Polisen och Stockholms stad ska intensifiera sitt arbete mot risksupportrar i AIK, Djurgården och Hammarby.
Så långt inget konstigt.
Men eftersom arbetet har inletts med en kavalkad av cherrypicking och alarmism lär det göra mer skada än nytta.
Annons
I Göteborg står konflikten mellan supportrar, klubbar och ordningsmakten i full blom sedan polisregion Väst inlett en våroffensiv. Mest uppmärksammat är att ultrasgrupper kategoriserats som kriminella gäng på svårförstådda grunder.
I övriga polisregioner har man sett nyfiket på, och snart ska Stockholm sjösätta sin operation som är inspirerad av Göteborgstaktiken. Idag kan vi Fotboll Sthlm avslöja att Polisen och Stockholms stad planerar att intensifiera sitt arbete mot risksupportrar. Syftet är att ta ett bredare grepp om problematiken, snarare än som tidigare mest fokusera på evenemangen, det vill säga matchdagarna.
Som ett inledande steg i arbetet har en 23-sidig presentation visats. När vi kontaktar parterna bakom presentationen, stadsdelen Enskede-Årsta-Vantör och Globenpolisen, märks det att ärendet är känsligt. Det poängteras återkommande att presentationen inte är ett beslutsunderlag.
Samtidigt är det knappast ett obetydligt dokument. Syftet är att ”presentera en lokal problembild med stadsövergripande karaktär”. Med andra ord: berätta om hur problematiken ser ut här och nu, samt varför man med gemensam front bör angripa det på ett nytt sätt. På dragningen närvarade bland andra ett tiotal höga chefer från Stockholms stad och Polisen.
Eftersom vi inte var där själva kan vi inte ge exakta svar på hur materialet har presenterats. Men vi har ställt frågor så långt vi kan och gått igenom källhänvisningarna. Själv har jag fördjupat mig i supporterfrågor under många år och mina invändningar är många.
Bland annat: leker barn huliganer i förskolan? Det slås nämligen fast med en gång. Då jag själv har viss kunskap om såväl huliganmiljön som barn i förskola ser jag det som ytterst långsökt. Huliganer slåss i sina mer eller mindre uppstyrda ”box” och filmerna från uppgörelserna syns mest på obskyra konton djupt ner i sociala medier-träsket. Att småbarn skulle nås av sådant innehåll, samt sedan imitera det, är inte särskilt troligt. Att vissa däremot har sjungit supporterramsor (som säkert kan vara mindre smakfulla ibland, vad vet jag) låter däremot mer sannolikt, samt att de uppfattats som ”huliganbeteende” av personal som tror att den vanliga supportern är lika med huliganism. Om jag nu ska spekulera.
Och att de slåss? Tja, att pojkar i den åldern leker krig är nog de flesta föräldrar tämligen väl medvetna om.
För att spä på den Siewert Öholmska stämningen är den enda källhänvisningen på sidan om förskolehuliganismen ett tv-klipp från TV4:s Nyhetsmorgon där två småkillar, tre och fem år gamla, sitter i Malmö FF-dräkter och hejar på sitt lag, samtidigt som de fäller olika kommentarer. Klippet var uppenbarligen tillräckligt roligt och sött för att ett av landets mjukaste familjeprogram skulle göra ett inslag om det, men i presentationen används det som ett varnande exempel på hur barn kan insocialiseras i en destruktiv kultur om de inte har de rätta förebilderna.
På en annan sida dyker två engelska citat upp. Ett om att minoriteter i England och Wales har känt sig otrygga på fotbollsmatcher och ett annat om att tv-tittande pappor i problematiska hem i England blev mer våldsamma under VM i Ryssland 2018. Kvaliteten på dessa studier är för mig vanskligt att bedöma, men när syftet är att ”presentera en lokal problembild” är det svårt att förstå vad de har där att göra. Även statistiken som framförs går det på goda grunder att ifrågasätta, men låt mig bespara er det denna gång, poängen har nog gått fram.
Den övergripande känslan av presentationen – som bland annat avslutar en slide med den retoriska frågan ”SKA DET FÅ VARA SÅ HÄR?” – är att arbetsgruppen googlat football+problems och sedan plockat in all möjlig skit som har dykt upp.
Att Stockholms stad och Polisen tar nya grepp mot risksupportrar är i sig inget konstigt. Framförallt är huliganmiljön ett problem som inte bara är farligt för de inblandade, utan även för tredje part, hur mycket firmorna än försöker måla upp en bild av ridderliga fajter. Eftersom presentationen till stor del handlar om unga i riskzon är det relevant då firmorna rekryterar tonåringar som ska utbildas till att slåss ”i klubbens namn”. Men något större fokus på just den punkten verkar presentationen inte ha, vilket stärker bilden av ett hafsverk.
Om man ska komma någonvart i frågor som rör risksupportrar och baksidorna av kulturen behöver man vara träffsäker. Den prestigeladdade konflikten runt fotbollen bottnar ofta i att fördomar snarare än analys styr, och underlaget från polis och stad ser jag som ett typiskt exempel.
Nej, det bästa vore om presentationen slängdes rakt ner i papperskorgen. Samt att samtliga chefer som närvarade vid dragningen behandlas med en Men In Black-pjäs som raderar ut närminnet.
