Utredningen är noggrann, förundersökningen är lång.

Bevisläget måste också ses som gott.

Men ”Fängsla Per Engström”-gate borde ha varit historia för länge sedan.

[show_ad id=3]

När AIK mötte BP i höstas sattes den omtalade banderollen upp. ”Fängsla Per Engström – rädda svensk fotboll” prydde Norra stå under hela matchen, till vissas irritation och andras glädje.

Om man inte har någon koll på svensk fotboll och av en händelse hade kommit in mitt i tv-sändningen hade man kanske undrat vad som stod på, samt vilka dårar som stod där på läktaren. Men det finns som alltid en historia.

Detta var i maskeringsdirektivens tidevarv. Polisen, med Noa-chefen Per Engström i spetsen, hade spontant kommit fram till att alla matcher skulle stoppas om det förekom ”organiserad maskering” på läktaren. Kaoset var nära. Några dagar efter AIK-banderollen sattes upp stormade polisen ett tåg och beslagtog pappmasker föreställande just Per Engström när Djurgårdens supportrar anlände till Malmö. Förklaringen från myndigheten var att de skulle användas som maskering på matchen senare under dagen, men det var förmodligen mest ett svepskäl – pappmasker med en tunn tråd känns inte som det mest pålitliga ”brottsverktyget”.

Nej, skälet lär snarare ha varit att polisen blev provocerad och ville visa var skåpet skulle stå. Tidigare under säsongen hade polisen plockat ner en Bajensupporters flagga med texten ”Pelle Polis mot resten” från läktaren på 3arena.

Men är det inte provocerande då, kan man fråga sig. Fängsla Per Engström? Jo, det är det naturligtvis. Liksom DIF-banderollen ”Dra in Per Engströms tillstånd att öppna käften”, som också anmäldes men där förundersökningen lades ned då utredningen inte gav något resultat.

Samtidigt måste rimligen steget från provocerande protest till brottslighet vara långt. Det gäller också att förstå bakgrunden och varför formuleringarna såg ut som de gjorde. Maskeringsdirektiven drogs tillbaka i absolut sista stund, förmodligen för att polisen insåg vilken röra det skulle bli: hur matcher skulle avbrytas under tidspress på godtyckliga grunder, hur tiotusentals upprörda och till största delen oskyldiga supportrar skulle ta sig från arenorna med allt vad det innebär logistiskt, hur krångligt det skulle bli att ständigt hitta nya matchdagar och vilka incitament som skulle skapas för att bryta matcher – och så vidare. För att inte tala om den mediala opinionen som hade vänt mot polisen.

Själv tog jag del av internt arbetsmaterial från polisen som enligt min bedömning visade hur illa genomtänkta direktiven var. Lägg därtill att Per Engström hade pratat om regeringens hårdare tag-förslag – de som sedan stoppades – som om de redan var klubbade. Däribland fängelse för grova pyroteknikbrott. Och att ”dra in tillståndet” handlade alltså om att klubbarna inte skulle få arrangera matcher om det blev för stökigt.

När man läser förundersökningen verkar Per Engström inte vara alltför brydd i sitt förhör. Han ser det mer som ett angrepp på myndigheten än på honom som person. Han vill inte ha något skadestånd men nämner vid ett tillfälle att han fick en viss obehagskänsla av att se banderollen.

De åtalade AIK-supportrarna säger däremot ingenting i sina förhör, men bevisläget ser solitt ut med hjälp av kameramaterialet från arenan. Nu återstår det för tingsrätten att bedöma huruvida banderollen i sig var brottslig. Det ska bli intressant att följa rättegången, för jag inbillar mig att den lär säga en del om såväl fotbollsdebatten som tidsandan. Jag är inte kvalificerad nog för att göra en juridisk bedömning av det här fallet, men slutsatsen borde vara uppenbar för alla med lite sunt förnuft. I ett öppet samhälle måste man självfallet få protestera på det viset.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier