Motiveringen till att lägga ned utredningen om vad som hände på Solna station lät ungefär som väntat.

Bisarr, med andra ord.

Annons

Så kom det väntade beskedet.

Något åtal väcktes ej. Åklagaren menade att det inte var tal om vare sig misshandel eller tjänstefel.

Om man har sett filmerna från Solna station där poliserna från ROG-enheten efter ett derby väljer att på ett hotfullt/våldsamt vis följa efter och ”boxa in” ett antal supportrar som duschas i pepparspray låter det kanske konstigt, men om man har varit med ett tag var det knappast en skräll.

Eftersom jag har skärskådat ett antal närbesläktade fall, främst i en stor granskning i Offside 2016 utgår jag alltid från att det mest handlar om formaliteter. Ingen polis har nämligen blivit dömd för misshandel av en supporter.

I så gott som samtliga fall läggs utredningen ned på studs, men vägen dit kan se ut på lite olika vis.

En variant är att åklagaren låtsas som att de inte får tag på målsägande eller vittnen, varför inte förhör kan hållas. Istället läser åklagaren innantill i redogörelsen som den utpekade polisen själv har skrivit, vilket får räcka. Därefter drabbas åklagaren av akut minnesförlust om en reporter frågar vad som hänt. Alla papper har då också försvunnit, får man besked om.

Det var den taktiken som åklagare Eva Finné använde i mitt huvudcase i Offside-granskningen.

En annan variant har vi sett på senare år, och den mallen använder Marianne Nordström som lagt ned utredningen från Solna station.

Lås oss kalla den hemmadomarlinjen, att tolka varje given situation åt samma håll.

Om en hemmaspelare fäller en bortaspelare har domaren inte sett det, alternativt hittat en förmildrande omständighet.

Om en bortaspelare fäller en hemmaspelare tas situationen däremot på största möjliga allvar. Förmodligen blir det rött kort direkt.

När en polis slog ett hårt batongslag över korsryggen på en ung supporter i samband med Djurgården-AIK i maj 2019 fångades händelsen på film. En annan sak som dokumenterades när polisen – främst i form av ROG-enheten – gick hårt fram mot åskådare vid samma match var ”ska jag bryta fingret på dig”-episoden som uppmärksammades av ett antal medier.

Båda sakerna hamnade hos åklagare Elisabeth Brandt, som förefaller vara något av en specialist på att skriva av saker. Rätt kvinna på rätt plats så att säga.

Brandt gjorde förstås det så även denna gång och tog hjälp av hemmadomarlinjen. Först kom hon fram till att det inte gick att se om det tydligt träffande slaget verkligen träffade, därefter tittade hon på filmen med den hotfulle polisen och gjorde en personlig tolkning.

 ”Ska jag bryta fingret på dig?” översattes då fiffigt nog till ”Om du inte stoppar undan telefonen kan det gå så illa att jag måste ta tag i dig och då kan jag av misstag bryta av fingret.”

Åklagaren i Solna station-ärendet heter Marianne Nordström. Hon har faktiskt hållit förhör med målsägarna, som har haft hjälp av en påstridig advokat, men har i övrigt gått på hemmadomarlinjen.

Jag har läst en bilaga till beslutet om att lägga ned ärendet och det är bisarr läsning. 

Nej, förlåt, bekant läsning, jag vet ju hur det fungerar.

Poliserna har enligt Marianne Nordström handlat i nödvärn. Det var motiverat av poliserna att gå efter supportrarna och orsaka paniksituationen (det sista är mitt ord). Att 25-åriga ”Klara” fått sitt huvud dunkat i relingen på rulltrappan finns det inget stöd för. Poliser har blivit angripna nedanför rulltrappan och poliserna har då rätt att spruta pepparspray i nödvärn. Poliserna har sprutat för att skyddat sig själva i denna situation (här vill jag att ni minns killen som försökte gömma sig ett hörn för att komma undan).

Poliserna har enligt Marianne Nordström också uppfattat att det funnits personer i folksamlingen som tillhör grupperingen Ultra (sic) och det påpekas flera gånger om hur farlig situationen kan bli. Ja, det är fara – och nu citerar jag – ”för liv och lem”.

(Nej, inte för att poliserna skapar en farlig situation genom att förfölja, slå, spraya och stänga in en folksamling, utan för att ett flertal personer har gått till attack.)

På filmerna som åklagaren har sett på framgår det att stora mängder pepparspray töms över den instängda folksamlingen nere vid perrongen. Åklagaren har haft tillgång till fler filmer än de som spridits i medierna och en av dem är särskilt tydlig. Den kvinnliga polis som enligt Klara och ett antal vittnen varit våldsam i rulltrappan vevar fram och tillbaka med sin sprayburk på ett häpnadsväckande vis.

Själv ser jag en farlig person, en person som överhuvudtaget inte ska arbeta med den typen av uppdrag, och vad det gäller pepparspray finns det noggranna instruktioner om hur försiktig man bör vara som polis vad gäller folksamlingar.

Marianne Nordström har andra glasögon på sig. Hon ser ingen anledning till att det ska väckas åtal om vare sig misshandel eller tjänstefel. Det som hände i rulltrappan var ”inom ramen för laga befogenhet” och det som hände nere vid perrongen var nödvärn.

Låt mig säga så här: det ska bli en intressant sak att granska vidare, för två frågor dröjer sig kvar efter ha studerat ett antal fall av den här sorten.

Hur kan vi ha ett statligt system som fungerar på det här sättet?

Hur kan åklagare som Eva Finné, Elisabeth Brandt och Marianne Nordström se sig själva i spegeln?

LÄS MER. Klara, 25, om skräcken på Solna station: ”Drog ner mig i rulltrappan”

LÄS MER: Från gångbron till perrongen – se filmen som visar Polisens agerande