Djurgården hade gått från guldstrid till en fjärdeplats och precis åkt på en derbysmäll mot Hammarby. Ändå är Roberth Björknesjös tro på spelarna orubblig. För Fotboll Sthlm berättar han om tränarbanan, principerna som han inte rubbar på och snacket med Tokmac Nguen. [show_ad id=3] På verandan utanför djurgårdens omklädningsrum stannar Roberth Björknesjö plötsligt upp. 51-åringen ska genomföra en längre intervju – sin första som djurgårdstränare – och var gör man egentligen en sådan på Kaknäs IP? Han får rådfråga vaktmästaren Kjell Frisk och sedan släpps Fotboll Sthlms utsände in på tränarkontoret som är Björknesjös sedan någon vecka. Där hänger fortfarande Kim Bergstrands och Thomas Lagerlöfs stora allsvenska pris som årets fotbollstränare 2019. Men bredvid kopiatorn ligger en trave flyers med reklam för salamin Pick, en av charkdistributören Alex Grünfelds kändaste produkter. Roberth Björknesjö jobbar med livsmedelsagenturen sedan ett antal år, men nu är den delen av yrkeslivet satt på paus. Istället har Björknesjö coachat Djurgården i 1-2-förlusten mot Vitoria och 2-1-vinsten mot Västerås SK. – Det var en härlig match mot Västerås. Vi släpper väl knappt in någon farlighet fast vi ligger under och lyckas vända. Det är bra energi, mycket löpmeter, många bra prestationer, två fantastiska mål. Härligt supporterstöd och allt det där... Det kan inte bli så mycket bättre, säger Roberth Björknesjö glatt. Roberth Björknesjö kom in i Djurgården i ett utsatt läge, två dagar efter en derbysmäll mot Bajen och kort inpå Conference League-matchen mot Vitoria Guimaraes. Disharmoni rådde i truppen och poängsnittet hade krupit ned till 1,2 på de avslutande tio omgångarna. För att rädda en Europaplats behövde DIF gå om någon av de formstarka rivalerna AIK och Hammarby. Förtroendet fick en 51-årig tränarveteran som inte hade coachat i högstaserien sedan 2018, egentligen lagt av med fotbollen och tränade Viggbyholms IK i Division 2 på deltid. Men räddningsuppdrag på säsongsslutet har Roberth Björknesjö varit med om förut: BP 2010, Vasalund 2015, IK Frej 2017, BP 2018 och Vasalund 2021. I stockholmsfotbollen är Björknesjö känd som en muntergök, en energispridare som kan lyfta stämningen i ett lag som går trögt. – Jag tycker inte att det är så stora skillnader från senast jag tränade i Allsvenskan. Alla lag är lite bättre, har lite större trupper, lite mer pengar och förutsättningarna är bättre runt om. Jag tror nyckeln i ett sånt här läge är att få alla att känna sig delaktiga i att vara med och driva utvecklingen. Det är det som jag försöker få med alla på, säger han. Många lyfter din förmåga att sprida positiv energi. Varför är du bra på det? – Jag är den jag är. Jag tycker att det är roligare att se möjligheter än problem. Jag tror att människan alltid vill väl, i stort sett, vilket gör att om man ger ansvar och får någon att känna att de är med, då växer de. Jag har kommit in och försökt rädda ett antal lag, inte lyckats med alla. Vasalund har ringt två gånger. Ena gången lyckades vi stanna kvar med fyra omgångar kvar, andra gången fick vi upp energin men fick inte resultaten med oss. I det här fallet har vi många bra spelare som jag är övertygad om klarar det, säger Roberth Björknesjö och funderar på en liknelse. – Jag är som ett paraply. Under det paraplyet ska spelarna bara köra. Jag ska skydda dem och ge dem mönster. Samtidigt, Djurgården har gjort en väldigt svag höst. Tittar man i hösttabellen så ligger vi långt ner. Då måste spelarna ta sitt ansvar. Vi hade grupparbete första dagen när vi pratade om de här sakerna. Vad gjorde ni då? – De fick olika punkter att diskutera och bolla. Sen fick de skriva på allting som vi skulle göra ihop. Det är viktigt att alla är med och "committar sig". Efter det tränade vi taktiskt defensivt och då vände jag på båda lagen. Vi har inget A mot B-lag, utan alla ska träna i sina positioner. Alla ska veta att jag försöker hjälpa alla 20. Sen tar jag ut elva till matchen, men på träningen ska alla träna i sina positioner och vara delaktiga och få säga att "nu hamnar vi i problem här, hur löser vi det?" Det var som med Adam Ståhl nu sist. Han sprang bredvid mig på långsidan. Då sa jag till honom att VSK körde dubbelt på ytterkanten under slutforceringen och att det skulle bli lättare om vi gick ned på fembackslinje. Det tyckte Adam var bra, för han hade två spelare mot sig. Vi tog in Peter och fick en fembackslinje med Adam som mittback. Du hade Adam Ståhl som remissinstans? – Just under den matchen, för han var närmast mig. Jag har provat att skrika, men det är ju omöjligt på Tele2, ingen hör vad man säger! Men jag tror ändå på att våga prata med spelarna. Hur känns det just nu? Hur är din upplevelse på plan? Den feedbackan kan vara annorlunda mot vad jag upplevt, så får jag anpassa något, eller så får jag lugna spelarna: en situation som känns farlig på plan är kanske ofarlig om man ser det från tränarbänken. Jag tror att man måste vara öppen för att bolla. Vara lite prestigelös. Hur arbetar du för att skapa den där tryggheten du pratar om? – En grej är att ha tävlingar i träningsmiljö. De som vann idag fick en skojgrej, de fick ta lagfoton och vara glada, de andra ska vara lite buttra. Men sen tror jag, och det här kan låta larvigt, på saker som vi gjorde idag på genomgången. Vi tog fram tio klipp som var väldigt bra, men där vi kan korrigera lite. Det var väldigt bra aktioner, men vi hade kunnat komma två meter högre upp när vi vann bollen. Jag tror mer på att visa lyckade exempel än att visa på när vi blir utslagna. Robert Björknesjö föddes i Stockholm 1973 och växte upp i Uttran, strax utanför Rönninge, mellan norra Botkyrka och Södertälje. Han spelade i mindre söderortsklubbar innan han flyttade till Djurgårdens juniorer som 18-åring och tog sig upp i a-laget, men satt bänkad ett helt år bakom Jens Fjellström. Därefter gick han via Vasalund till AIK, flög en vår innan han skadade ryggen. Det var en tid innan lagen fick göra tre byten och ryggskador kunde rehabiliteras. Någon spelarkarriär blev det inte. Istället snöade Björknesjö in på taktik och fotbollens teoretiska sidor. – Jag var med som assisterande till Benny Persson i BP 2003, i Superettan. Jag lärde mig väldigt mycket då och blev nyfiken på nyheter inom fotbollen. Vi spelade 4-3-3 och ritade mönster på hur vi skulle spela. Jag satt på kontoret och ritade, ritade, ritade... Den erfarenheten påverkar mig idag. Jag är nog rätt stark i att hitta ytor på plan. Det är det som har drivit mig, tillsammans med att bli proffstränare i Europa, och jag var ju länge i BP. Men då hade inte klubben det kapital man har idag och vi kunde inte bygga ut staben. Det var det som gjorde att jag valde att sluta som tränare, till slut. Här i Djurgården har vi fyra-fem i fysteamet, en som scoutar motståndare, en som gör videoanalyser, två assisterande. Jag kan fokusera på detaljerna. Tidigare har jag scoutat, gjort analyser, sett till vad alla ska göra. Här blir jag scoutad. Det är klart att jag blir bättre som tränare då. Men hur Roberth Björknesjö vill att Djurgården ska spela, det vill han inte prata om. Innan intervjun börjar stökar han undan alla magneter från whiteboardtavlan, för att inte avslöja något om kommande laguttagningar, och han låter sig heller inte fotograferas inne på tränarkontoret. Inget får lämnas åt slumpen. – Men om man ska säga något tror jag att det är bättre att vara fruktansvärt bra på några få saker än medioker i allt. Jag trycker på ett antal punkter, både defensivt och offensivt. Där ska det vara tydligt, framförallt i defensiven, kring vem som ska pressa vem. Offensivt handlar det om hur vi i symbios kan få loss ytor. Så får spelarna träna på det innan vi möter lag och vet på förhand var de kan få passningen. Vad tänker du på när du säger att spelarna ska veta vem som pressar vem? – Jag vet alltid hur motståndarna spelar. Då vet jag också hur vi ska arbeta för att neutralisera dem. Tänker du på särskilda ytor då? – Det handlar mer om att alla i vårt lag ska veta var vi vill ha bollen och var motståndarna inte får bollen. Mot VSK tog DIF kliv i rätt riktning, tycker Roberth Björknesjö. Särskilt i offensiven. I BP spelade han mycket possession, men det var till stor del en defensiv taktik efter principen att motståndarna inte kan göra mål så länge man själv har bollen. I Djurgården vill han se ett rakare spel, där laget tar sig mot straffområdet fortast med fart och precision. Löpningar högt upp i banan är en nyckelbegrepp för honom. – Tokmac avslutar ju magiskt på 1–0-målet. Där spelar vi som vi vill med lite längre spel för att få upp ytorna. Västerås kör mycket man-man, vi slår förbi hela den pressen och går upp i plan på en forward, tillbaks på en rättvänd tia, som kan slå den direkt på en ytter som är på väg mot mål. Det är ju ögongodis, det målet! Men även andra målet och andra lägen... Vi skulle ha lett med 3–1. Jag har ju lite speciella tricks i straffområdena, hur jag vill att vi ska agera offensivt. Kan du säga något om de här mönstren och hur du vill att spelarna ska agera? – Nej, det är min hemlis, ler Björknesjö. Under sina år som tränare har Roberth Björknesjö samlat på sig några meriter att skryta med. Han har varit med och fostrat spelare som Ludwig Augustinsson, John Guidetti, Jesper Karlström, Zeidane Inoussa, Jacob Une Larsson och Besard Sabovic i BP, Hjalmar Ekdal i IK Frej och Nahir Besara i Assyriska. Tagit upp Brommapojkarna i Allsvenskan och stått för en bragdartad upphämtning med IK Frej i Superettan 2017. Andra gånger har det gått sämre. Roberth Björknesjö har åkt ur Superettan två gånger, med både Brommapojkarna och Östers IF, och de åren var klubbarna faktiskt nyligen nedflyttade från Allsvenskan, inga lag som förväntades trilla ur. När Fotboll Sthlm för säsongerna på tal skruvar inte Björknesjö på sig. Ibland går det upp, ibland går det ned. Som tränare får man ta ansvar. – Jag trivdes fantastiskt bra i Öster med otroligt många mysiga människor. Problemet var att halva startelvan flyttade när vi hade åkt ur. Stefan Karlsson gick till Djurgården, Månz Karlsson gick till Åtvidaberg, Pablo Piñones-Arce och Johan Persson gick till Hammarby, Kenny Pavey gick till AIK, Juan Robledo gick till Mjällby... Det blev ett stort hål att fylla. Då blir det ett mentalt tryck som är svårt att hantera. Vi spelade mycket bättre fotboll när vi visste att vi skulle åka ur. Var det det året som gjorde att du aldrig fick en storklubb? – Jag fick ju BP sen. Nej, jag tror alla tränare har fått sluta någon gång. Men känner du att du borde fått chansen i en klubb som Djurgården tidigare? – Nej, det är upp till klubbarna att bedöma. Jag lägger ingen värdering i det. Men jag tyckte att det var tungjobbat. När man gör allt, då känner man att man inte räcker till någonstans. Det var därför som jag slutade. Fotboll Sthlm träffar Roberth Björknesjö dagen efter matchen mot Västerås SK. Djurgården hamnade i underläge men vände och vann, vilket gör att chansen på Europaplats i högsta grad lever med två matcher kvar. Men efterspelet blev inte odelat positivt. I minut 62 bytte Björknesjö ut målskytten Tokmac Nguen, som slog i bänken, sparkade på flaskor och surade i omklädningsrummet när laget firade segern på innerplan. Har ni löst den situationen? – Vi hade möte idag i lugn och ro och jag förklarade lite grann. Han gör en väldigt bra match, det är en liten miss i kommunikatonen också som gör att han blir besviken. Men så mycket som han har sprungit nu i de här två matcherna, så mycket har han inte sprungit tidigare, någon gång i år. Vad menar du med miss i kommunikationen? – Vi har fem matcher på väldigt kort tid och Tokmac är väldigt viktig för oss. Jag tycker att han har varit fantastiskt duktig, i den här matchen med. Men springer man så mycket som han har gjort i de här två matcherna, då finns det väldigt stor risk att han hade gått sönder om han spelade 95 minuter både mot Västerås och Halmstad. Då har vi tre matcher nästa vecka som han inte kan spela för att han är skadad eller tom på energi. Tokmac får tycka precis vad han vill, men jag har ett fysteam som mäter allt och som jag bollar med. Sen tar jag beslutet, och även om det var ett tufft beslut står jag för det, för utfallet blev perfekt. Han är frisk. Han är hel. Han är fräsch inför matchen på söndag. Det var inte svårare än så? – Nej. Vi tog det i lugn och ro. Jag sa att det blir olyckligt när han agerar på det sättet som han gör, för då får vi lägga kraft på fel saker. Jag förklarade att jag tar det yttersta beslutet. Inte för att han gjorde en dålig match, utan för att han var fantastisk, och att han ska vara det på söndag igen. Du har spelat Tokmac som ytter och Gulliksen som tia. Kim och Tolle gjorde tvärtom. Varför? – Jag tycker att det passar väldigt bra. Jag vill ha Gulliksen centralt i banan, han har otrolig löpkapacitet, springer något enormt och är fin i små ytor. Teknisk, smart och mycket bättre presspelare än vad Tokmac är. Tokmac är väldigt fin när han får gå in och utmana. Gulliksen är bra där med, men Tokmac när han får flyta runt och avgöra... Då är han väldigt bra. För Roberth Björknesjö är situationen med Tokmac ett exempel på var gränsdragningen går. Björknesjö är gärna spelarnas man, den spjuveraktiga tränaren som sänker garden och tonar ned allvaret. Men i slutändan är det han som bestämmer och det får spelarna acceptera. – Det blir svårt om jag är 100 procent seriös innanför linjerna, på genomgångarna, på match, när vi äter lunch... Det är bättre om jag förbereder allt, men ändå kan skoja med allt och alla. När vi kliver in på träningarna, då är kraven höga. Jag kan skoja även på träning, men då är det mellan en övning, aldrig i övningen. Du kommer direkt från Division 2. Kan det vara svårt för dig att nu behöva tillrättavisa exempelvis Albin Ekdal på en träning på Kaknäs? – Jag har aldrig tänkt så. Jag känner mig så trygg i mig själv och jag vet vilken väg vi ska vandra. Jag har haft så många spelare som nått långt också, även om det ju inte är främst tack vare mig, det är ju för att BP fått fram dem. Tänker du någonting på att få förlängt förtroende? – Inte en sekund. Jag går alla in på de här två månaderna. Inte ens om jag tvingar dig lite? – Nej. Jag tycker att det är en irrelevant fråga. Jag ska göra det här så gott som möjligt, bara. Och siktet är inställt på Halmstad borta. – Det blir en otroligt tuff match. De ligger i sina block med 5–4–1, jobbar aggressivt, slåss för sin överlevnad. Det kommer inte gå att spela teknisk fotboll på samma sätt på den naturgräsplanen som på ett blött konstgräs. Det är klart att det blir mer fasta situationer och enklare fotboll.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription