ALGARVE. Det må ha varit en träningskamp i januari mitt i ingenstans, men jag kunde inte låta bli att ryckas med. Efter matchen mot Slavia Prag tror jag att Berg & Berntsen var belåtna med så gott som varje svar. [show_ad id=3] När matchen på den ödsliga, överdimensionerade Estadio Algarve var över tog Thomas Berntsen och Henning Berg ett snack vid bänken. Eftersom jag satt ett par etager upp vet jag inte vad de sa, men om jag får gissa kom ordet greit upp i deras konversation. Kanske smög sig till och med ett och annat kjempegreit in i samtalet. AIK hade förlorat med 0-2 mot Slavia Prag efter två sena mål, men det väsentliga var inte resultatet, utan att laget hängde ihop taktiskt, hanterade tempot och presterade på sina håll individuellt väl. Jag har sett många försäsongsmatcher genom åren, och jag måste säga att AIK:s insats överraskade mig. Slavia Prag har gjort succé i Europaspelet under hösten, de vann sin EL-grupp före Roma, och är inte så långt ifrån ligastart. De är fysiska och löpstarka, vilket syntes även i gårdagens match. Ändå stod AIK upp. Den första halvleken såg jag som (minst, ur en svensk synvinkel) jämn, och det var den som är värd att bedöma. Då spelade AIK med sin bästa elva – minus Rui Modesto och Taha Ayari som varit förkylda – och formationen som Henning gnuggat så intensivt träningarna här nere fick ett första test. Ja, den höll. AIK försvarade sig i ett spikrakt 4-4-2 där mittfältet flyttades som en enhet från sida till sida. Framförallt Bersant Celina och Axel Björnström fick känna på det defensiva positionsspelet då Slavia Prag ofta tog sig fram på sin högerkant. Till en början var det framgångsrikt, men efter en kvart fick AIK kontroll. Dessutom lyckades AIK vara konstruktiva med bollen, vilket jag på förhand tvivlade på om de kunde vara. Omar Faraj blandade och gav men sög in en del bollar. Ioannis Pittas var inte i centrum, men tog löpningar som flyttade på backlinjen. Martin Ellingsen och Anton Saletros dominerade inte, men bidrog med lugn medan Celina var bäst på plan. Han hittade ytor, gjorde bort sina motståndare och störtade mot straffområdet så att försvararna inte visste om de skulle pressa eller falla samtidigt som bollen satt som klistrad vid norsk-kosovanens fötter. Det verkar faktiskt som 27-åringen från Drammen kan bli den där värvningen som alla lag drömmer om, spelaren som kan hantera bättre sammanhang än Allsvenskan men som har tagit felval i karriären och bara vill starta om. Nästan alltid finns det en hake med den kategorin av spelare, men nu? Nä, jag hittar inte den. Celina ser hur fin ut som helst. Jag hoppas att han fortsätter att utmana och ta risker i sitt spel, för isåfall bör han bli en av seriens bästa spelare. Klockan 15.45 lokal tid stod det 0-0 och Henning Berg kunde checka av sina bockar i protokollet efter en halvlek som hade mer tävlingskaraktär än vanligt vid den här tiden på året. När allt kom omkring var det bara 45 minuter på en ödslig arena någonstans på Algarvekusten, men jag kunde inte låta bli att ryckas med. Andra halvlek var också bättre än väntat. AIK bytte större delen av laget i halvtid och från timmen och framåt var elvan helt ny. Ändå gjorde Gnaget en hyfsad insats och att Slavia Prag gjorde två sena mål mot en defensiv bestående av Budimir Janosevic, Zack Elbouzedi, Ahmed Faqa, Sotirios Papagiannopoulos och Rasmus Bonde må väl vara hänt. Ljusglimtarna i andra halvlek var Jonah Kusi-Asare och Taha Ayari. Jag har under veckan funderat mycket på Kusi-Asares kapacitet utan att få några riktiga svar, det känns att superförmågorna ligger där och lurar, men att det krävs mer tid. Därför var det kul att se en gedigen insats från 16-åringen. Uppgiften var inte helt tacksam, han fick kriga för bollarna på topp då AIK var nedtryckta, men han vann dueller, sög in bollen och, framförallt, petade den vidare till lagkompisarna flera gånger med precision. Det svåra såg enkelt ut, och det brukar vara ett gott tecken. Viss närvaro i boxen hade han också, även om inget avslut blev farligt. Ayari hade alltså varit sjuk, och gjorde som helhet ingen större insats i sin roll bakom Kusi-Asare, men blixtrade till med ett par aktioner som osade klass långt upp på läktaren. Det märks att Taha har tagit steg i vinter. På läktaren satt den hemlige mannen som dök upp på AIK:s träning häromdagen och visade sig vara, som vi anade, PSV:s scout. Vi pratade lite, och jag tror att han gillade vad han såg från Kusi-Asare Jr även om han kanske inte var helt förtjust i prislappen. PSV förresten, har ni noterat hur deras säsong går? De krossar Eredivisie på ett osannolikt vis och har 17-0-0 som resultatrad. Ja, 17 raka vinster. 59-7 i målskillnad plus avancemang i CL. Scouten försökte reda ut varför för mig, och det var som ljuv musik i mina öron: PSV spelar ett ständigt intensivt 4-3-3, har definierat varje roll och värvar bara spelare som passar den specifika mallen. Löpkapacitet och förmågan att pressa motståndarna är grundläggande. Profiler och stjärnor som inte riktigt synkar med filosofin undanbedes, hur bra spelaren ifråga än må vara. Sexiga namn går alltså bort, om någon undrar. *** Innan vi lämnade arenan tog vi en liten tur på den märkliga arenan som ligger mitt i ingenstans utanför kustsamhället Faro. Arenan må ha ett spektakulärt yttre, åtminstone på håll, och byggdes till EM 2004, men känns redan hopplöst daterad. Kortsidorna består i princip av byggnadsställningar och den tunga betongkonstruktionen på huvudlångsidan är sliten och ihålig så att det blåser rakt igenom. Toaletterna är närmast av Råsunda-klass, det flög duvor där inne, och det mesta verkade komma från en annan epok, och inte på något härligt nostalgiskt vis. Inget elitlag spelar på Estadio Algarve och med det blir en stor stadion nästan alltid livlös. Att smälla upp arenor för mästerskap är sällan en lysande idé. *** Idag reser AIK hem medan jag tar bussen mot Spanien. Först ska jag besöka en barberare i Sevilla, därefter går färden vidare till Costa del Sol där Hammarby håller till, och senare även AIK. Därifrån kommer det bli mycket ny läsning, men även innan dess ska ni hålla koll. Dels har jag sparat ett par grepp från Portugal som kommer ut i dagarna, dels kommer vi följa AIK även i minusgraderna där hemma. Avançar!

Tre bilder från gårdagen: Estadio Algarve från ut- och insidan samt ett suddigt foto på Mohamed Ihattaren, den förre megatalangen från PSV som numera tillhör Slavia Prag. Ihattaren, i grå hoodie i mitten, kom dessvärre inte till spel mot AIK.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier