Fembackslinje, vibbar av Rikard Norling och stora namn på bänken. Det gav tre poäng mot landets hittills fjärde bästa lag och en hint om vad AIK bör prioritera framöver. [show_ad id=3] För tre veckor skrev jag en krönika och poddpratade om att Mikkjal Thomassens borde tänka om. Det hade bara spelats en enda AIK-match under färöisk ledning, men jag menade Thomassen hade börjat i fel ände. Min take var att ett offensivt pressintensivt 4-3-3 – vanligtvis en personlig favorit – inte passade den befintliga AIK-truppen och att Thomassens borde göra som han gjorde i Fredrikstad FK: dra ner risken, prioritera defensiven, ställa upp i ett 3-5-2/5-3-2 (eller möjligtvis 4-4-2). Det skulle kanske inte vara modeller som tog AIK in i framtiden, eller ens nästa säsong, men det skulle kunna ge en välbehövlig stabilitet åt en instabil klubb, samt andrum åt Thomassen själv. I kommande match blev det 4-3-3 igen, och förlust mot Gais igen, men så bytte Thomassen taktik. Om det beror på en övergripande analys eller var motståndaranpassat låter jag vara osagt, men det har under alla omständigheter gett två segrar. Först via 2-1 mot Västerås SK borta med en formation som jag tror att man kan beskriva som en diamant-4-4-2:a med inslag av fembackslinje, därefter via 1-0 mot Mjällby med en gammal favorit, eller i alla fall en uppdaterad version av en gammal favorit. För vibbarna gick ofrånkomligen till Rikard Norling, shape och 2018 när AIK ställde upp med en 5-3-2-formation som motståndarna fick stångas mot. När AIK i sekvenser gick högt i pressen fick de tag på motståndare och boll, framförallt i första halvlek, och när AIK sjönk lågt var de kompakta. Det var ingen publikfriande fotboll och matchen var som helhet jämn, men det var tillräckligt för att slå allsvenskans hittills fjärde bästa lag. Mjällby hade ett par avbräck i backlinjen och har tappat formen på slutet, men är notoriskt svårspelade för vilket lag som helst i serien. Till sist avgjorde spetskvaliteterna, det som det i övrigt så imponerande Mjällby kanske saknar. Anton Saletros spelade fram Rui Modesto med en elegant chipp och portugisen dundrade bollen på volley ribba in med ett superavslut. 1-0 AIK och då vet vi hur det brukar, brukade i alla fall, sluta. Mjällby försökte med det de hade, och hade en Tom Pettersson-nick som Kristoffer Nordfeldt styrde i ribban och ut, men fick aldrig utdelning mot den noggranna Thomassentaktiken. Så vad drar vi för slutsatser av detta? Att jag hade rätt? Jo, analysen verkar ha träffat, de mer reaktiva taktikerna ser ut att fungera bättre än den optimistiska 4-3-3:an. Samtidigt är underlaget litet och med tanke på att jag bommade på tränarfrågan – jag var snudd på säker på att Henok Goitom skulle fortsätta – är det kanske inte läge att brösta upp sig. Att det är vad AIK behöver? Jag tror som sagt det. Thomassen har visat att han kan alternera mellan olika spelsätt, men 5-3-2:an tror jag är här för att stanna som grundformation om vi begränsar oss till den sista delen av säsongen. Det är kanske inte den sexigaste taktiken som finns, men det kan man nog acceptera i AIK med Manuel Lindbergs 2023 i färskt minne. 5-3-2:an kan dock bli en utmaning om Rui Modesto, som är född för att spela höger wingback, lämnar eller om Eskil Edh, det bästa alternativet till vänster, har skadeproblem. Att det passar i det kommande derbyt mot Djurgården? Det tror jag också. Ett tålmodigt 5-3-2, med varierande inslag av högre press, vore optimalt i mina ögon mot Djurgårdens 4-3-3 och jag tror att segerchansen är god trots att DIF kommer vara klara oddsfavoriter. Att Mikkjal Thomassen inte räds tuffa val? Nej, tackar som frågar, det gör han inte. Alexander Milosevic bänkades och kom in först på slutet för att hjälpa till i defensiven. Det må ett modigt beslut med tanke på kaptenens status, men jag tycker att det var rätt, de andra (Sotte och Tiedemann Hansen som traditionella mittbackar, Thychosen som höger innerback med rätt att gå framåt) presterar bättre just nu. John Guidetti är heller inte nöjd med att bänkas, vilket han tydligt deklarerat, men även där stöttar jag Thomassen då den givne anfallsettan Ioannis Pittas helst bör kompletteras med ett rörligt, offensivt såväl som defensivt, alternativ. Att den matchotränade JG får nöja sig med inhopp där han kan bidra med boxnärvaro blir därför mer logiskt för stunden.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription