AIK bygger djärvt och intressant under ledning av Henrik Jurelius. Oskar Månsson skärskådar truppen och ger förslag på spelare som kan passa in på kort och lång sikt. [the_ad id="69588"][the_ad id="69590"] Först och främst: jag gillar arbetet som Henrik Jurelius har gjort under det senaste dryga halvåret. Vana läsare vet nog att jag kan vara petig och därför är det på sin plats att berömma hur Jurelius och hans närmaste har fyndvärvat spelare som Jesper Ceesay och Joe Mendes, samtidigt som viktiga förlängningar gjorts med både yngre (femårskontrakten!) och äldre spelare. Att kunna förlänga med Alexander Milosevic lär visa sig särskilt betydelsefullt. En bättre mittback än så är svår att finna på våra breddgrader. Lika väl har AIK jobbat på ut-sidan med försäljningar och lån. En av de viktigaste sakerna – men som ofta förbises – för att en klubb ska utvecklas är att dödvikten är låg. Dyra kontrakt och spelare som inte används är alltid en stor bromskloss, och även här har Jurelius gjort ett föredömligt jobb. Nu finns det ett visst utrymme för att spetsa truppen mer. Vår ekonomiexpert Anders Norlen, som var mycket positiv till AIK:s finanser, bedömde att klubben kunde lägga 15-20 miljoner på nyförvärv i år. Det är inte så illa med tanke på att det inte behövs mer än två eller tre nytillskott, enligt mitt sett att se på saken. Men låt oss först ställa upp en a- och b-elva – i ett Grzelakskt 4-4-2 – för att få en översikt för vad laget behöver. AIK A: Nordfeldt – Lustig, Sotte, Milosevic, Otieno – Elbouzedi, Larsson, Bilal, Ring – Stefanelli, Bahoui. AIK B: Janosevic – Mendes, Karlsson, Haliti, Bonde – Strannegård, Ceesay, Ayari, Amar Abdirahman – Meja, Kabuye. I truppen finns också mittbacken Ahmad Faqa, 19, som jag är mycket spänd på, för där kan finnas ett riktigt råämne. På målvaktssidan är det klappat och klart och i försvarslinjen finns sammanlagt nio spelare. Eftersom Haliti är skadedrabbad och kanske även Karlsson kan det eventuellt behövas en extra mittback/allroundförsvarare, men det skulle också kunna vänta till sommaren, innan dess är schemat inte särskilt hårt. Om Faqa tar stora steg behövs det kanske inte då heller. Målvakt plus ordinarie backlinje är under alla omständigheter av mycket gott snitt, det är hög klass på samtliga positioner. På mittfältet behövs det förstärkningar. Centralt är det väl förspänt med Sebastian Larsson, Bilal Hussein, Yasin Ayari och Jesper Ceesay, men på kanterna finns det inte så mycket att välja på. Erik Ring har sina stunder, och lär utvecklas mer under året, men är inte något allsvenskt toppnamn än. Jag tycker heller inte att hans förmågor passar som bäst som en ytter i ett 4-4-2-system. Zach Elbouzedi är blixtsnabb, löpvillig och ganska skicklig en mot en, men har brister i spelförståelsen. I övrigt kan Nicolas Stefanelli spela på en kant, men jag tycker att han passar bättre högre upp i planen. Tom Strannegård är en personlig favorit, men han har en bra bit kvar. Trollgubben Amar Abdirahman Ahmed ska också nämnas, men han är trots allt född 2004. Bland anfallarna tycker jag att det ser både skarpt och välbalanserat ut. Nabil Bahoui ser äntligen ut att ha hämtat sig fullt ut från knäskadan. Jag tror att han kan gå en ny vår till mötes och håller honom rentav som en het kandidat till att vinna skytteligan i Allsvenskan. Nicolas Stefanelli är jag också förtjust i: han är en kvick, smart och mångsidig anfallare som hade gjort vilket allsvenskt lag som helst bättre. Bakom dem finns Henry Meja, Erik Ring – som jag alltså gärna ser som ett anfallsalternativ om AIK spelar 4-4-2 – och Calvin Kabuye som bombade in mål i U19-laget i fjol och som enligt Fotbollskanalen har ett a-lagskontrakt klart. Min slutsats är därför AIK hade mått bra av två nyförvärv till att börja med: En poängproducerande ytter av hög klass och en positionsmässigt flexibel offensiv spelare som är redo för Allsvenskan men som också är utvecklingsbar. En spelare i den senare kategorin som jag gillar är Johan Bengtsson från GIF Sundsvall. Bengtsson som är född 2004 är en av landets mest lovande spelare i årskullen och gjorde fem mål i Superettan i fjol. Han hade en knäskada under hösten, men kom tillbaka precis i slutet av året. Eftersom han just fyllt 18 har han mycket kvar att utveckla, men han är rasande snabb och vass i och runt straffområdet. Siffrorna i Wyscout är högintressanta och kontraktet går ut sommaren 2023 vilket sätter Giffarna i en småknepig förhandlingssits. Den poängproducerande yttern då? Helst ska det vara en spelare som utgår från vänsterkanten och kliver in så att Erick Otieno kan överlappa: tänk Emil Forsberg-typen. Ganska fria tyglar bör spelaren kunna ha eftersom AIK är flexibla på andra sidan: de kan exempelvis spela Yasin Ayari som ett mellanting mellan inner- och yttermittfältare. Muamer Tankovic är en spelartyp som jag hade gillat att ha till vänster, men han lär gå till Hammarby om han kommer hem till Sverige. I övrigt är det lättare sagt än gjort att plocka fram namn – jag utgår från att AIK har en lista att jobba med – men en norsk kandidat vill jag ha med: Simen Bolkan Nordli, 22, från Ålesund var fenomenal i norska Obosligaen i fjol och har väckt intresse från Bodö/Glimt som alltid vet hur de ska scouta. I ligaspelet blev det 10 mål och 15 assist (20 enligt Transfermarkts definitioner). Den underliggande statistiken är imponerande och kontraktet går ut efter säsongen. Både 2020 och 2021 blev han utnämnd till årets Ålesund-spelare av lokaltidningen Sunnmørsposten och 2021 blev han också korad till Obosligaens bästa spelare. Eman Markovic, 22, från IK Start var också suverän – 16 mål i ett rätt dysfunktionellt lag i samma liga – och är den där typen som kliver in från vänster och utmanar. Men nu det ser ut som att det blir IFK Norrköping för Markovic. John Guidetti? Jag tycker inte att det vore rätt val av AIK. Jag är övertygad om att klubbarna som hittar undervärderade spelare – som är bättre än deras rykte/namn/ytliga statistik indikerar – kommer vara vinnare i längden, liksom klubbarna som alltid rekryterar utifrån en specifik kravprofil snarare än värvar namn som de inte kan motstå. Om summorna som nämns i pressen runt Guidetti med krav på 15 miljoner i sign on och 200 000 i lön är i närheten av att stämma förstår jag inte varför AIK ska satsa på JG. Nuförtiden tycker jag att han och Bahoui påminner mycket om varandra som spelartyper och Nabbe ser jag alltså som en potentiell skytteligavinnare. Guidetti är också så långt ifrån en undervärderad spelare som man kan komma, och det är på kanten/kanterna som AIK är i särskilt behov av förstärkning. Nej, att lägga rekordsummor på Guidetti, som inte kommer gå att sälja i ett senare skede, menar jag att AIK ska avstå i detta läge. Veteraner och ledare finns det redan gott om i truppen. Däremot bedömer jag, med en lösning som liknar den ovan föreslagna, att AIK har alla möjligheter att vara ett topp tre-lag både denna säsong och i många år framöver. Truppen är erfaren och kan med ett par-tre tillskott bli välbalanserad med både dokumenterad klass och framtida potential. Isåfall tror jag att få klubbar i Allsvenskan kan mäta sig med AIK, oavsett om man bedömer kort- eller långsiktigt.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier