Nollade, ineffektiva och hårt straffade. AIK:s tendenser syntes men likväl att man har en väg kvar att vandra. Här är våra spaningar från 0-2-förlusten mot Västerås SK. [show_ad id=3] Förra gången som Västerås besökte Nationalarenan som allsvenska nykomlingar stod gästerna för en kompromisslös första halvlek som tog alla på sängen. Spelmässigt var det inte samma grönvita slagsida den här gången men den skärpan de saknade 2024 fick de utdelning nu istället. Inledningsvis kände de båda lagen på varandra och viljan att bygga anfallen från respektive målvakt syntes tydligt, men allt som oftast fastnade man på vägen fram till mål och det skulle dröja 20 minuter in i matchen innan det skulle skapas något i chansväg. Efter att den gästande duon Taonsa/Diagne sprudlat till och fått iväg ett skott strax utanför kunde AIK hota gästernas målvakt med dubbla avslut från vänsterkanten. AIK upplevdes vara laget som var närmast ett ledningsmål men istället skulle gästerna sticka upp med ett inlägg från vänster som nickades in av Axel Taonsa efter en halvtimme. Och tio minuter senare var det dags igen då Västerås bröt ett uppspel och fick fram bollen till Jonathan Ring som placerade in 0-2 i Nordfeldts högra kryss. Ett resultat som stod sig halvleken ut. I paus agerade Jose Riveiro då han tog ut Taha Ayari till förmån för Axel Kouame och bytet bidrog till att laget tog tag i matchblden. Men de stora målchanserna saknades under den första kvarten - innan båda lagen fick varsin. Gästernas Simon Gefvert slarvade bort vad som såg ut att kunna bli spiken i kistan och strax därpå fick Bersant Celina chansen att reducera till 1-2 men avslutet räddades ut till hörna. Västerås såg trygga i matchbilden som följde och hade inga större problem med att hålla AIK från sitt straffområde och den sista halvtimmen rann iväg alldeles för snabbt - sett ur svartgula ögon. Några fler mål blev det inte och AIK:s första tävlingsmatch för säsongen slutade med en förlust. Förståelsen från Norra stå Tålamod har inte varit ett motto i AIK:s led genom åren. En del har pekat på att det har saknats hos supportrarna och andra har riktat strålkastarna åt beslutsfattarna. Nu behövs det mer än på länge och känslan är att de flesta har köpt in sig på det. När Västerås gjorde 0-2 i slutet på den första halvleken hördes ramsan "Vi vill se AIK" från Norra Stå och i många fall hade den fått rulla några varv på läktaren. Den här söndagen tonades den snabbt ned istället och övergick till en sång om blod, svett och tårar. En liten sak kan tyckas, men likväl en symbolik som inte är oviktig utifrån var klubben befinner sig. Mikkjal hade blivit hängd för samma sak Axel Kouame och Zadok Yohanna har hittat relationen både på och vid sidan av planen och de har varit två av försäsongens utropstecken i AIK. Koaume stod för en stark insats i genrepet mot Viking och nickade in lagets mål men mot Västerås fanns ingen av dem nedskriva i startelvan. Lite förvånande kan tyckas utifrån vad de visat hittills och de två byttes in i matchen ska sägas. Axel Kouame redan i paus och Zadok Yohanna med en kvart kvar. Jose Riveiro håller fortfarande på att sätta sin startelva och de kommer få sina chanser, men det hade varit högljutt i AIK:s led om det hade varit Mikkjal Thomassen som, likt han gjorde under hösten, tagit beslutet att hålla dem utanför startelvan. Förtroende är en färskvara AIK har en stor trupp - alldeles för stor egentligen - och konkurrensen är hård på flera positioner. Utöver Kouame och Yohanna fanns även Amel Mujanic och Erik Flataker på bänken och utifrån perspektivet att AIK har den budgeten man har så är det en förhållandevis stark bänk som kan bidra när de byts in. Riveiro valde att starta med Yannick Geiger på mittfältet och Kevin Filling på topp, och det var nog många som förväntade att den sistnämnda skulle sticka ut av de två men det blev tvärtom. Filling involverades vid ett par tillfället och avlossade ett rappt avslut från vänsterkanten i den första halvleken men var i det stora hela ganska anonym. Det kan man inte säga om Yannick Geiger som blev något av en motor på mittfältet. 18-åringen var ständigt spelbar, vårdad i spelet med bollen och såg betydligt mer erfaren ut än vad han är. Det står sannolikt och väger på flera håll när Jose Riveiro väljer mellan sina alternativ såväl längst fram som centralt i planen men efter dagens match bör Geiger ha stärkt sin aktier på ett sätt som få andra i hemmalaget. Möjligheterna till avancemang från gruppspelet krympte avsevärt efter 0-2-förlusten och nu krävs två raka vinster för att chansen ska finnas där. För AIK:s del står en bortamatch mot Oddevold på schemat i nästa veckan innan BK Häcken kommer på besök under helgen därpå.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier