Bojan Djordjic: ”Det var en riktig jävla Buster-historia”

I dagens lucka hittar vi en stor AIK-profil.
Bojan Djordic återvände till sin favoritklubb inför säsongen 2008 och lyfte året senare SM-bucklan i skyn.

Annons

Namn: Bojan Djordjic
Ålder: 37
Spelade i AIK: 2008-10
Position: Mittfältare

Var bor du?

– Kungsholmen, Stockholm.

Familj?

– Sambo med Maria sedan tre och halvt år tillbaka.

Vad gör du nuförtiden?
– Jag kallar mig inte expert, men jag är fotbollskonsult under Viasats sändningar. När det är Champions League eller Premier Leauge sitter jag i studion och pratar en massa. Ibland är det vettigt, ibland blir det lite fel, men jag gör det som jag älskar mest, förutom att spela fotboll.

Var har du för andra hobbies?

– Jag älskar att kolla på basket, det ligger nog i mina Balkangener. För mig är det inte skogspromenader och laga mat som är grejen, det är idrotten som är min passion. Ibland blir det för mycket sport för min sambo, men hon har som tur var förstått att utan sporten skulle inte Bojan vara Bojan.

Vilken roll spelar fotbollen i ditt liv?
– Den är allt. Det är kanske inte på liv och död, men jag hade inte kunnat vara mig själv utan den. Fotboll är min andra familj. Det tar bort mycket av ångesten som man kanske känner om man inte har hittat sitt sammanhang. När jag gick till Råsunda eller går till Friends arena är det som att komma hem. Det är 90 minuter som är mina, 90 minuter där man kopplar bort allt annat. Jag är fri då.

Vilket är ditt bästa AIK-minne?
– Jag kan svara med ett datum: 1 november 2009. Det var då som vi slog Göteborg på bortaplan och blev svenska mästare. Det var inte bara speciellt för att jag vann titeln med laget som jag älskat sedan barnsben, utan även för att vår kapten Daniel Tjernström fick avgöra matchen. Det var en riktig jävla busterhistoria, att han av alla sätter det sista målet.


Vilken är den första ögonblicksbilden som kommer upp när du tänker på guldet?
– Det är Tjernströms mål. Jag byttes ut i minut 77-78 tillsammans med Flavio och så kom Kenny Pavey och Tjerna in. Så kom Kenny runt, passade till Dulee Johnson och när ”Dulle” chippade ut bollen mot Tjerna kändes det som att tiden stod stilla, att det tog tre timmar innan bollen kom fram och Tjerna fick kontroll. Det blev bara svart för mig när bollen gick in. Jag tror att jag tappade både känseln och hörseln, för det blev absolut tyst. Jag får fan gåshud av att prata om det nu tio år senare.

Vilket är ditt värsta minne i AIK?
– Det var situationen 2008 som till sist blev en välsignelse. Jag kom tillbaka till AIK och var skadad nästan hela året. Det var knä, ljumskar, baksidor och allt möjligt. Jag hade kommit dit på ett kort kontrakt, 1+1 år, som innebar att jag var tvungen att starta sju matcher för att det skulle bli en förlängning. Jag tänkte “fan, sju matcher, det gör jag på en månad” men jag glömde bort att jag har varit mer skadad i karriären än vad Darren Anderton var. När jag drog hälsenan i september mot Göteborg efter tio minuter var det i min sjunde start. Tack vare de tio minuterna fick jag kontrakt över 2009. Hade jag inte fått starta så hade det varit upp till AIK om de hade velat att förlänga. Så 2009 blev ju ett rätt hyfsat år med tanke på det.

Hur var det mentalt under 2008?

– Jobbigt. Jag kände att jag svek mina vänner och alla supportrar, det var som att göra familjen besviken. Jag vill uträtta något i klubben som jag älskade så att jag skulle bli ihågkommen för något. Så fort jag gick utanför dörren tänkte jag att folk tänkte “Där är Bojan, han som pratar men inte uträttar något – han är inte ens av oss”. Det var verkligen en tung period, men i slutändan är det sådant som gör dig starkare.

Vilket är ditt märkligaste minne för AIK?

– När vi spelade vattenpolo mot Halmstad 2009. Det bara regnade hela tiden, bollen rullade inte alls. Det var snack om att matchen skulle brytas, men vi vill köra på och ta tre poäng som skulle ta oss till serieledningen.

Hur passade vädret dig?
– Jag ville absolut inte bryta matchen. Jag var mer “Hey, jag är från Balkan, vi är för fan världsmästare i vattenpolo!” Och vi vann ju matchen med 2-1, så när man knappade in 343 på text-tv var det AIK i topp.

Vad tycker du om dagens AIK?

– Det är en tuff fråga. Det finns stora möjligheter för klubben att bli bättre både på och utanför planen. Vi kan bli mer långsiktiga, jag tycker att vi ofta tagit alternativet som dykt upp snarare än att tänka längre framåt. Vi har haft många topplaceringar så jag klagar absolut inte över det, men en klubb som AIK ska vinna guld oftare än vart tionde år. Det är en kravbild som man måste ha som en storklubb. Sedan förstår jag att Malmö har en massa pengar, men Djurgården vann i år vilket säger en del om Allsvenskan. Jag ser AIK-säsongen 2020 som ett stort frågetecken och så ska det inte vara.

Är det en föryngring av truppen som du vill se?

– Absolut. Det är en långsiktig plan som Björn Wesström ska ha i åtanke. Per Karlsson, Sebastian Larsson och Henok Goitom är alldeles för viktiga för att man ska vara säker på att kunna ersätta dem. Då måste man ha en scoutingverksamhet som är bra nog för att täppa igen hålen. Man behöver också hitta karaktärer som kan ersätta dem i vardagen. Jag tycker inte att vi behöver mer bredd, utan mer spets och höjd. Vi behöver fler spelare som Sebastian Larsson som smittar av sig med sin vinnarinstinkt. AIK är ingen lätt klubb att spela i mentalt och då behöver man rätt typer av personligheter.

Men det är ju också en pengafråga, Sebastian Larsson är inte gratis.
– Ja, så är det. Men titta på inverkan som Sebastian Larsson har haft. Det är inte många hemvändare som gör allt för klubben, som ställer krav på Karlberg och tar förluster hur hårt som helst även om han har spelat i Premier League och har gjort hundra landskamper.

Vad önskar du dig i julklapp?
– Jag önskar att vi börjar lyssna på varandra. Jag önskar ett samhälle som inte dömer utifrån hud, religion, var man kommer ifrån. Det gör ont att se hur människor trampar ner varandra och utnyttjar sina maktpositioner. Jag hoppas att 2020 blir ett bättre år än vad de senaste har varit här i Sverige.

Foto: Bildbyrån