Sju frågor om AIK:s ekonomi: ”Alla spelare är till salu”

AIK backade tio miljoner under årets första kvaltal.
Var det en bra eller dålig rapport?
Fotboll Sthlm tog hjälp av ekonomiexperten Anders Norlen för att analysera.


Här läser du Anders blogg!

Annons

20 miljoner minus för Q1 i fjol. 10 miljoner minus i år. Stabilt och bra, menar AIK. Håller du med?

Inget är väl dunderstabilt när man blöder pengar men man har nog läget någorlunda under kontroll. Halveringen av förlusterna jämfört med första kvartalet 2020 är primärt drivet av fallande kostnader. Ungefär 7m av lägre personalkostnader och runt 2.5m av den nedskrivning som man redovisade under första kvartalet 2020 när Stefanelli lämnade för Chile i en förlustaffär.

Men i grund och botten är det ett ganska ’normalt’ förstakvartal.

Vad sticker ut i rapporten?

Egentligen inget speciellt. Något som slår en är fallet i investeringar i spelartruppen. Över de senaste fyra kvartalen har man lagt totalt 14.4m – ner nästan 8m jämfört med de 23.0m man låg på för ett år sedan. 

Tydligt att svångremmen är åtdragen och man tvingas tänka nytt och agera annorlunda allt eftersom den finansiella situationen blivit mer ansträngd.

Även värt att notera att kostnaderna för sign-on (Milosevic) var anmärkningsvärt låg på endast 1.6m. 

Vad är mest positivt?

Att man lyckades sälja Paulos Abraham till Groningen och därmed få in välbehövliga pengar in i en sakta men säkert sinande kassakista samt att man återigen visar att man tagit grepp runt kostnaderna. Det mesta tyder dock på att man nog närmar sig vad man rimligen kan göra på den kostnadsfronten för tillfället – utan att ta ett ännu större grepp runt kostnaderna för sin personal.

Vad är mest oroande?

Med risk för att låta som en trasig skiva på repeat: osäkerheten. 

Det har inte undgått någon att det pågår en viss pandemi som ställer till det på mer eller mindre alla plan:

Årskortsförsäljningen lider tydligt med total försäljning på 12.7m för säsongen 2021, jämfört med 17.5m 2020 och 23.5m 2019. Betydande fall.

Även på sponsorsidan nämner man att intäkterna givetvis påverkas av evenemang i samband med hemmamatcher som inte går att genomföra. 

Souvenirförsäljningen är knappast det benet som ger störst finansiellt bidrag till den sportsliga verksamheten, men avsaknaden av försäljning i samband med matcher syns tydligt i rapporten. 

Det är väldigt svårt att bedriva en verksamhet där förutsättningarna för vad man kan och inte kan göra ändras från vecka till vecka. Elitfotbollsverksamhet verkar i cykler om kanske 3-4 år, och att göra långtidsplanering med nuvarande osäkerhet är av naturen rätt hopplöst.

Vad har vi fått reda på om Paulos Abraham-affären?

Förutom det vi redan visste – att övergången är ett lån under våren som blir en permanent övergång den 30 juni – så är resultateffekten av den mellan 10-20m, dvs nettot på sista raden efter att övergångssumman kommer AIK tillhanda, agenterna fått sin del, BP fått sin solidaritetsersättning och vidareförsäljning samt avräkning av ackumulerade avskrivningar för investeringen, så blir det mellan 10 och 20m kvar till AIK Fotboll AB. 

Detta är dock inte bokat i resultatet för första kvartalet ännu utan kommer i resultatet för det andra kvartalet.

Sen vet vi dessutom att AIK redan fått en del av pengarna under första kvartalet, men det är svårt att läsa sig till hur mycket. AIK visar i sin kassaflödesanalys att man fått inbetalt för försäljning av immateriella anläggningstillgångar (spelarkontrakt) totalt 4.1m under kvartalet, varav en del avser Daniel Granli och en del rimligen Abraham.

Men jag misstänker att AIK ger oss lite information i sin balansräkning under ’förutbetalda kostnader och upplupna intäkter’, dvs intäkter man ännu ej fakturerat men vet att man kommer att få vid någon tidpunkt under året, exempelvis underskrivna sponsorkontrakt eller spelaraffärer som ligger och väntar. Denna post hoppade upp efter årsskiftet från 7.2m till 23.9m, drivet förmodligen av både sponsoravtal och Abraham-affären där man rimligen skickar fakturan för slutavräkning till Groningen under det andra kvartalet. 

Hur beroende är AIK av spelarförsäljningar i år, anser du?

Man är inte i en position där man kommer kunna tacka nej till några bättre bud. Hela spelartruppen är fortfarande till salu och kommer det bud i sommar på exempelvis Otieno är det mycket som talar för att man kommer acceptera det. 

Den löpande verksamheten backade 16.1m förra året – inklusive stödpaketen från staten samt permitteringar av personalen. Det hålet finns kvar och måste pluggas även i år, rimligen genom att sälja spelarkontrakt.

Hur stark är AIK:s ekonomi jämfört med Hammarby och Djurgården?

AIK har ett eget kapital (37.9m) som idag ligger mellan Djurgårdens (runt 100m) och Hammarbys (16.3m).  

I konsten att kunna bära störst och dyrast trupp har AIK länge varit ohotad etta i Stockholm – men är det inte längre. Bajen har lyckats öka sina rörelseintäkter på ett imponerande sätt de senaste åren och Djurgården har stans starkaste balansräkning efter en rad lyckosamma spelaraffärer.

AIK har tappat viktiga inkomster från regelbundet UEFA-spel och håller även på att dala i fördelningen av medel från SEFs centrala avtal, drivet av sämre sportlig utväxling sedan guldet 2018.

Ungefär så kan vi sammanfatta det.