Naivt, ihåligt och ogenomtänkt. Hammarby visade dessvärre sig från sin sämsta sida mot Cukaricki. Frågan så här på slutsignal: vad ville ni egentligen ikväll? [the_ad_group id="568"] När jag analyserade Hammarbys trupp inför årets säsong var det en lagdel som jag inte blev riktigt klok på. Innermittfältet. För även om det var lätt att se den sammanlagda kvaliteten var det svårt att se vem som skulle ta den defensivare rollen.   Abdul Halik Hudu var den enda naturliga typen, och han gjorde ett par lovande försäsongsmatcher, men inget tydde på att han var redo. Bojanic? Naturlig på ett sätt, onaturlig på ett annat. Fenger? Naturlig och onaturlig på ett helt annat vis. Jeppe? Nä, en utpräglad tvåvägsmittfältare ska helst få vara just det. Efter en halv säsong har vi egentligen inte fått några svar. Hammarby har överlag täppt till bättre än i fjol då det läckte som ett såll, men det är lite för ofta lite för lätt att spela sig igenom för att Bajen ska kunna jämföra sig med de bästa i landet. Ikväll fick vi se en mittfältstrio bestående av Jeppe, Bojanic och Khalili och det blev lite som man befarade med en otydlig rollfördelning. Ingen var riktigt defensiv, ingen var riktigt offensiv, det blev varken hackat eller malet. Gång på gång spelade Cukaricki först enkelt förbi den inledande pressen och sedan genom mittfältet för att attackera med full fart mot en utsatt backlinje. Att den ringrostige Abbe Khalili gjorde en underkänd match hjälpte förstås inte. Att Jon Gudni Fjoluson hade det lika kämpigt ett hack ner i planen gjorde heller inte saken bättre. Nej, på det stora hela var det svårt att se vad Hammarby ville uppnå med sin 4-3-3-taktik i ett bortamöte av den här karaktären. När Bajen hade bollen i den första halvleken såg det visserligen rätt lovande ut, det kändes som att det kunde bli farligt när som helst, framförallt när den strålande Gustav Ludwigson var inblandad, men det gällde även hemmalaget. Eller låt mig korrigera mig: Det blev farligt för det mesta när Cukaricki attackerade mot naiva Bajen, både före och efter vilan. 1-0 kom mot ett oorganiserat Hammarby. Stolpträffen vid ställningen 1-1 kom mot ett oorganiserat Hammarby. 2-1 kom mot ett oorganiserat Hammarby. 3-1 kom mot ett oorganiserat Hammarby.

I veckan har vi sett Malmö FF ta en mäktig skalp i CL-kvalet genom att besegra Glasgow Rangers trots ett insläppt mål i slutsekunden, men därefter såg det dessvärre ut som vanligt med krampaktigt spel från de övriga svenska deltagarna. Elfsborg spelade 1-1 på hemmaplan mot Velez från Bosnien och Hammarby tappade alltså konceptet när de skulle möta Cukaricki, ett lag som vi inte kunde stava till för några dagar sedan. Nej, hoppet är inte ute, Bajen kan alltid slå till på Tele2 arena, men oddsen för avancemang är inte särskilt goda. För Hammarby får kvällen främst ses som en påminnelse om hur långt det trots allt är kvar. För visst kan det hända att spelet inte fungerar eller att taktiken klickar i perioder, men ett mer rutinerat eller bättre organiserat lag hade anpassat sig och kommit undan med en i värsta fall uddamålsförlust och närmast ett 50/50-läge inför returen. Nu kunde det visserligen ha blivit ett reduceringsmål till 2-3 på slutet när inhopparen Williot Swedberg gick i backen – det som kunde ha blivit en soft penalty blev istället till en varning för filmning – men det går inte att komma runt att den här matchen var en stor besvikelse, framförallt efter de fläckfria insatserna mot jämbördiga Maribor.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription