Ett sent självmål förstörde Nathaniel Adjeis första allsvenska match. Kanske också Hammarbys guldchanser. Fotboll Sthlm träffade Bajens senaste debutant för att prata om hur han har repat sig, stödet från supportrarna och den explosionsartade utvecklingen som tagit honom från Accra till Årsta. [the_ad id="77780"][the_ad id="77778"] Den starka belysningen och den ännu starkare parfymdoften gör att lokalen känns mer som en nattklubb klockan 03:30 där ljusen precis tänts ett omklädningsrum. I mitten står ett runt bord med Hammarbys klubbemblem, längs väggarna står prydliga bås med spelarnamn. På väggarna över de som tillhör de mer rutinerade i laget hänger teckningar ritade med ett småbarns känsla pennfattning och färgläggning. Kontrasten till HTFF-spelarnas omklädningsrum, med hårda träbänkar och kala väggar, kunde knappast vara större. Men det här är Nathaniel Adjeis arbetsplats sedan sommaren, han rör sig självklart i det och slår sig vant ned på platsen som tillhör nummer 32. Han behåller tjocktröjan och dunjackan på. 20-årigen är märkbart stolt över att ha en plats i omklädningsrummet. Egentligen skulle inte Nathaniel Adjei bli fotbollsspelare. Under uppväxten i Teshie, en förstad till huvudstaden Accra vid Guineabukten, bad mamma honom att fokusera på skolan. Nathaniel kunde inte motstå att spela lite barfotafotboll med kompisarna på stranden, men någon regelrätt klubbfotboll ägnade han sig inte åt som liten. – Jag var sprinter. Mamma också, hon sprang men kunde inte nå toppnivån. Min familj älskar idrott, men som liten spelade jag inte organiserad fotboll. Jag löpte 100 och 200 meter för skollaget. När jag var 13 var det en fotbollstränare som såg något i mig och bjöd in mig till en träning. Jag var anfallare. Sen var det en annan tränare som undrade om jag inte borde prova att spela mittback med tanke på min längd. Därifrån gick det snabbt, ler Nathaniel Adjei. Som 16-åring, tre år efter sin första riktiga fotbollsträning, representerade Nathaniel för första gången Ghana på landslagsnivå. Året han skulle fylla sjutton var han uttagen till afrikanska mästerskapen för U20-lag. Idag kan han inte ge något bra svar på hur det kunde gå så fort. – Jag vet, det är galet när man tänker på det! Men jag hade ju spelat lite i kvarteret. Och om min kompis lag hade träning kunde jag vara med någon gång. Mina föräldrar ville att jag skulle studera, men sen insåg de att det kunde bli något av fotbollen. Men det var inga klubblag du spelade i, alltså? Det var spontanfotboll? – Ja, det stämmer. Det är rätt långt därifrån till landslagsfotboll. – Ja. När jag började på junior high school både löpte jag för skollaget och spelade fotboll för dem. I Ghana kollar landslagsscouterna på skollagen mer än klubblagen, så de såg min potential och bjöd in mig. Sen började jag spela för Danbort. Var du förvånad att det gick så fort? – Ja, absolut. Jag fick inte spela fotboll när jag var liten, så att jag kunde nå landslaget var helt sjukt. Jag kunde inte tro det själv. Hur var det annars att växa upp i Teshie? – Teshie är ett härligt ställe, men det är slummigt. Det är därifrån de flesta talanger kommer. Det finns fina stränder också, så det kommer en del turister. Är det tufft att växa upp i slummen i Accra? – Ja, man har inte så många chanser. Det var därför mina föräldrar ville att jag skulle plugga. Fotboll ses inte riktigt som ett levebröd, det finns inte ens fotbollsplaner. Att komma därifrån och få spela för en klubb som Hammarby, för mig är det svårt att ta in. Jag försöker alltid se till att tacka Hammarbys personal, var och en, för att de trodde på mig tillräckligt för att ge mig ett fyraårskontrakt. Nathaniel Adjei gjorde sin första match för ett Hammarbylag i september 2021, i en mållös match mellan HTFF och Sandviken. Det blev sju matcher till och en förlängning i farmarlaget inför säsongen 2022. Nathaniel vill inte säga att han var missnöjd med att spela i norrettan 2022, men siktet var inställt på allsvenskan. – Jag hoppades inte på mer än att jobba hårt och få mina första minuter i a-laget, säger Nathaniel Adjei. Under första hösten i HTFF spelade jag åtta matcher och jag gjorde väl helt okej ifrån mig, men jag stack inte ut. Det ska jag vara ärlig och säga. Så jag visste att jag behövde göra bra ifrån mig för att få chansen. I sommar förlängde Hammarby kontraktet med mittbacken. Nathaniel Adjei skrev på för fyra år och fick debutera i a-laget mot Nyköpings BIS i svenska cupen. Att gå ut på Rosvalla IP som a-lagsspelare var "a very nice moment". – Du vet, det är så mycket jag jobbar på just nu, säger Nathaniel. Fysiskt ligger jag bra till, men jag måste bli bättre i sprinterna, på bollen och överlag defensivt. Hur kändes det när du fick veta att du skulle få starta mot Häcken? – Jag blev jätteglad. Jag bryr mig inte om vilka vi möter, jag vill alltid vinna. Det spelar ingen roll vilka vi möter, Adjei måste vinna. Och om inte laget vinner vill jag bevisa för fansen och de som kollar att jag har något i mig. När jag fick reda på att jag skulle få spela mot Häcken tänkte jag "okej, vi ska spela fotboll, det är inte mer än så". Jag var inte nervös, jag var bara lycklig. På Bravida Arena bildade Adjei mittbackspar med Loret Sadiku. I den sjunde minuten vräkte han ner Alexander Jeremejeff, i den femtonde minuten hindrade han skytteligaledaren från ett friläge inne i straffområdet. När matchuret visade 90 ledde Hammarby fortfarande med 1–0. Det såg ut att bli en lyckad debut, men sen nickade Adjei in en boll in i eget mål. – Det var en avgörande match, säger Adjei. Häcken låg etta och Hammarby ligger trea. Det var deras hemmaplan, de gick för tre poäng, det var en tuff match. När slutsignalen ljöd blev känslan av att ha avslutat debuten med ett matchavgörande misstag för mycket för Nathaniel Adjei. 20-åringen gömde ansiktet i händerna, tårarna rann. – Det var väldigt mycket känslor där och då, säger Nathaniel Adjei. Innan matchen sa jag till mig själv att jag inte hade fått spela så mycket i a-laget, men att det här var min chans att visa tränaren att han kan lita på mig. Jag stod på tårna hela matchen, jag jobbade så hårt, och när matchen nästan är slut, då skedde den där… incidenten. Jag mådde så dåligt, jag kände mig väldigt tung inombords. Det hör fotbollen till, men när man släpper in mål i matcher som den här är det väldigt tungt. Jag var väldigt ledsen, för att vara ärlig. Kändes det som att du svek laget? – På sätt och vis kändes det så. Vi hade så många chanser, vi spelade bra, om vi bara hade hållit nollan hade vi vunnit den här matchen. Om inte jag hade gjort självmål hade vi vunnit. Ja, det kändes som att jag svek laget. På förhand målades matchen upp som avgörande för den allsvenska toppstriden. Att göra självmålet som kanske skickade Hammarby ur guldstriden var tungt, berättar Nathaniel Adjei. – Med tanke på hur tabellen ser ut och vad lagets målsättningar är blev det väldigt tungt att göra det här misstaget. Jag blev väldigt känslosam, för jag tycker att Hammarby i år måste vinna pokalen till vilket pris som helst. På plan tröstades en gråtande Nathaniel Adjei av lagkamraterna i Hammarby. Efter matchen pratade han med sin storebror, som skickade sms med inspirerande budskap. Familjen i Ghana kan inte se matcherna, men det är där Nathaniel söker stöd när det går emot i Sverige. Ibland skickar han sammandrag med höjdpunkter så att de får en uppfattning om hur det går. – Jag kommer inte från en rik familj. Mamma jobbade natt för att ha råd med skolavgifterna. Pappa är i livet, men han var inte där när jag växte upp, så jag är mer eller mindre uppvuxen med en ensamstående mamma. Det är inte lätt alla gånger, men hon har alltid varit där för mig. Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mina känslor just nu, men hon har alltid stöttat mig, säger Nathaniel Adjei och låter rörd på rösten. På sociala medier överöstes ett inlägg från Nathaniels instagramkonto med uppmuntran från Hammarbysupportrar. Också i privata meddelanden har tongångarna varit förlåtande, säger mittbacken. – Det betyder mycket, ärligt talat. Jag hade inte ens spelat i allsvenskan tidigare, men mina DM bara exploderade med folk som stöttade mig. Jag visste att Hammarbysupportrar var lojala, ärliga människor, så jag vill använda det här tillfället för att verkligen tacka dem. Är det något särskilt du vill säga dem? – Jag vill bara skicka ett stort hej till alla, säger Nathaniel Adjei och lutar sig mot mobiltelefonen som spelar in intervjun. Jag hoppas ni mår bra, allihop. Fortsätt komma på våra matcher, vi har så mycket mer att ge. Oavsett hur det går, snälla tro på oss, vi ska inte göra er besvikna.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription