Utan att imponera särskilt mycket har Hammarby gjort 11-1 på tre gruppspelsmatcher.  När serien börjar tror jag att de blåser på i hundratio.  Dessutom ligger de bra till för att ta hem cupen. [the_ad_placement id="under-ingress-hammarby"] GIF Sundsvall var en smärre sensation med sitt spanska passningsspel under 2018. 2019 skulle man bygga vidare på framgångsreceptet – och man slog mycket riktigt extremt många passningar – men kraschade ur serien. För det hjälper inte att slå extremt många passningar så länge man gör det på egen planhalva. 2020? Jo, det ska vara samma modell som är vägen framåt. Men mot Hammarby var det mer parkerad buss än tiki-taka. Giffarna, som släppte in fyra bollar mot Varberg senast, backade hem i en låg 5-3-2-formation vilket fungerade hyfsat ganska länge. Hammarby var för omständigt till en början och saknade sin patenterade konstgrästajmning på sista tredjedelen. När spelet klaffade som bäst i fjol var kombinationerna så effektiva att målskytten oftast bara vinklade in bollen i öppet mål. Jag tror att det kommer att se likadant ut i år, men än så länge är det en bit kvar, åtminstone om vi håller oss till dagens match. Nikola Djurdjic är som bekant såld och i eftermiddag började Muamer Tankovic på bänken. Dessutom hade Alexander Kacaniklic inte en särskilt lyckad dag – om man utgår från hans hysteriska form. Istället för Tankovic spelade Paulinho som behöver fila på formen ett tag till. Som tia spelade gladiatorn Gustav Ludwigson som var pigg, rapp och framfusig men som stressade bort sina möjligheter så fort målet närmade sig. Och så längst fram: Aron Johannsson – som förtjänar ett eget stycke. Det var den isländske amerikanen som inledde målskyttet med en påpasslig nick, men det är ändå en smula irriterande att se Aron spela fotboll. Man VET ju hur mycket han har i sig. Man VET att han skulle kunna vinna en allsvensk skytteliga på 90 procent av sin kapacitet men än så länge – och nu har det gått ett tag – känns det mer som att han kämpar för att komma över 70 procent av sin (skyhöga) grundförmåga. Aron kunde ha gjort fyra-fem mål i eftermiddag. Borde ha gjort åtminstone två. Han tar sig fortsatt till chanserna, den expertisen lär han aldrig tappa, och han gör ett hyfsat jobb i targetspelet. Men i övrigt ser han fortsatt hämmad ut i sitt spel. Aron har haft problem med anklarna i flera säsonger och höstas var han rejält frustrerad över att det aldrig lossnade. I vår tror jag att han kommer ta steg, men räcker det? Kommer han få tillbaka sin instinkt att skoningslöst hugga i boxen? Kommer han kunna vända snabbt utan ett par extrasteg? Kommer han slå inlägg utan att “känna efter” hur kroppen är positionerad? Många frågor – som det finns skäl att lämna för stunden. För Bajen vann ju med 4-0. Redan i första halvlek skapade man flera öppna lägen och i andra rasslade det till. Lyftet efter paus var anmärkningsvärt och väntat på samma gång. Jeppe Andersen och Darijan Bojanic var en aning slarviga i första halvlek, men efter paus styrde de matchen som de ville. Sundsvall fortsatte med sitt låga 5-3-2 även efter att målen trillade in, men Hammarby hittade vägar förbi gång efter annan. Mot slutet var det ren utklassning, särskit sedan Muamer Tankovic kommit in mot ett tröttkört motstånd. Om du tycker att min text är är gnällig så är det egentligen mer en argumentation för vilken kapacitet som finns i det här laget. Backlinjen och centralt mittfält är mer samkört än tidigare. Framförallt backlinjen skulle jag säga, där även Tim Söderström stärkte sina aktier idag. Tim tar inte alltid rätt beslut på planen, men har ett extraordinärt ryck och en styrka i kroppen som knappt Gustav Ludwigson kan matcha. Få spelare i Allsvenskan har som vana att gå förbi en spelare och bryta en lagdel – Söderström kan göra det utan att ens anstränga sig. Som innermittfältare är han på sin höjd fyra efter Andersen/Bojanic/Junior men som högerback är han ett gott alternativ att slänga in när Simon Sandberg inte kan spela. Där bredvid ser Mads Fenger, David Fällman och Dennis Widgren hur trygga ut som helst. Från backlinjen och framåt gör bollen jobbet även om Hammarby har en mellandag. Jag är övertygad om att man kommer att spela ut nästan varenda motståndare på Tele2 arena under våren. Det kommer bli åka av. Dessutom ser skadeläget gynnsamt ut för Hammarby. På det stora hela finns det få frågetecken i laget och truppen, vilket skiljer dem från samtliga andra väntade topplag. Jämfört med Allsvenskan och Europaspelet är cupen kanske inte prioritet för Stefan Billborns mannar, men med tanke på lagets styrka känns det självklart att satsa på att ta en titel redan i maj. Just nu ser jag Hammarby som favoriter även där. LÄS MER. Månsson: Därför tror jag att Hammarby vinner Allsvenskan

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier