[the_ad_placement id="under-ingress-hammarby"] För snart ett år sedan snackade Mårthen Bergman och jag i ett poddavsnitt som vi döpte till Identitetskris för gamla bajare. Samtalet handlade om vilken omvälvande tid som det måste vara för supportrarna som varit med ett tag. Nuförtiden är Hammarby ett givet topplag i Allsvenskan som närmast har som vana att köra över motståndarna på Tele2 arena. I fjol var man en pinne från SM-guldet samtidigt som man ledde den spelmässiga utvecklingen och hade högst publiksnitt för femte året i rad. Frågorna som vi ställde oss, halvt på skämt, halvt på allvar: hur ska bajarna hantera sin nyvunna status? Vilken jargong ska man ha när skit i tabellen, Bajen är bäst ändå och passion före division har spelat ut sin roll? Ska man bli stöddiga och utåtagerande som AIK? Drygt kaxiga som Malmö FF? Eller kan de fortsatt försöka vara sorglösa, folkliga Bajen? I resonemanget tog vi mest upp de positiva bitarna. Framförallt berömde vi hur klubben systematiskt byggt en professionell organisation med utvecklingsfokus under de senaste fem-sex åren. Men det finns också en baksida som vissa (många?) supportrar upplever, inte minst om vi uppdaterar verkligheten till dagens hysteri kring Zlatan Ibrahimovic. I helgen la supporterfalangen Ultra Boys ut ett öppet brev på sociala medier som fick stort genomslag. Det var i stora drag ett typiskt Mot Den Moderna Fotbollen-stridsrop, men jag tyckte genast att två saker stack ut. Man tillstod att den yttre kritiken av Bajen hade fått många supportrar att gå i försvarsställning istället för att vända blicken inåt. Dessutom var man tydliga med att UB inte dikterade vad andra Hammarbysupportrar skulle tycka, utan bara redogjorde för sina åsikter, vilket kändes befriande på något sätt. Så låt mig i samma anda redogöra för mina synpunkter: Jag förstår att UB reagerar på AEG:s ägande i Hammarby, samt att Zlatan nu köpt in sig i fotbollsbolaget. Det senare är fortsatt en ytterst märklig historia där Bajens ledning inte ens visste vad saken gällde när de satte sig på ett plan till Los Angeles i november i fjol. Faktum är att de inte ens visste att de skulle träffa Zlatan. Och när de väl hade gjort det (“Hej jag heter Zlatan Ibrahimovic och jag är er nye delägare”) hade det inget att säga till om. Av den anledningen förstår jag att ledningen nu gör sitt bästa för att det ska rulla på och använder delägaren som en (eventuellt enorm) resurs – även om de knappast själva kan ana hur det hela kommer att utveckla sig. [the_ad id="29014"] [the_ad id="29012"] Vidare i det öppna brevet: Jag tycker att UB:s mål om att förbjuda minoritetsägande låter väl drastiskt. Risken är att man begränsar sig på ett onödigt sätt när 51-procentsregeln redan finns. Det är som så ofta en avvägning mellan idealism och sportslig potential och här drar jag åt det senare hållet – såvida föreningen garanterat är majoritetsägare. Samtidigt borde man kunna skydda sig mot den här typen affärer – när en delägare säljer direkt till en annan – genom ett internt regelverk med till exempel hembud där föreningen alltid kan matcha pengarna som erbjuds från en ny intressent. UB har också många synpunkter på Tele2 arena, men här tycker jag mest att de skjuter över mål. Jag har all förståelse för att det var tungt för många att lämna Söderstadion, jag har själv skrivit ett antal texter på temat. Men jag tycker att Hammarby har gjort en mycket lyckad flytt, framförallt i jämförelse med sina närmaste konkurrenter. Hammarby spelar kvar på samma område, i hjärtat av Bajenland, och har numera en fin och modern arena. Logistiken flyter fint, akustiken är bra, sikten och bekvämligheten är av högsta klass. Klacken – eller de två klackarna – är mäktigare och mer högljudd än någonsin och den allmänna känslan är relativt kompakt. Att man delar arena med Djurgården är ett (ofrånkomligt?) minus. Att man spelar på konstgräs är ett annat. Som jag har förstått det blir det dessutom svårt att uppgradera till hybridvarianten då solstrålarna inte når ner till stora delar av planen. Att Tele2 arena saknar en del i charm ska man nog också lägga till. I övrigt är synpunkterna från UB till viss del förståeliga, men jag undrar också vad alternativet är. Nej, arenan är inte perfekt i samtliga avseenden. Nybyggen kommer nog alltid kännas lite plastiga i ett antal år, men det är också lätt att dra en annan slutsats. Utan Tele2 arena hade Hammarby inte varit ett topplag i Allsvenskan. Kanske hade man harvat kvar i Superettan. Det är möjligt att det finns fundamentalistiska supportrar som uppriktigt hade föredragit en sådan verklighet, men jag tror inte att de är särskilt många. Jag minns mycket väl hur stämningen på Söderstadion brukade vara under de där åren då tränare och spelare skulle konfronteras av aggressiva supportrar efter var och varannan hemmamatch. Det var inte en särskilt trevlig miljö, om vi uttrycker det snällt. UB konstaterar visserligen det själva, men för mig blir det mycket av ett äta kakan och ha den kvar-resonemang. Loger och pressplatser kanske inte faller UB i smaken – men de är exempel på sådant som har gjort att Hammarby har gått från att vara ett Superettangäng till ett lag som kan göra 75 mål på en säsong. Däremot förstår jag att UB reagerar på att man knappt har några lokala förmågor i sin trupp. Hammarby har ett uselt facit under de senaste tio-femton åren på att få upp egna talanger – och då har konkurrensen i a-laget inte varit knivskarpt. Det har länge snackats vitt och brett om vilken professionell ungdomsverksamhet man har, men strategin har uppenbarligen varit misslyckad. Nu kan det eventuellt vara på väg att svänga, för nu ser det faktiskt ut att finnas talanger på riktigt i klubben. I den bästa av Bajen-världar fortsätter klubben att prestera på samma höga nivå samtidigt som de egna förmågorna tar plats efterhand. Vi vet fortsatt inte om så blir fallet och om även den nya generationen misslyckas behöver Hammarby hitta nya vägar. Den typen av identitet tycker jag alltid att ledningen i de anrika klubbarna ska ta hänsyn till. En sak som slår mig nu, när jag närmar mig slutet av krönikan, är att jag kanske har läst det öppna brevet för bokstavligt. Kanske är punkterna inte till för att brytas ned, utan bara att uppmärksammas i en större MDMF-kontext för att Hammarby ska värna om sin identitet i en tid där utveckligen går fort åt flera håll på samma gång. Att UB vill bevara traditioner och en genuinitet och är rädda för plastighet, jippokänsla och allmän Zlatan-fiering av klubben som de älskar. Ja, isåfall har budskapet gått fram – även om en luttrad fotbollsreporter kan se det som en smula naivt. En sak är i alla fall Ultra Boys och jag fullständigt överens om. Utveckligen inom den internationella fotbollen äcklar mig lika mycket som det äcklar dem. Av alla fotbollsfrågor i landet är 51-procentsregeln den överlägset viktigaste. LÄS MER. Månsson: Därför tror jag att Zlatan spelar i Hammarby i år LÄS MER. Talangkollen Bajen: ”Han är redo att spela i Allsvenskan”

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription