[the_ad_placement id="under-ingress-aik"] Sportsligt sett blev 2020 ett misslyckande för AIK. Om det känner ni till det mesta. Men ur ett längre perspektiv behöver året inte ha varit så dumt, såvida klubben vågar vara långsiktiga och har lärt sig av de senaste årens utveckling. Framförallt behöver man bli bättre på att utnyttja sina resurser på spelarmarknaden. Sommarens paniklösningar blev inte billiga. AIK beslutade sig för att inte värva kontraktslösa Alexander Milosevic och Johan Blomberg av budgetskäl, men kände sig bara några veckor senare tvungna att ta in den snarlika duon Sotirios Papagiannopoulos och Filip Rogic för betydligt större pengar. Samtidigt hade man ett helt gäng av dyra äldre spelare som man knappt använde, vilket alltid är en bromskloss. Det må vara torrt att konstatera, men att använda sina ekonomiska resurser på rätt sätt är det viktigaste av allt i en resultatbransch. (Här ska man emellertid nämna att den unika Mikael Lustig-lösningen var bingo ur alla perspektiv). Värvningarna under sommaren och den osäkra prognosen för 2021 gör att AIK måste gå in i året med en försiktig inställning. Stora köp utan stora försäljningar är uteslutna. Samtidigt har klubben sålt eller släppt många av de äldre spelarna, vilket har frigjort löneutrymme. Karol Mets, Rasmus Lindkvist, Panos Dimitriadis, Enoch Kofi Adu, Heradi Rashidi och Kolbeinn Sigthorsson är redan borta. Robert Lundström lär också söka sig vidare. Dessutom behöver AIK inte ha en särskilt bred trupp nästa år. Utgångsläget är att serien startar senast den 1 maj vilket betyder att spelschemat inte blir alls lika hysteriskt som i år. Europaspel blir det heller inget, såvida man inte vinner cupen – och isåfall kan man vänta till sommaren att fylla på med bonusspelare. Som jag ser det finns det fler skäl än coronaföljderna att ta det försiktigt. Har klubben lite is i magen, och fortsätter på den inslagna talangsatsningen, kan det se hur fint ut som helst både på plan och i plånboken redan till 2022 eller 2023. Håller AIK kursen i stora drag bör man vara ett snudd på garanterat topplag i många år med tanke på den strålande ungdomsverksamheten. Det finns egentligen bara två tydliga hot mot en sådan utveckling: att AIK värvar in för många etablerade spelare eller att talangerna helt enkelt inte håller måttet. Men det är svårt att tänka sig att inte minst tre-fyra av Brolin, Tihi, Kahl, Hussein, Asari, Strannegård, Abraham, Ring (eller någon annan som dyker upp under nästa år) inte skulle nå allsvensk toppnivå eller högre. Med andra ord: AIK sitter med trumf på hand. I stort sett samtliga svenska klubbar som har upplevt en storhetsperiod på senare år har gjort samma sak: först satsat på unga spelare, därefter gjort stora försäljningar, därefter nått nya höjder. Truppanalysen så. Jag har utgått från att AIK spelar 4-3-3. Det tror jag också att de kommer att göra för det mesta – men det är väl inte osannolikt att Grzelak liksom i år ibland kör 4-4-2. Tränare Bartosz Grzelak gjorde ett gott jobb under svåra omständigheter under sin första tid i klubben. Att han ska fortsätta är en självklarhet. Grzelak har en tydlig plan för klubben och jag bedömer att han har tillräckligt fria händer för att få testa sina idéer fullt ut. Det är också märkbart hur mycket 42-åringen brinner för just det här jobbet. Målvakter Budimir Janosevic växte något oväntat ut som nummer ett framför Jakob Haugaard under säsongen. Det innebär att AIK först och främst ska försöka sälja eller släppa den danske 28-åringen för att slippa en överflödig utgiftspost. Nästa fråga är hur man ska göra med Samuel Brolin. Den talangfulle 20-åringen har tagit nya steg under året i Akropolis och anser sig själv redo att ta över som etta i AIK. Kanske är så också fallet. Om Brolin däremot inte anses som minst lika bra som Janosevic är det nog bättre att låna ut honom på nytt – till exempel till en mindre klubb i Allsvenskan eller norska Eliteserien. Brolin ska i alla fall inte sitta på bänken. Om det blir som i det senare fallet får AIK ta in en reservkeeper bakom Janosevic vilket inte kommer att vara några problem. Högerbackar Mikael Lustigs intåg i AIK gjorde omedelbar skillnad. Om han håller sig skadefri under våren kommer han starta för Sverige i EM. Eftersom Lustig spelar för en struntsumma lär man behöva ge honom en rejäl löneförhöjning om han ska spela vidare i AIK även efter EM då kontraktet har gått ut. Att då lösa Lustig på till exempel 1,5 år till kan bli guld värt. Det tror jag emellertid att man klarar, för jag utgår ifrån att 33-åringen är hemma för gott. Bakom Lustig behöver man en backup då jag utgår ifrån att Robert Lundström lämnar klubben. Det bästa hade varit nog varit att hitta en kantspelare som kan hålla till både till höger och vänster – och kanske även kan spela på mittfältet. Den typen av universallösare underlättar mycket när man bygger trupp. Mittbackar Här behöver man inte göra så mycket. Eller snarare inget alls. Pertan och Sotte är det givna valet och där bakom finns Robin Tihi som förste reserv. Tihi kommer fortsatt vara tonåring när vi har spelat klart 2021 och måste inte spela samtliga matcher. Att som mittback vara trea i rangordningen under en säsong behöver inte vara fel. Mångsidige Felix Michel kan också täcka upp, såvida han blir kvar i laget. Vänsterbackar Om AIK har transfergudarna med sig säljer man Eric Kahl för en rejäl slant i januari. På så vis får man in välbehövliga pengar samtidigt som man kan släppa fram Erick Otieno. Den 24-årige kenyanen hade ett hopplöst 2020 på grund av alla skador, och är fortsatt ett litet frågetecken, men visade goda intentioner under försäsongen. Om Kahl säljs och Otieno bedöms hålla gäller det att hitta en backup. Som sagt: kanske är det samma spelare som täcker upp till höger? Defensiv mittfältare Enoch Kofi Adu fick en nytändning i rollen under Bartosz Grzelaks ledarskap, men pengafrågan gjorde en förlängning omöjlig. I den här positionen letar man efter en playmaker och bollvinnare på samma gång, vilket låter som en arbetsbeskrivning som passar Ebenezer Ofori, men 25-åringen var som bekant en gåta i fjol med sitt sega spel. Om Ofori ska spela här som förstaval måste han steppa upp rejält, vilket jag är tveksam till att han gör. I övrigt finns ingen spelare som passar som bäst i den tillbakadragna mittfältsrollen. Alltså: upp till bevis för Ofori, annars behöver AIK värva redan inför nästa säsong. Här tror jag inte att man har råd att chansa, för det är en verklig nyckelroll. Innermittfältare Sebastian Larsson är given i rollen som utgår lite från höger. En bättre spelare och mer lämplig typ än så kan AIK inte hitta. Filip Rogic är i utgångsläget den andra startspelaren. Rogic imponerade i fjol trots att han var matchotränad när han slängdes in i hetluften. Bilal Hussein är en fin ersättare till båda spelarna. Kanske är även Yasin Ayari redo för en del speltid? Felix Michel kan täcka upp, liksom Tom Strannegård, då båda är användbara på flera positioner. Stefan Silva kan vi också nämna här. Honom bör AIK släppa eller låna ut. Högerytter Jag räknar med att Paulos Abraham blir kvar till nästa säsong. Hans anonyma andra halva av säsongen har gjort att det utländska intresset svalnat. Men 18-åringen är förstås fortsatt mycket spännande. Egentligen passar han i mina ögon bäst i ”Nabil-rollen” där han vandrar in från vänster, men han klarar sig ganska bra på andra kanten också. I övrigt finns det i nuläget få starka kandidater. Kan Tom Strannegård utmana? Erik Ring? Saku Ylätupa? Hur AIK ska resonera här beror på vilka svar som de får på försäsongen. Men att spela med Abraham som förstaval bör vara utgångspunkten, för det kommer att löna sig på sikt. Central anfallare Henok Goitom matchades hårt under året. För hårt antagligen, för det var en uppenbart sliten 36-åring som vi såg under mitten av serien. På slutet hittade han dock formen och det är uppenbart att hans kvaliteter alltjämt bidrar till AIK. Än så länge är den 20-årige chansvärvningen Bojan Radulovic svårbedömd, men det finns en förhoppning om att han ska ersätta Goitom med tiden. Eftersom jag förespråkar en försiktig linje under 2021 kanske AIK ska nöja sig med den här duon, för att sedan leta efter en riktigt tung pjäs till 2022. Samtidigt är det uppenbart att man hade mått bra av en löpstark spelare som gillar att gå i djupled, framförallt om man väljer att spela 4-4-2 i ett antal matcher. Om lösningen blir Goitom plus ett nyförvärv lär det bli läge att låna ut Radulovic. Västerytter Om Nabil Bahoui håller sig frisk är han snudd på bäst i serien i den här rollen. Då kan han betyda lika mycket för AIK som Sead Haksabanovic, Jesper Karlsson och Stefano Vecchia gjorde för sina lag under 2020. Men ni vet hur det ligger till, det var flera år sedan ”Nabbe” gjorde sig själv rättvisa. Logiken på den här positionen liknar den på andra kanten. Om Bahoui ger tydliga besked på försäsongen och någon eller ett par av namnen bakom också visar fina tendenser kan man nöja sig med uppställningen, men annars finns det skäl att se vad som finns på marknaden. Slutsatsen är att man nog får avvakta utvärderingen även här – det hänger ju också ihop med hur man resonerar på de övriga offensiv positionerna. Fokus bör alltså ligga på att få igång djupledsspelet. Summering ”Ersättaren finns i truppen” är ett bekant AIK-uttryck. Den här gången finns åtminstone de flesta svaren redan i truppen. Grundjobbet är redan gjort. Om Hauugard och Silva lämnar finns det ingen dödvikt alls. Isåfall tror jag att man kommer långt genom att värva en försvarare som kan spela på båda kanterna, en defensiv mittfältare om Ofori inte hittar rätt (eller en billig reserv om Ofori gör det) samt en offensiv spelare med löpstyrka och tryck i djupled där man i nuläget har en svaghet. Ja, och så kanske en reservkeeper. Om den här säsongsplaneringen håller beror förstås på vad som händer i januarifönstret, men som grundplanering tror jag mycket på den. Hur AIK resonerar? Att döma av det har sett och hört tror jag att de tror på ungefär samma koncept som jag har förespråkat ovan, och isåfall tror jag mer på AIK än nästan alla andra lag framöver. Samtidigt är det som det alltid är med den här typen av strategier i en storklubb: Det kommer att krävas både tålamod och mod. Framförallt om det går lite emot till en början. LÄS MER: Svängdörrar hos AIK under 2020 – 31 spelare på fem månader

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier