Framför 2638 åskådare vände Hammarby 1–3 till 4–3 mot Sandvikens IF. Mycket tack vare Deniz Gül, som kan ha gjort ett av årets snyggaste mål redan i januari. [show_ad id=3] Så ställde laget upp Marti Cifuentes formerade, sin vana trogen, Hammarby i ett 4-3-3. Följande spelare fick förtroendet i första halvlek: Blazevic – Karlsson, Adjei, Fenger, John – Sadiku, Vagic, Fofana – Madjed, Erabi, Saidi. I andra halvlek bestod manskapet av följande spelare: Selin – Eklund, Kurtulus, Svanberg, Concha – Demirol, Hammar, Besara – Nilsson, Gül, Alioum. Så var matchen I första halvlek: krampaktig. Hammarby stod att känna igen, samma ytor söktes upp och lagdelarna formerades likadanat, men passningarna gick långsammare, rotationerna var rostigare. I den tionde minuten tilläts också Sandviken ta ledningen. Kort sagt: skärpan fanns inte där, vilken den heller inte brukar i januari. De för Hammarby goda perioderna fanns, men var få. På en hörnretur rullade firma Karlsson/Saidi upp de rödklädda gästerna, hittade Loret Sadiku som i sin tur skickade bollen vidare till Jusef Erabi som nickade in 1-1. Men det hjälpte föga när ofokuserat försvarsspel två gånger om straffade sig. Först i den 41:a minuten när ett dråpligt ingripande ledde till att Sandviken fick en boll i stolpen, längs med linjen och (enligt linjedomaren), in i mål; sedan när Noah John släppte förbi sig Mohammed Alsalkhadi som blev ensam med Davor Blazevic och placerade in 3–1. I andra halvlek växte Hammarby in i kostymen och drog upp tempot. Matchuret stod på 50 när Bajen vann en straff efter hands, som Nahir Besara säkert placerade i nät. I samma veva fick Sandviken en utvisning. Sen kom också 3–3, inslaget på nära håll av Nahir Besara efter att David Concha stått för fint förarbete från sin position som vänsterback. Till slut fullbordades också vändningen. 4–3-målet var ett riktigt konststycke, som presterades av unge Deniz Gül. Anfallaren tog emot bollen utanför straffområdet, vände bort två Sandvikenspelare och drog till ett kanonskott som borrade sig in i borte hörnet. Inramningen Gemytlig! Kanalplan är en pärla till arena, som när den är inte bara fylls, inte bara fyller läktarna, utan också slänten upp mot Bleckan och verandan utanför Gula villan. En fredagskväll under de förutsättningarna har alla chanser att bli lyckad och stämningen var god när 2638 Hammarbyare firade in helgen. Mer familjevänligt än Sarajevostämning, vilket passade perfekt. De stack ut Jusef Erabi – och inte bara för kvitteringsmålet. Hammarbys anfallare var rörlig och delaktig i spelet, och svarade i den 28:e minuten för ett snyggt skott som gick strax utanför målramen. Tvåmålsskytten Nahir Besara är också svår att undvika. – Två turmål. De prickade mig, sen stötte jag bara in den, sa veteranen ödmjukt. Slutligen Deniz Gül, som inte bara var rivig och höll sig spelbar offensivt, utan stod för matchens prestation med sitt mål. – Kul att vinna, först och främst, men kul att göra mål också. När jag fick bollen tänkte jag att jag skulle bli rättvänd, sen tänkte jag att... Jag sköt bara in den, sa anfallaren glatt efter matchen. Spaningen Att inte en enda Hammarbyspelare bar ett tröjnummer under siffran 12. I andra halvlek såg ryggtavlorna på Sebastian Selin och hans backlinje ut som en hockeyfemma: de bar siffrorna 27 – 42 – 35 – 21 – 43. Inte särskilt estetiskt tilltalande. Heller inte förvånande, för det här är året då Hammarby ska bygga om och bygga ungt, med spelarna som än inte vunnit sina spelarnummer. I en intervju med Fotboll Sthlm som publicerades idag menade Mikael Hjelmberg på att Hammarby sneglat mot europeiska lag som lyckats föryngra utan att försvaga, exempelvis Red Bull Salzburg och FC Nordsjälland, inför årets säsong. Hur experimentet slutar återstår att se, men undertecknad välkomnar det. På sistone har både norska Eliteserien och danska Superligan seglat om Allsvenskan vad gäller transferintäkter, vilket inte är konstigt om man betänkar att snittåldern i Allsvenskan närmar sig MLS. Om utvecklingen fortsätter får vi nog vänja oss vid att en norsk klubb kan slanta upp nog med pengar för att en Stockholmsklubb ska känna sig tvungen att släppa en rekordvärvning. Till sin hjälp har både Norge och Danmark ambitiösa förbund som driver utvecklingen mot lägre snittålder och ökade truppvärden. Norsk Toppfotball, vårt grannlands motsvarighet till Sef, öronmärker 50 miljoner norska kronor till varje norsk klubb årligen – en siffra som snart ska höjas till 90 miljoner enligt Josimar. I Sverige får klubbarna nöja sig med 15 miljoner årligen. Ska Allsvenskan ta in på förlorad mark mot våra grannländers ligor behöver alltså klubbarna gå i bräschen. Hammarby, med ett starkt nätverk i Västafrika och ett talanglag i Division 1, har exceptionellt goda möjligheter att göra just det. Att ställa om till ett Bodö Glimt/Nordsjälland/Salzburg-arbetsätt är med det i åtanke sannolikt helt rätt väg att gå. För inslagen bana har lett Allsvenskan till plats 23 i Europa, åtta placeringar efter Norge, sex pinnhåll nedanför Danmark. Då får vi vänja oss vid att vara sämst i Skandinavien. Och sörja unionsupplösningen 1905. Sörja den bittert.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription