Jag har nog aldrig fått så många reaktioner som på den vi publicerade igår med Richard von Yxkull. Viss kritik är överdriven, annan felriktad, men frågetecken finns det flera av. Vart är egentligen Hammarby på väg? [show_ad id=3] För tredje året i rad led Hammarby nederlag hemma mot IFK Värnamo. Matchen kändes avgjord redan när Viktor Bergh gjorde ledningsmålet i 49:e och efter matchen såg Kim Hellberg plågad ut, när han satt på presskonferensen och tog på sig samtliga misstag i spelet, bad om ursäkt för egentligen hela vårsäsongen. Hammarby sladdar. Efter tio tävlingsmatcher ligger laget elva i tabellen och cupen åkte man ur redan i gruppspelet. Kritiken från supportrar och tyckare har varit hård, och ofta tycks samma argument återkomma. Talangsatsningen har spårat ur. Hammarby har glömt bort kärnverksamheten, bryr sig bara om könlösa KPI:er och att stapla pengar på hög. När Nikola Djurdjic på Instagram sammanfattade sina tankar om vart klubben är på väg lät det såhär: “Bajen is not academy and club profit means nothing to fans. Where is the hunger for titles?” Men jag vill vända på perspektiven. Det här är inget urspårat moneyballprojekt och heller ingen budgetupplaga, där kraven inte är högre än att klara kontraktet. Tvärtom. Faktum är att man lika gärna se Hammarby 2024 som en guldsatsning. Sommaren 2022 släppte Hammarby handbromsen. Man hämtade sex spelare till a-laget för rekordsummor och pumpade upp lönerna till nivåer man aldrig varit på tidigare. Det var en kortsiktig satsning som åt upp det mesta av pengarna från försäljningarna av Williot, Amoo och Aziz, i ett försök att vinna guld. Som fotbollsekonomen Anders Norlén uttryckte det i en analys av Bajens ekonomi 2023: “Ska man hålla den där kostymen framåt ska man fortsätta sälja spelare för fina nettobelopp, fortsätta öka rörelseintäkterna med tvåsiffrigt antal miljoner ett par år till eller nå gruppspel i Europa löpande.” Redan våren 2023 hade man problem med likviditeten. Eftersom några större försäljningar uteblev det året och Europaäventyret slutade innan det hann börja var handlingsutrymmet också begränsat sommaren 2023 och i vinterfönstret 23/24. Kombinationen stora kostnader och dyr trupp är knepig: att värva nya spelare skulle tömma för mycket av kassakistan och att hitta klubbar som vill ta över dyra kontrakt är svårt. Samtidigt fortsätter laget underprestera. Det ska sägas att Hammarby ändå har stora intäkter från sponsring och hemmamatcher, men de räcker inte för att betala för mycket mer än personalen, och där är herrtruppen den stora boven. Riskkalkylen för två år sedan var för optimistisk och tvingar Bajen att omsöm gasa, omsöm bromsa. Det kan inte vara rätt sätt att maximera sina förutsättningar. Vem ska ställas till svars för att Hammarby hamnat här? Jesper Jansson, som i vad som visat sig vara medelmåttiga allsvenska spelare som Abdelrahman Boudah, Pavle Vagic och Tesfaldet Tekie sett landslagsklass och betalat därefter, bär stort ansvar. Richard von Yxkull, som godkänt avtalen, likaså. Bolagsstyrelsen, som uppenbarligen brustit i kostnadskontrollen, kan man också ställa sig frågande till. När jag i förrgår träffade Richard von Yxkull för en intervju var det kring de här ämnen som frågorna fick kretsa. Under våren har Hammarby mestadels gett optimistiska besked, men nu var svaren mer krassa när vd:n bekräftade att klubben är i svår sits ekonomiskt. För ja, sommaren 2022 blev Hammarby fartblinda och gick för guld. Ja, man drog då på sig en alldeles för stor kostnadskostym. Och ja, man kommer att behöva avyttra spelarkontrakt för att sänka kostnaderna i sommar. Richard von Yxkull har fått hård kritik för intervjun, och en hel del är befogad, men det budskapet vittnar ändå om verklighetsförankring. Nu planerar Hammarby att ta baksmällan genom att banta truppen på trivselkilon och rensa ut några av de spelare som tjänar mest. Det är ändå inte alla som är övertygade. Lyssnar man på några av de många supporterpoddar som finns om Hammarby har det ofta varit raljant om den sportsliga strategin som Bajen presenterat. I det senaste avsnittet av podcasten Det svänger om Bajen kritiserade man att klubben inte “smällt till med en stjärnvärvning” och “pratat om att vinna” under våren, eftersom det hade lett till mer publik. Till sommaren hoppades trion, som var “trötta på snacket om KPI:er” och ville höra mindre om långsiktiga strategier, få in nya spelare. Jag har svårt att förstå invändningarna. Dels är det kortsiktighet och upptrissade utgifter för spelarköp och löner som har satt Hammarby i den här sitsen. Varför vill man då ha mer kortsiktighet? För det andra är inte den strategi som presenterades i vintras skälet till Hammarbys likviditetsproblem och svaga trupp, utan de beslut som fattades sommaren 2022. Då var strategin som bekant en helt annan. För det tredje: om Hammarby behöver skära kostnader och bättra på kassaflödet låter det väl som en utmärkt idé att satsa ungt och maximera transferintäkter. Nej, att supportrar blir förbannade när Hammarby ligger elva men klubbföreträdare pratar om mer om långsiktighet än att vinna nästa match är begripligt. Men det är inget skäl att kasta ut barnet med badvattnet. Nu gäller det att hålla huvudet kallt, ta rationella och osentimentala beslut. Bättre på kassaflödet, skiljas från spelare som tar betalt för mer än de levererar och satsa på dem som kan lyfta klubben på sikt. Helst utan att skära i budgeten för långsiktiga framgångsfaktorer som HTFF och långa avtal till talangerna. Det vill säga: hålla fast vid vad man lovat. Men det är en prövotid som kommer. I intervjun som väckte så mycket reaktioner var det svårt att förstå vad Richard von Yxkull menade. Felsökningen var en sak, men vad vill klubben? Värva unga eller etablerade spelare? Anställa en head of football eller inte? Skära ner på personalstyrkan eller inte? Riva kontrakt eller inte? Känslan var rådvill. Dessutom går det inte komma ifrån att analysen om tillståndet i klubben borde ha gjorts tidigare, långt tidigare.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription