

Dagens pressträff med Hübinette, justitieminister Gunnar Strömmer och socialminister Jakob Forssmed lät som man kunde tänka sig. Ett par mantran om att ”värna supporterkulturen” utan att precisera vad det innebär varvades med olika förklaringar till varför det bör bli tuffare tag. ”Vi menar att straffskalan inte speglar allvaret”, sa Hübinette om förslaget om sex månader till två år i fängelse för grova pyroteknikbrott. Han la till att de även borde bedömas som så kallade artbrott för att säkerställa att det faktiskt blir lås och bom även i praktiken.

Jakob Forssmed och Gunnar Strömmer hummade med. Strömmer konstaterade att det låg i linje med uppdraget och att det fanns en gyllene möjlighet att komma till bukt med stöket en gång för alla. Underförstått: Vi hymlar inte med att det var ett beställningsjobb och vi vill inte ha något tjafs från fotbollen. Nu ska alla rätta in sig i ledet.

Utöver straffskalorna avhandlades tillträdesförbud (de föreslås inte helt oväntat att bli längre, upp till fem år) samt hur utredningarna kan bli effektivare vid ordningsstörningar eller brott på arenorna, exempelvis med högre krav på kameror och smidigare samverkan mellan arenaägare, arrangörer och myndigheter. Det sistnämnda uppmuntrar jag generellt eftersom ett problem med exkluderingsstrategin är att den ofta fungerar dåligt i praktiken. Resurserna som läggs på utredningar är minimala, våra poliskällor berättar om hopplösa filmer och material som blir liggande, och med det blir strategin per automatik ineffektiv. Även om jag inte förstår varför idrotten ska ha oproportionerligt långa straff i relation till det övriga samhället är det avgörande att de få som begår grova brott inte kommer undan.

Att trion på scen dömde ut den tidigare modellen som vi känner som villkorstrappan var välkommet och en del annat i argumentationen var rimligt. Samtidigt måste diskussionen handla om proportioner, om vad som är legitimt och effektivt. Eftersom Fotboll Sthlm inte fick komma på pressträffen kunde vi inte ställa uppföljande frågor, men när andra reportrar undrade om vilket faktaunderlag eller vilka erfarenheter som låg bakom förslagen ekade det tomt och bekant. Det verkade helt enkelt inte finnas några, förutom Polisens sammanställning av fjolårets fotbollssäsong som man på goda grunder kan ifrågasätta. Jakob Forssmed sa att han gärna fått statistik om riskerna med pyroteknik men hade ingen sådan – han läser uppenbarligen inte Fotboll Sthlm – och när Dagens Nyheters reporter Jonathan Aronsson Fält hängde i bytte Forssmed ämne fort.

Synd det, eftersom underlaget finns där för den som vill veta. Vi har faktiskt rätt bra svar på vad man har gjort i olika länder och utfallet av det. I dagarna släppte experterna på Enable en utmärkt rapport om hur man kan skydda en levande läktarkultur och samtidigt angripa ordningsproblem, men på det örat verkar regeringsföreträdarna inte lyssna. ”Det finns många intressanta uppslag” sa Hübinette i förbifarten om rapporten innan han skyndade vidare med sina hårda tag-lista. Sedan tackade han för sig och beställningsjobbet var slutfört.