MARBELLA. Stanley Wilson och Humphrey Omondi växte upp med gångavstånd mellan sig och brukar hälsa på hemma hos varandras föräldrar hemma i Kairobangi. Nu är de återförenade på ett försäsongsläger på den spanska solkusten. Fotboll Sthlm bad dem berätta om sin relation och sina mål inför året. [show_ad id=3] Stanley Wilson, 18, och Humphrey Omondi, 17, har svårt att minnas när de träffades första gången. Och det är inte så konstigt, i och med att de har kunnat träffa på varandra ända sedan de föddes. Wilson och Omondi kommer från samma område, Kairobangi, i nordöstra Nairobi, och deras familjehem ligger på gångavstånd från varandra. – Det är nära, du behöver inte köpa någon biljett eller ha en cykel eller så. Du går bara dit och säger hej till föräldrarna. Humphrey brukar vara hemma hos mig också, och hälsa på min mamma, säger Stanley. När jag ber honom beskriva vad Kairobangi är för plats använder han termer som för en okunnig västerlänning verkar motsäga varandra litegrann, men uppenbarligen inte gör det för honom. – Kairobangi är ett av ghettona hemma i Nairobi. Det är ett ställe för ghettobarn. Vi är inte särskilt rika och inte så fattiga. Medel. Stora familjer i små hus. Kairobangi är också hem för fotbollsklubben Kairobangi Sharks FC. Det var i deras akademi som de bägge fotbollstalangerna blev vänner på riktigt. Stanley pekar på Humphrey och säger att han ”växt upp i klubben”, vilket säger något, eftersom Stanley själv kom dit redan när han var tio år gammal. Sharks akademi är inte en av dem där man bor på heltid. Men de betalar skolavgiften för barnen, och i gengäld spenderar dessa en väldigt stor del av sin tid på träningsplanen. Där får de sitt primära sammanhang. – Man blir nära, konstaterar Stanley. – Också med barn från de andra akademierna. Man har fotbollstänket gemensamt. Det är bra för alla. Hur reagerade du när du fick reda på att Humphrey skulle komma hit till Marbella? – Jag blev väldigt glad, för det är också en chans för honom att visa vad han kan. Hur skulle du beskriva honom som spelare? – För mig är han en playmaker. Hans offensiva kvaliteter är toppklass. Ser du dig som en kantspelare eller en central spelare, Humphrey? – Central, konstaterar han bestämt. Wilson och Omondi är alltså ganska olika på planen. Men inte utanför den. – Vi är båda väldigt pratsamma, när vi är tillsammans, säger Stanley. – Vi har känt varandra så länge att man känner sig fri i varandras sällskap. Det måste vara skönt för dig att kunna prata ditt eget språk också? – När jag var på provspel hade jag Collins Sichenje. Men efter att jag kom tillbaka med kontrakt så har det gått ett tag... – Det är väldigt tillfredställande att kunna prata med Humphrey. Jag är bara glad. Det är språket och samtalen som jag har saknat med Kenya. Men försäsongslägret i Marbella innebär inte bara möjligheten att prata Swahili, utan också tid att arbeta med sitt spel. Vad vill du förbättra inför den här säsongen Stanley? – Jag vill förbättra en färdighet som jag redan är ganska bra på: vinna bollen. Jag vill fullända det. – Det finns många spelare som vinner bollen; men vad gör du med den direkt efteråt? Det är nästa steg för mig. Jag vill bli bättre på att ta rätt beslut. Och du Humphrey? – Jag vill också förbättra min spelintelligens. Och min snabbhet också. Något som dock inte behöver förbättras är Stanley Wilsons förmåga i fotbollsgolf. När AIK-spelarna hade en ledig dag i söndags åkte de till greenen, och trots att det var första gången han spelade vann han – och inte bara det – han satte nytt rekord. Återstår att se om mittfältaren utöver sitt redan kända duellspel också lyckas visa upp sin uppenbart känsliga fot när säsongen drar igång. Återstår också att se ifall hans återförening med sin barndomsvän Humphrey Omondi blir tillfällig eller förvandlas till någonting mer långvarigt. – Jag sa till honom att ifall han ska komma till Stockholm får han se till att packa ordentligt. Han behöver större kläder än han är van vid från Kenya.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription