Månsson: Fel val, Janne – kvalitetsskillnaden är oerhörd

BLOGG. Några tankar om Granen vs Mackan.

Annons

Ingen Marcus Danielson i landslaget, alltså.

Trots uppgifter om att så var fallet. Nu vet jag inte hur den storyn har kommit till – även om det är kul att spekulera – eller hur nära Danielson faktiskt var. Hursomhelst: ingen macka, istället en gran.

Jag har länge varit en Janne Andersson-man, och är det fortsatt. Hans insats som förbundskapten är inget annat än strålande. Med en förhållandevis ordinär landslagsgeneration navigerade Janne förbi Holland, Bulgarien, Frankrike, Italien, Sydkorea, Tyskland, Mexiko, Schweiz och gjorde Sverige till ett av världens åtta bästa landslag. Han följde upp med att vinna sin Nations League-grupp och har fått en godkänd start på EM-kvalet.

Men det här uttagningen föranleder några frågetecken. Vi känner alla till hur Granqvist har varit Jannes förlängda huvud och ben på planen och hur kaptenen lett Sverige genom framgångarna. Guldbollen 2017 (rätt eller ej) och ett briljant VM 2018. Men sedan: Superettan med Helsingborg. En skadefylld, och inget annat än svag, säsong i Allsvenskan. Dessvärre går det inte bara neråt för Granen – det går fort också. Alla pilar pekar åt samma håll, och jag kan inte se något som talar för att han kommer närma sig toppnivån igen. Det är nästan ett år till EM som planeringen bör ligga mot, och ibland är ett år en väldigt lång tid i fotbollens värld.

Marcus Danielsons säsong däremot: extraordinär. Jag har sett varenda DIF-match, från cupen och framåt, och gapade till en början av den oerhörda formen. Jaså, Danielson bäst igen? Efter ett tag började den där topptoppen bli väldigt lång. När vi summerade vårsäsongen var Danielson inte bara bäst i Stockholm – han var överlägsen. Betygssnittet låg på skyhöga 3,63. Näst bäst under våren var Per Karlsson (som ju spelade in sig i landslaget) och Tarik Elyounoussi som var i hysterisk målform. Deras snitt var 3,17. Sebastian Larsson (3,10) och Muamer Tankovic (3,00) var heller inte närheten.

Och sedan dess… tja, sedan dess har Danielson snarast blivit bättre. 08-lagen ligger etta, tvåa och trea i serien och har ett knippe landslagsspelare, men Djurgårdens mittback är fortsatt i särklass sett över hela säsongen. Nu senast i seriefinalen mot Malmö var MD inte bättre än vanligt, men ändå bäste utespelare på plan.

Hade jag fått ta över Jannes träningsoverall hade Danielson gått rakt in i elvan mot Färöarna och Norge. Om MD fortsätter utveckligen, eller bara håller samma nivå, känns han som ett givet alternativ fram till EM nästa sommar, och kanske VM 2022, vilket gör det värt att testa direkt. Konkurrenterna där vid sidan av VNL heter Jansson och Helander vilket gör det till en öppen affär: de båda ex-MFF:arna är godkända landslagsalternativ men inga toppnamn i en startelva. Jansson och Helander har visserligen åldern på sin sida, men ingen som har sett mer än tio matcher med Djurgården i år kan tvivla på i vilken riktning som Mackan rör sig. Jag tror att han har (hade haft?) möjligheten att göra en uppdaterad Andreas Jakobsson-efter-30-karriär i blågult.

Tankovic då? Kul att en fin säsong betalar sig, och spontant rimligt med tanke på Viktor Claessons skada och karaktären på det kommande motståndet. Men ur ett längre perspektiv tror jag att Alexander Kacaniklic har bättre chanser att etablera sig. Mujos kvaliteter känner alla som läser det här till, men det finns frågetecken för defensiven mot bättre lag och i större sammanhang. Dessutom lär han knappast slå ut Emil Forsberg i rollen som vänsteryttern som vandrar inåt planen. Kacaniklic, däremot, har ett högre tempo i sig och egenskaper som bryter av i ett landslagssammanhang. Däremot får Kacaniklic se till att prestera på samma nivå ett tag till innan det lär bli aktuellt.

Sebastian Larsson? Inga tveksamheter. Seb håller snudd på samma klass som under glansdagarna och konkurrensen på innermittfältet är direkt svag, så i det fallet är det naturligt att hålla kursen. Men i Granen vs Mackan-caset är jag rädd att det blir ett sånt där klassiskt fall där förbundskaptenen inte kan släppa sin gamla favorit. Med tanke på den oerhörda, otvivelaktiga kvalitetsskillnaden under året ringer i alla fall samtliga klockor.

Foto: Bildbyrån