Än är inte Allsvenskan 2021 över, men nu är det dags att lyfta blicken till 2022. Oskar Månsson har analyserat AIK:s spelartrupp i detalj och ger – i sann Football Manager-stil – samtliga svar på hur klubben bör agera på transfermarknaden. [the_ad_group id="566"] Tre omgångar återstår av Allsvenskan och AIK ligger ungefär där jag och många med mig tippade: på gränsen till Europa. Besvikelsen i supporterleden har gått att ta på på slutet – fram till 3-0-segern mot Östersunds FK i alla fall – och så blir det när en gulddröm (förmodligen) går i kras. Men jag tycker inte att man bör se säsongen som ett resultatmässigt misslyckande om det skulle bli en Europaplats. För det är sannolikt vad det handlar om nu. Enligt statistiktjänsten Fivethirtyeight har AIK 54 procents chans att ta en topp tre-plats, vilket ger ett hum om proportionerna. Enligt Expressens Daniel Kristoffersson kommer en säkrad Europaplats innebära en klart större spelarbudget för Henrik Jurelius att jobba med till nästa år, medan en missad topp tre-placering innebär en snålare linje. Själv säger jag så här: jag tycker att AIK ska vara försiktiga oavsett. Jag har tjatat om det många gånger sedan 2019 och framåt, men om klubben ska bli bättre behöver de föryngra, banta truppen (prioritera bort fler äldre spelare) och inte minst skaffa sig marginaler för att ge sig själva utrymmet att kunna ta smarta affärsmässiga beslut. Om AIK Europasatsar nästa år med ett antal etablerade spelare kommer de möjligtvis förbättra sina chanser något att nå ett gruppspel, men oddsen kommer fortsatt inte vara på deras sida. Långt ifrån. Bortsett från Malmö FF, med sin starka ranking, blir Europaspelet ofta ett hårt uppvaknanden. 2021 var Elfsborg och Häcken chanslösa i sina kval, medan Hammarby trots ett par fantastiska insatser föll med minsta möjliga marginal i playoff till Europa Conference League. Med andra ord: Bajen gjorde ett utmärkt kval men klarade ändå inte att nå Conference League, c-nivån på kontinenten, där pengarna inte är i närheten av Champions League eller Europa League. Alltså: att höja insatserna med sådana odds och en sådan pott är helt enkelt en dålig idé. Att det riskerar att straffa sig har vi sett många exempel på. Om AIK däremot vågar tänka långsiktigt är potentialen hur stor som helst på sikt, även vad gäller europeiska gruppspel. Dessutom kan truppen bli stark till 2022 även utan några vilda satsningar. Det gäller att ta det steg för steg bara. Så hur ska Gnaget göra? Ja, det svarar er soffexpert (som dessvärre inte har haft tid att spela Football Manager på flera år) på här.

Tränare

Bartosz Grzelak är en trygg och kompetent tränare, han bör köra på.

Målvakter

En oklar situation, men där Kristoffer Nordfeldt verkar vara möjlig att skriva ett långstidskontrakt med. Det kommer isåfall kosta en rejäl slant, och skulle stå i vägen för att ta hem och satsa på Samuel Brolin, 21, till nästa år. Samtidigt är det logiskt om AIK vill prioritera Nordfeldt så länge det inte handlar om fantasisummor, han är ju något så ovanligt som en svensk landslagsman i Allsvenskan. Med lite flyt kommer man ha seriens kanske bästa målvakt i ett antal år framöver, Nordfeldt är trots allt ”bara” 32. Samuel Brolin har gjort det bra i Mjällby när han fått spela, men har mest fått nöta bänk då Carljohan Eriksson gjort en succésäsong. Den utlåningen blev inte särskilt lyckad och även inför nästa år är det en knepig situation. Antingen säljer AIK Brolin direkt för en peng som inte motsvarar hans (enligt mig) stora potential. Eller lånar klubben ut honom på nytt under 2022 – även om det isåfall bara skulle återstå ett år på kontraktet när han är tillbaka, vilket hade omöjliggjort ett ”fullpris”. Inte optimalt alltså, men jag tycker ändå att den senare lösningen känns klokast (om Mjällby säljer Carljohan Eriksson kan Brolin till exempel stanna på Listerlandet…) Jakob Haugaard sitter fortsatt på en hög lön och ett kontrakt över hela 2022 samtidigt som han lär förbli överflödig i AIK. I bästa fall hittar han en ny arbetsgivare. Annars blir det dyrt. Återstår gör Budimir Janosevic som är en lämplig andramålvakt och hans kontrakt lär förlängas ett år till. Mina förslag: – Skriv långt kontrakt med Nordfeldt – Förläng med Janosevic – Låna ut Brolin – Försök hitta en lösning med Haugaard

Försvarare

Rutinerat var det här! Mikael Lustig och Sotirois Papagiannopoulos kommer köra på och vara givna i elvan. Per Karlsson har ett år kvar på kontraktet men känns nuförtiden mest som ett reservalternativ. Alexander Milosevic har gjort en kanonsäsong och har en option där han kan förlänga i ytterligare två år. Frågan är om han gör det – det känns inte omöjligt att 29-åringen vill hoppa på ett nytt utlandsäventyr. Den förhandlingen blir viktig. Erick Otieno har också imponerat stort och går troligen i liknande tankar. Där har AIK dock ett långt kontrakt och om någon ska köpa 25-åringen lär de få slanta upp. Allroundförsvararen Jetmir Halitis första år har varit en enda röra och där är det svårt att sätta upp en positiv prognos. Robin Tihi, 19, kommer tillbaka efter en full lånesäsong hos AFC i Superettan. Det året lär ha gjort honom gott, men det är svårt att se Tihi som en AIK-startspelare 2022. Situationen påminner lite om Samuel Brolins då kontraktet går ut efter 2023-säsongen. En ny utlåning skulle ändå kunna vara den bästa lösningen. Vänsterbacken Rasmus Bonde, 18, har gjort det bra i Sandviken i division 1. Att han exempelvis skulle vara tillgänglig för både AIK, som reserv vid behov, och samarbetsklubben Vasalund skulle kunna vara en lämplig lösning. Högerbacken Lukas Forsberg, 18, kan användas på samma sätt. Pierre Bengtsson, 33, är en spelare som AIK ryktas vara intresserade av, särskilt om Otieno lämnar. Även Hammarby finns med i diskussionen. Bengtsson spelade i landslaget så sent som under sommarens EM, men för mig vore det en felrekrytering. Dels eftersom Bengtssons statistik från den danska ligan inte imponerar särskilt mycket på senare år men framförallt för att AIK inte bör lägga mer resurser på gamla spelare. Mina förslag: – Behåll samma backlinje om möjligt (Lustig/Sotte/Milosevic/Otieno) – Låna ut Robin Tihi – Ha Per Karlsson som mittbacksreserv – Sträva efter att ha tre, varken eller mindre, reservalternativ till: mittback/högerback/vänsterback. Det måste inte nödvändigtvis vara tre enskilda spelare/spelare i lagdelen, men svaret på frågan ”Vem ersätter om xx är borta?” ska vara lätt att besvara. – Värva billigt om det behövs nytillskott – exempelvis från den här listan.

Innermittfält

AIK kommer förmodligen fortsätta med 4-4-2 till nästa år med tanke på hur truppen ser ut, så jag utgår från den formationen. Alternativet är att byta till 4-3-3 men då tror jag att det krävs ganska stora justeringar. Bilal Hussein har gjort en fin säsong men jag tror inte att han imponerat tillräckligt för att utländska klubbar ska ta fram den stora plånboken. Att Bilal och Sebastian Larsson (som jag tror förlänger med ett år till) kör på centralt med 18-årige Yasin Ayari (som har skrivit på ett nytt prydligt femårskontrakt) som förstereserv känns klockrent. Filip Rogic finns också som ett alternativ som kan spela både i mitten och på en kant. Ebenezer Ofori har varit något av ett mysterium sedan återkomsten och sitter på en hög lön. Att han hittar en ny klubb i vinter vore att föredra för båda parter. Stefan Silva, om vi nu räknar honom som en innermittfältare, lär lämna klubben när kontraktet går ut. Utlånade Felix Michel har kontrakt till sommaren 2022, men hade också mått bra av en nystart. Mina förslag: – Spela med Larsson och Hussein i utgångsläget – Ayari och Rogic är reserver – Sälj/släpp Ofori – Släpp Silva – Släpp Michel

Yttrar/anfallare

Jag väljer att slå ihop yttrarna och anfallarna då lagdelarna hänger ihop och flera spelare kan vandra mellan positionerna. Jag räknar med att Henok Goitom lägger skorna på hyllan vilket gör att det egentligen bara finns två spelare med tydliga positioner: kantspringaren Zack Elbouzedi och den centrale anfallaren Bojan Radulovic. Elbouzedi har inte imponerat statistikmässigt men är en Bartosz Grzelak-favorit till höger, och AIK hoppas att han kommer igång ordentligt nästa år. Bojan Radulovic tycker jag också ska stanna som ett inhoppsalternativ med boxnärvaro. Jag tror inte att han kommer bli en stjärna i AIK, men jag tänker mig att han kan fylla en funktion som den lojale reserven som väntar på sina chanser. Saku Ylätupa lär söka sig vidare. Tom Strannegård har inte fått någon kontinuitet på länge och bör nog lånas ut en hel säsong. Jag tror att det finns mycket att hämta där på sikt, men att han inte är redo för AIK än. Erik Ring, Nabil Bahoui och Nicolas Stefanelli kan samtliga spela både som kantspelare (samtliga passar bäst till vänster) eller som anfallare. Samtliga tycker jag också ska stanna. Framförallt Stefanelli ser jag som en nyckelspelare, jag tycker alltjämt att han är underskattad med sin rörlighet och förmåga att skapa farligheter i ett emellanåt förutsägbart lag. Till 2022 kommer också den spännande Henry Meja, 19, att ansluta efter en säsong där han röstades fram som årets spelare i den kenyanska ligan. Han beskrivs som en klok och allround anfallare där speluppfattningen sticker ut. Vilken nivå som Meja kommer att hålla inledningsvis är dock svårt att säga. Färdigt så? Nja, AIK hade mått bra av en riktig spetsspelare: antingen en poängproducerande ytter eller helst en löpstark och målfarlig anfallare. Det brukar å andra sidan vara de svåraste, och dyraste, spelarna att hitta och AIK har inte råd att göra några chansningar. Enligt Alexander Milosevic är John Guidetti ett tänkbart namn inom något år, men jag tycker inte att det vore rätt satsning sett till trolig kostnad, truppstruktur och spelartyp. Om AIK hittar rätt kandidat har jag däremot inget emot att de spenderar en del. (Kanske, kanske är det läge att värva två offensiva spetsspelare, men då behöver åtminstone en av dem var en utvecklingsbar yngling, och en sådan värvning kan också göras till sommaren om man tydligt ser behovet...) Mina förslag: – Värva en stjärna: en poängproducerande ytter eller (helst) en löpstark och målfarlig anfallare – Sälj/släpp Ylätupa – Låna ut Strannegård

Slutsatser

Jag tycker att AIK bör agera varsamt under vintern. Efter nästa säsong lär det finnas behov av större förändringar men inför den vore det kontraproduktivt att göra för mycket. Spets snarare än bredd tror jag är vägen framöver, samt att ha kontroll på utgifterna. Men om spelare som Haugaard, Ofori, Ylätupa, Silva och Goitom lämnar truppen finns det löneutrymme att bygga ett starkt lag utan att äventyra finanserna. Med noggrann planering där talangernas kontraktslängd och speltid prioriteras – antingen i AIK eller i en annan klubb – finns det även goda möjligheter att bygga upp en stark ekonomi. När jag bedömer trupper brukar jag ha en enkel regel: man ska kunna sätta upp ett naturligt a-lag och ett naturligt b-lag med samma formation och roller. Utöver det ska det finnas… nästan ingenting, eftersom det mesta utanför b-laget – om man ska göra det enkelt för sig – är att betrakta som dödvikt. Så bygger allsvenska klubbar sällan sina trupper, men jag är övertygad om att det är det mest effektiva, särskilt om man har unga, egna spelare likt AIK som alltid kan fylla ut en bänk om det skulle krisa. Ett a-lag skulle då kunna formeras så här – där vi lämnar en plats åt stjärnan i anfallet.

…och i b-laget hittar vi då följande spelare. Målvakt: Janosevic Försvarare: Forsberg, Haliti, Karlsson, Bonde (För tunt, här behövs nog en eller två backup-värvningar) Mittfält: Ayari, Rogic, Ring + ett antal talanger, däribland Amar Ahmed Fatah Anfallare: Meja, Radulovic Med den typen av truppbygge tror jag att AIK blir bättre 2022 än vad de var 2021. Men framförallt är det ett steg mot ett mer långsiktigt tänk, där klubben ger sig möjligheten att klättra i hierarkin där man tappat på senare år.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription