Tre kluriga frågor från förmiddagen på Tele2 arena: Var det en match? Var det en träning? Ska Zlatan spela i Hammarby? Låt oss gå igenom vad vi egentligen såg och hörde. [the_ad_placement id="under-ingress-hammarby"] Man får vara glad för det lilla. Att få se elva spelare mot elva på en fullstor plan i tider som dessa gjorde min förmiddag då jag följde Dplays sändning. Och att se Zlatan Ibrahimovic lira boll blir man aldrig trött på. Jag var visserligen inte lika i gasen som Alexander Axén som förutom fotbollshyllningarna gång efter annan förklarade vilken FANTASTISK förebild Zlatan är och vilken OTROLIG effekt han kommer få för Hammarby. Axén hann dessutom snacka med Muamer Tankovic om att han skulle göra 30 assist om han fick spela med Zlatan i år, vilket isåfall vore en ökning med 23 målpassningar jämfört med i fjol då Mujo gjorde sitt livs säsong. Nåja. Fotbollsanalysen om Zlatan var vi iallafall eniga om. Zlatan spelade två 30-minutersmatcher i ett av Hammarby/IK Frej-lagen och fick med sig en 2-0-vinst och en 1-2-förlust. Kvaliteten överlag var rätt låg på konstgräset på Tele2 arena. Frejs unga spelare hade svårt att hänga med i svängarna och det märktes att många spelare var obekanta med varandra. Samtidigt var Tankovic, Bojanic, Andersen, Kacaniklic och hela gänget med och ändå var Zlatan överlägsen i många moment. Emellanåt var det Playstation-Zlatan som vi fick se, han som kan “frysa bilden” som i ett tv-spel och ser lösningar som ingen annan. Den här gången behövdes ingen pausknapp med tanke på tempot, men Zlatan bröt hela tiden mönstret med sina varierade och utsökta bollberöringar. Det enkla flöt bara på, det svåra såg också enkelt ut. Dessutom gjorde han mål, 1-0 i den första matchen, efter att Aziz Outtara Mohammed snubblat som om han vore i Odilon-kopia som gör en av sina första tester… just det, så var det ju också. Efter träningen var det dags för en intervju i Dplay-sändningen och eftersom Tommy Åström tog upp en rad heta ämnen fick vi ett par patenterade Zlatan-kapningar, den här gången riktade mot statysabotörerna och ett antal (anonyma men inte särskilt hemliga) personer i Malmö FF. Några gråskalor var det sannerligen inte tal om. Ja, ni har väl redan läst om det? Det blev dagens stora snackis till en början, men så drämde Patrik Brenning på Aftonbladet till med en krönika där Hammarby beslut att spela internmatcherna sågades längs med fotknölarna. Poängen är uppenbar med tanke på att träningsmatcher är förbjudna. Jag tror inte att viruset bryr sig om vilken färg lagen har på tröjorna eller vilken etikett som man klistrar på tillställningen. Dessutom reagerade jag – som i abstinensen följde Dplays Zlatan-cam noggrant – på att det var många beröringar både på och vid sidan av plan: mellan ledare, spelare och annat folk på plats. Det såg inte alls bra ut. Men man kan också vända på det huvudsakliga resonemanget. Skillnaden mellan vanliga träningar och det som vi såg idag är heller inte så stor. Så länge Folkhälsomyndigheten inte aktivt frånråder fotbollsspel spelar det ingen roll hur man försöker agera på planen: det kommer att bli närkamper och närkontakter oavsett. I skrivande stund kör till exempel AIK också tvåmålsspel, fast på mindre yta där närkontakten är än större. Där är det visserligen bara de egna spelarna som kör i ett pass med ett begränsat antal ledare, men när man börjar fundera på frågan framstår den snart som filosofisk. För vad är matchspel egentligen? Jag tror att man skulle kunna dra ett “var går gränsen?”-resonemang precis hur långt som helst – i valfri riktning – så länge reglerna är så pass luddiga som de är just nu. Några klara besked om Zlatans framtid fick vi (förstås) heller inte, men min känsla för att det trots allt blir Bajen stärktes ytterligare. Zlatan älskar sina utmaningar och jag ser framför mig att Hammarby i slutändan kommer att framstå som det mest utmanande alternativet.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription