Hammarby vann mot Djurgården med 4–3.

Marcus Bring analyserar derbyt på djupet.

[show_ad id=1]

Ett Hammarby som var piskat att vinna mot ett Djurgården som hade saker att bevisa. Det var mycket på spel i årets första möte mellan de två antagonisterna.

I slutändan drog Hammarby det längsta strået i vad som skulle visa sig bli en målrik tillställning.

Så såg det ut

Några nyckeltal, baserat på Wyscouts matchrapport med hemmalagets siffror först, såg ut så här:

Mål: 4-3

Skott: 7-11

xG: 1.97-2.20 (utan straffar: 0.47-1.45)

Skott i målzon: 3-7

Bollinnehav: 38%-62%

Passningar till offensiv tredjedel: 32-46

Passningar till straffområde: 4-16

Bollvinster på offensiv planhalva: 6-10

Det är lätt att dra slutsatsen att Djurgården var det bättre laget baserat på siffrorna, men man bör ta matchens läge i beaktning. Game state som det kallas på engelska. Hammarbys 2–0-ledning efter 45 minuter gav dem andrum, möjligheten att försvara djupare och ta färre risker i eget bollinnehav. Tittar man på diverse nyckeltal uppdelat i perioder av matchen, per kvart, så ser det annorlunda ut.

Bollinnehavet i första halvlek var jämnt, den genomsnittliga positionen på laget likaså medan pressintensiteten var högre hos Bajen. Chansmässigt var det fördel Hammarby efter första halvleken, även om de hjälptes av straffen. För Djurgårdens del dröjde det till andra halvlek innan de skapade något av värde.

Expected Threat (xT) -värdet (ett högre värde indikerar att man är i farligare ytor närmare motståndarnas mål) var jämnt i första halvlek men Hammarby hade tydligare perioder av bollinnehav närmare Djurgårdens målbur än vice versa. Dessutom hade Hammarby fler skott från farliga positioner, den så kallade målzonen, och fler inträden till offensiv tredjedel.

Bajen var det aningen bättre laget i den första halvleken, men inte 2–0-bra. De hade marginalerna med sig och visade prov på effektivitet.

Anledningen till Djurgårdens territoriella och statistiska övertag över 90 minuter berodde helt enkelt på att de var tvungna att chansa efter att Hammarby gått upp i en tvåmålsledning. Utgångspositionerna blev högre (kan ses på grafen över ”formation line” tidigare) och risken i spelet större. Med tanke på att de vann andra halvlek och skapade fler farligheter än Bajen får man anse att det betalade av sig, men inte tillräckligt. De hade satt sig i problem efter sin svaga första halvlek och matchen gick inte att rädda.

Hammarbys avgörande drag

Det finns tre huvudanledningar till Djurgårdens förlust. Bristande anfallsspel, oförmåga att stoppa Hammarbys försök att ta sig framåt och hemmalagets effektivitet.

För Djurgårdens del var Marti Cifuentes beslut att spela Nathaniel Adjei som högerback problematiskt. Ghananen kliver sällan särskilt högt i eget bollinnehav men har desto bättre koll bakåt. Något som gjorde det svårt för Djurgårdens vänsterkant, och i synnerhet Gustav Wikheim.

De som känner till hur Djurgården spelar fotboll vet att det är på vänsterkanten det händer. Det är där de tar fram bollen (Elias Andersson och Magnus Eriksson har toppat alla bollprogressionslistor det senaste året medan Wikheim är den vanligaste mottagaren av progressiva passningar) och det är där de skapar majoriteten av sina chanser.

Djurgårdens tendens i eget bollinnehav, och var ifrån de bryter linjer och till vilken yta de siktar sina linjebrytande passningar, syns på visualiseringen nedan. Grafik som rimmar väl med det vi vet om vilka spelare som oftast är på vilken ände av de progressiva aktionerna hos Djurgården.

Andersson eller Eriksson till Wikheim. Det är så Djurgården avancerar i banan.

Hammarby hade gjort sin läxa och tyckte det var värt att offra offensiv kraft för att få stopp på Djurgårdens största hot. Adjei höll ett öga på Wikheim matchen igenom och från första halvlek kan man hitta mängder med klipp där Djurgården försöker ta sig fram på vänsterkanten genom kombinationerna mellan Andersson och Eriksson, men där den sista passningen sällan når hela vägen till norrmannen. På grund av att Adjei är där och stör varje gång.

Djurgårdens svårigheter i presspelet öppnade för Pinas

Oförmågan att stoppa Hammarbys försök att ta bollen framåt var ytterligare en anledning till att Djurgården inte fick kontroll på matchen under första halvlek. Allra störst problem hade de på sin högersida där de gav Shaquille Pinas, en av Allsvenskans mest spelskickliga försvarare, för mycket tid med bollen.

Med Oliver Berg instruerad att täcka den djupaste av Bajens mittfältare lämnades ofta Joel Asoro ensam längst fram, något som ställer stora krav på att yttrarna hjälper till att sätta press på rätt spelare vid rätt läge. Igår fungerade inte det för Djurgården vilket resulterade i att första presslinjen blev förbispelad och Hammarby fick ha längre perioder av bollinnehav under första halvlek med blåränderna lågt stående på egen planhalva.

Och när Djurgården försvarade lågt kunde det se ut så här. Pinas kunde opressad ställa in siktet med sin vänsterfot och då brukar det betyda problem för motståndarlaget. Sekvensen ovan var ett tydligt mönster vilket syns i Pinas samtliga progressiva passningar under matchen. Han hittade med enkelhet in mellan Djurgårdens lagdelar och var den spelaren i Hammarby med flest progressiva aktioner under gårdagen.

Nahir Besaras supermatch

Men Hammarbys seger berodde inte bara på ett klokt defensivt drag och Djurgårdens oförmåga i eget försvarsspel, utan i jämna matcher krävs det att någon kliver fram och är lite bättre än alla andra.

Igår var den personen Nahir Besara.

Att göra två mål och två assist i en match som slutar 4–3 talar sitt tydliga språk men Hammarbys lagkapten var mer än bara poäng. Han hade en hand i alla Hammarbys sex avslut (tre skott själv och tre skottassist), hittade in med bollen i offensivt straffområde fler gånger än någon annan och noterades för klart högst xT-värde (ett mätvärde som visar hur frekvent du flyttar bollen till ytor som ökar lagets sannolikhet för mål) i Hammarby. Utöver det var han spelaren med flest touch på offensiv tredjedel och låg även högt vad gäller inträden till offensiv tredjedel.

När saker och ting hände för Hammarby var Besara inblandad. En näst intill komplett offensiv insats.

Summering

Derbyt som fotbollsmatch var inte bra. Varken Hammarby eller Djurgården stod för övertygande insatser. Men Bajen var bättre i första halvlek, när matchen fortfarande stod och vägde, medan Djurgården började skapa chanser i desperationen som uppstod efter (det visserligen något oturliga sett till chanserna) 0–2-underläget.

Kanske hade ett kryss varit det mest rättvisa men små detaljer i Hammarbys insats avgjorde derbyt till deras fördel.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription