KAPSTADEN. Hur ska Djurgården spela i år? Redan nu har vi förmodligen fått svaret. [the_ad_placement id="under-ingress-djurgarden"] ”Det finns inget svårare än att försvara ett SM-guld” är en gammal sanning som står sig rätt väl. På de senaste 25 åren har Djurgården gjort det en gång (2002-03) och Malmö FF två gånger (2013-14 och 2016-17). Annars har det varit idel nya mästarlag varje säsong. Eftersom Djurgården ska spela i Europa kommer det inte bli lättare att vinna i år. Lönebudgeten är inte högst i serien, ganska långt ifrån faktiskt, och det är svårt att argumentera för att DIF har den mest stjärnspäckade truppen. Men kontinuiteten går det inte att klaga på, särskilt sedan Jesper Karlström kritade på det där kontraktet i sista stund. Ja, samtliga bärande spelare är ju kvar förutom Mohamed Buya Turay. Det är förstås ett avbräck med tanke på Buyas x-faktor, men Kalle Holmberg är ingen dum ersättare. Buya gjorde visserligen 15 mål i fjol, men Holmberg gjorde 14 så sent som 2017 och lär knappast ha blivit en sämre spelare sedan dess. Det finns dessutom ett antal spelare som skulle kunna lyfta mer i år än i fjol av olika anledningar. Erik Berg, Astrit Ajdarevic, Edward Chilufya, Emir Kujovic och Nicklas Bärkroth räknar jag in där. Å andra sidan skulle vi kunna vända på resonemanget. Kommer resten av gänget kunna fortsätta på samma nivå? Tommi Vaiho, Elliot Käck, Jacob Une Larsson, Marcus Danielson, Jesper Karlström och Jonathan Ring gjorde sina bästa säsonger i karriären i fjol. Förmodligen kan man även räkna in Aslak Fonn Witry och Fredrik Ulvestad i skaran. Idag gjorde Djurgården sitt första pass på cricket-anläggningen här i Kapstaden. Det var blåsigt och kallare än vanligt vid den här tiden på året, men ändå soligt nog för att bränna min nacke. Cricketklubben är en vidsträckt anläggning i den välbärgade stadsdelen Rondebosch och cricketplanerna tar upp en stor del av totalen. Men det finns även ett par-tre fotbollsplaner där Djurgården tränar på den bästa – den med naturgräs. Vattentillgången kan vara snål i Kapstaden, men just här var det inget problem förklarade anläggningens chef Gordon Igesund som bevittnade träningen vid Bosse Anderssons sida. [caption id="attachment_21750" align="alignnone" width="1000"]

Bosse i mitten, Gordon uppe till höger.[/caption] Gordon, 63, är en legendarisk sydafrikansk tränare som vunnit fyra inhemska mästerskap och varit förbundskapten mellan 2012 och 2014. Det visade sig även att hans son Grant Igesund spelade för IFK Norrköping mellan 2005 och 2007. Eftersom jag varken hade koll på Gordon eller Grant Igesund sedan tidigare fick Bosse Andersson rycka in och förklara. – Han gjorde ju ett fantastiskt mål för Norrköping! Minns du inte det? (Nu har jag youtubat: här är målet – det första i samlingen) https://www.youtube.com/watch?v=9NkKrLUicTQ Träningen bestod av nötande av försvarspositioner och tvåmålsspel sju mot sju. Det är svårt att bedöma kvaliteten men jag tyckte att det var hyfsad intensitet för att vara ett första ”känna på planen”-pass. Det hettade också till en aning när Edward Chilufya stämplade Astrit Ajdarevic som blev liggande en stund i smärtor. Till sist gick laget med Erland Tangvik, Elliot Käck, Marcus Danielson, Linus Tagesson, Astrit Ajdarevic, Jonathan Ring, Nicklas Bärkroth och Emir Kujovic segrande ur striden. Bäst på plan? Av det som jag såg med fullt fokus: Marcus Danielson – som vanligt. Han tycks aldrig hamna i tidsnöd. Efter träningen tog jag ett snack med Emmanuel Banda – tillsammans med Edward Chilufya – för att lära känna provspelaren lite bättre i sällskap med sin vän. Den intervjun kommer ut imorgon, torsdag. [caption id="attachment_21746" align="alignnone" width="1000"]

Kompisar från Zambia.[/caption] Det blev också en kortare intervju med Thomas Lagerlöf på temat som inledde den här texten. Hur ska Djurgården satsa vidare efter fjolåret? Jag kan inte påstå att jag fick några heltäckande svar men det framgick att Djurgården ska gnugga på. Så länge Kim och Tolle styr lär det vara grundprinciper i fokus oavsett trupp och övningar. Fullständigt lojalitet krävs, men så länge det uppfylls finns det också utrymme för kreativitet.   Som jag varit inne på tidigare så utgår jag från att 4-3-3 är årets grundmodell, men att 3-4-2-1 kan bli aktuellt att växla med om Erik Berg kommer tillbaka i gammalt gott slag. Samma tankar som i fjol alltså, vilket är logiskt med tanke på utfallet. Man måste alltid utvecklas i fotboll, men att rubba på grundkonceptet vore direkt korkat i det här läget. LÄS MER: Dag två i Kapstaden – om fönstret som förändrade allt LÄS MER: Dag ett i Kapstaden – med fotbollsskor i handbagaget

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription