Felsökningen är gjord, dags att se framåt.

Oskar Månsson ger sitt förslag på hur AIK ska komma ikapp och på sikt försöka dra ifrån sina närmaste konkurrenter.

Annons

I förra veckan skrev jag en analys som blev omdiskuterad.

Inte så konstigt kanske, med tanke på att jag tog mig stora anspråk. Texten handlade om varför AIK tappat mark i relation till de närmaste konkurrenterna under de senaste åren. Baserat på vad jag lärt mig om gemensamma nämnare för framgångsrika fotbollsklubbar under det senaste decenniet var jag kritisk till en del av AIK:s strategiska vägval.

En gissning är att de flesta av er som läser den här texten också har läst den andra.

I den här delen tänkte jag blicka framåt. Analysera nuläget och ge mina förslag gällande sportslig strategi för att AIK ska bli så framångsrika som möjligt. Punkterna nedan utgår från samma mall som senast, men med vissa justeringar.

Visionen

I våras gjorde AIK offentligt ett styrdokument om visioner för framtidens AIK. Jag lovordar initiativet att definiera vad klubben ska stå för i grunden, för då finns det något att falla tillbaka när planer ska smidas och beslut ska fattas.

I visionen definierar AIK sin geografiska hemvist på ett kaxigt vis. Att det är Västerort och Norrort som Gnaget riktar in sig på är ingen skräll, men ramarna är vida. Ekerö, Lidingö, Norrtull, Kungsholmen, Danderyd, Täby och Norrtälje är alla inom ”verksamhetsområdet”, liksom mer uppenbara stadsdelar och kommuner. Totalt sett kan man räkna in 1,2 miljoner personer i vad som ska vara AIK-land. Det avgörande i saken är förstås hur AIK kommer arbeta med att uppfylla sin vision, men en sak är säker: ju mer svartgul kartan blir, desto bättre för klubben.

Även i övrigt finns det delar i visionen som jag tror på, men också några frågetecken, vilket jag kommer in på under flera av punkterna nedan.

Tränarfrågan/spelsätt

”Spelutvecklingen tar sin utgångspunkt i en spelstil som kan sammanfattas med två ord – Framåtlutat och adaptivt!” skriver AIK i sin vision.

Nya tider alltså, på pappret i alla fall, för AIK som i mångt och mycket hållit samma kurs sedan Stuart Baxters dagar i klubben för över 20 år sedan.

Eftersom jag i min förra analys förespråkade en mer offensiv, initiativrik och pressintensiv fotboll som limmar med de större trenderna i fotbollsvärlden, och som passar bättre för att utveckla spelare, applåderar jag ambitionen.

AIK sammanfattar på följande vis (gäller samtliga lag):

• En AIK-spelare ska våga bryta och skapa nya mönster.

• En AIK-spelare ska bygga spelet över, runt och genom motståndaren.

• En AIK-spelare ska vinna fler närkamper, återerövra bollen på offensiv planhalva fler gånger och vara mer explosiv än sin motståndare.

Eftersom jag inte ser Henok Goitom som en långsiktig tränarlösning gäller det att till nästa år identifiera en tränartyp som passar för beskrivningen ovan. Jag gillar den turordningen istället för att försöka hitta det mest spännande namnet på marknaden.

Samtidigt ska det poängteras att visionen stod klar ett par-tre veckor före att Bartosz Grzelak fick förlängt kontrakt vilket får mig att bli en aning tveksam till beslutsunderlaget. Bartosz visade visserligen tecken på en mer dominant spelstil i början av året, men hans tränarprofil kännetecknas knappast av egenskaperna som AIK har som pekat ut.

Truppbygget

I visionen är AIK tydliga med att transfernettot ska maximeras varje år. Det är en total omsvängning jämfört med tidigare år, och en central insikt. En sen insikt kan man tycka, men ändå.

”Här är skälet till att truppsammansättning är en vital del av målbilden istället för att vara underordnat de sportsliga resultaten.” skriver AIK.

Formuleringen är intressant, men vad det innebär i praktiken är svårt att veta. Ett frågetecken är till exempel hur John Guidetti passar för det explosiva och pressintensiva spelet som AIK vill se. Är han den typen av spelare? Kommer han vara det säsongen 2025?

AIK skriver om sin framåtlutade filosofi, men då behöver truppen byggas om rejält. För stunden ser jag en trupp som med vissa justeringar skulle passa för 3-5-2 som vanligtvis inte är en formation som korrelerar med de uttalade ambitionerna. Vägen till exempelvis 4-3-3 eller 4-2-3-1 är längre. Även 3-4-3 – där wingbackarna passar AIK:s nuvarande trupp – skulle bli en truppmässig utmaning. 

Framförallt är det flera kreativa, poänggörande offensiva mittfältare/kantanfallare som behöver komma in. 

Det ska också poängteras att flera kontrakt går ut och att spelare som Yasin Ayari och Bilal Hussein kan säljas i januari. Stora rockader är att vänta oavsett och AIK hade mått bra av att investera relativt tungt i spelartruppen i kommande fönster, men har förmodligen inte sparat tillräckligt i ladorna för att kunna göra det fullt ut.

Vad gäller åldersstrukturen lär det se bättre ut till nästa år då två-fyra av veteranerna har lämnat klubben och ett antal tonåringar har utvecklats lite till. Sannolikt är det kategorin ”ganska unga men etablerade spelare” som AIK bör lägga störst pengar på i vinter.

AIK med Henrik Jurelius i spetsen förtjänar också beröm för sitt idoga arbete med att förlänga med sina unga spelare på slutet. Inte mycket har lämnats åt slumpen och satsningen lär ge stor effekt de närmaste åren, även om det i vanlig ordning gäller att ha tålamod. Ett antal spelare med större kontrakt och liten speltid har också lämnat klubben.

AIK må ha skjutit upp sin kursändring, och det har gjort den mer komplicerad, men möjligheterna är fortsatt stora.

Marknaderna

AIK har eventuellt startat ett ”Kenyaspår” med Otieno (som visserligen fanns inom kommungränsen), Sichenje och Meja. Det är inte Västafrika som jag brukar propagera om, men kan kanske vara en intressant marknad.

Henrik Jurelius har också pratat om att prioritera den inhemska marknaden än mer, vilket jag gillar. Sverige med vissa inslag av övriga Norden och Västafrika ser jag som det det bästa receptet för alla klubbar som inte har djupgående kunskaper av andra ligor.

I AIK:s vision lyfts en mycket offensiv målsättning om egna produkter fram, vilket är den bästa ”marknaden” som man kan tänka sig med tanke på klubbens suveräna talangutveckling. Enligt målbilden ska AIK ha minst tio egna spelare i truppen och tre i startelvan.

Detta applåderar jag också i grunden. Danska klubbar har visat att det är möjligt att hålla en sådan balans och samtidigt var ett topplag, och det kan AIK också klara med tiden.

Scouting/rekrytering

En nyckelpunkt som jag beskrev rätt utförligt i min förra analys. Här tycker jag att AIK ska förstärka och förändra.

Jag menar att AIK bör sätta en grundformation där rollerna specificeras och scoutingen sker utifrån den, inte minst genom dataanalys. Istället för att värva ”namn” – värva spelartyper! Scouta spelare som passar systemet och fokusera på dem snarare än spelare som supportrar eller andra blir sugna på.

Och håll kursen, säsong efter säsong.

Klimatet

En svår nöt att knäcka.

I min förra analys tog jag upp det hysteriska klimatet som omgärdar AIK. Ibland är det himmel, ibland är det helvete och sällan är det mittemellan.

Mitt ursprungliga exempel, podden Testa störs Guidetti-mobilisering, var däremot missriktat, varför jag tog bort formuleringen. Det var inte där som affären tog fart, AIK hade i själva verket jobbat länge på saken.

Ett dåligt exempel som sagt, även om själva kampanjandet visar hur stort genomslaget kan bli.

Hur som helst: det gäller att hantera högljudda röster, stå emot sociala medier-hetsande och undvika populistiska beslut, vilket inte alltid är lätt med tanke på det (unika?) tonläget.

Det viktiga, menar jag, är att ord och handling hänger ihop. Att AIK i olika forum och sammanhang berättar hur deras övergripande plan ser ut och fattar beslut i enlighet med den.

Den stora problematiken handlar däremot alltjämt om personer med våldskapital som rör sig i kulisserna. Att komma till rätta med det är lättare sagt än gjort, men så länge det ser ut på det viset kommer AIK få svårt att ta nästa steg. Att rekrytera kompetenta personer till ledande positioner kan vara knepigt när den typen av hotfullhet lurar i bakgrunden. 

Konsekvensen och uthålligheten

Den verkligt intressanta punkten.

Vi ser en del tecken på att AIK har ställt om i enlighet med sin vision, men det finns också vissa saker som talar emot den.

Riktningen är alltså delvis svårtolkad. Å ena sidan beskrivs mycket tydliga och offensiva målsättningar (utan tidsram) om exempelvis tio egna spelare i truppen och maximerat transfernetto samtidigt som de långa avtalen till unga spelare avlöser varandra. Å andra sidan ska AIK alltid vara ett topp tre-lag och Guidetti värvades för att ”etablera AIK i Europa”.

Jag menar att de två sakerna står i konflikt med varandra i ett kortare perspektiv.

På sikt finns det inget som motsäger att AIK ska kunna lyckas med båda sakerna. Danska klubbar har som sagt visat att det går utmärkt, men det är inget som görs över en natt.

Om AIK nästa år både ska bygga om och ha som mål att komma topp-tre finns risken att man tvingas till kortsiktiga åtgärder mitt i säsongen, varpå processen bromsas.

Hellre då att det gnisslas lite på försäsongen om ett något – tillfälligt! – sänkt resultatmål än att helvetet brakar loss en bit in på året då de egna förväntningarna inte ser ut att motsvaras. Dessutom brukar det gå ganska bra för lag som sänker skuldrorna…

Det finns också en ständig poäng i att ha ekonomiska marginaler för arbetsrons skull, och möjligheten att göra smarta affärer enligt devisen att det är dyrt att vara fattig. AIK kommer behöva investera rejält i vinter med tanke på ruljansen i truppen men det gäller samtidigt att vara nykter.

Ja, ni förstår poängen.

Om AIK ska nå sin fulla potential behöver de ta ett steg tillbaka och sedan växa i lagom takt, utan försök till genvägar, under ett antal säsonger. Isåfall kan jag inte se varför de inte skulle lyckas med sitt mål om att ständigt vara i toppen/Europa och samtidigt vara i utveckling, för i grundförutsättningar (ekonomi, sponsor- och publikunderlag, upptagningsområde, talangbank, storlek på klubb etc) är det bara Malmö FF och Hammarby som kan mäta sig.

För att lyckas med detta behöver AIK en ledning som drar åt samma håll och som har modet att fortsätta på den inslagna vägen även om det kärvar lite i perioder. Sannolikt kommer det krävas en del förändringar på ledarsidan, gärna med influenser utifrån. 

Sammantaget finns det stora möjligheter att jaga ikapp och dra ifrån exempelvis Djurgården på sikt, men det kommer ställa krav på mod, konsekvens och uthållighet. 

Om AIK däremot satsar på lite allt möjligt eller byter kurs en bit in i processen lär de snarare halka efter sina konkurrenter rejält.