BLOGG. Några tankar om hur Rikard Norling har träffat plankan i början av tävlingen. [show_ad id=1] På den allsvenska upptaktsträffen inför säsongen tvingade jag och Mårthen Bergman Jens T Andersson att välja mellan Champions League-gruppspel och SM-guld. Efter viss tvekan valde AIK:s vd det förstnämnda alternativet. Ett vettigt svar i min värld, till och med en självklarhet. Med 200 miljoner extra på kontot som ett CL-gruppspel innebär närmast garanterar man sportslig framgång under lång tid framöver. Sådana pengar går helt inte att få in på annat sätt. Den lite svårare frågan ”EL-gruppspel eller SM-guld?” ställde vi däremot inte, vilket vi kanske borde. En EL-gruppspelplats ger i runda tal 50-70 miljoner och då skulle jag med pistolen mot tinningen hellre ta ett SM-guld. Hur som helst. Nu är vi inne i den viktigaste perioden för året för AIK: juli och augusti. Eller rättare sagt från den 6 juli (då det täta schemat började) till 1 september (då AIK möter Djurgården i ett derby som skulle kunnas spelas två eller tre dagar efter ett EL-/CL-playoff). Hittills är facit utmärkt, nästan alla rätt. För trots straffen och det röda kortet mot Ararat, Per Karlssons skada och bråket med Daniel Sundgren går AIK som tåget. Efter den hemska starten i Jerevan är det framförallt den där patenterade kontrollen som har imponerat. Alla vet hur AIK spelar – nästan ingen lyckas bryta ner dem. Det är sällan som man hänförs av AIK:s glimrande spel under Rikard Norling, men inget lag har så få dippar och sådan koll på motståndarna (om vi bortser från det lilla taktiska haveriet i våras.) Samtliga spelare vet i detalj hur de ska agera på planen, och truppen är bred nog för att roteras vilket är en förutsättning för att det ska hålla under de närmaste veckorna. Igår fick vi ett bra exempel. AIK saknade sin bästa försvarare (Karlsson), vilade sin bästa mittfältare (Larsson) och bäste anfallare (Elyounoussi). Lagkaptenen Goitom satt på bänken bredvid vårens utropstecken Mets. Ändå kändes det som en tidsfråga innan AIK, anförda av en strålande Saletros, skulle stänga matchen mot Friends arena – Helsingborg kom just ingenstans. Eller: de kom upp i planen hyfsat emellanåt, men sällan till några farliga ytor med bollen under kontroll vilket är storheten med Norlings taktik när den sitter. Det är helt enkelt stängt på alla ställen som det är kul att lira på. – Jag hatar att möta AIK, sa Jeppe Andersen för ett tag sedan. Jag tror inte att han är ensam om den känslan. Förutom vinsten i dubbelmötet mot Ararat har AIK 1-0 mot Kalmar, 3-0 mot Elfsborg och 2-0 mot Helsingborg sedan den tuffa perioden började. Eftersom Norling har träffat rätt i rotationen av spelare bör han kunna spela med sitt främsta alternativ på tio av elva positioner mot Maribor på onsdag. Snudd på bästa utdelning hittills alltså, och ovanligt goda truppförutsättningar för en fortsatt dubblering. Dessutom är det allsvenska spelschemat överkomligt. Det är först i september som det verkligen bränner till med dubbla derbyn och dubbla motstånd från Göteborg. I sommar väntar istället Sirius, AFC, Kalmar och Östersund. I den bästa av AIK-världar kommer segrarna att trilla in där även när stjärnorna behöver vila. LÄS MER. Han var bäst i AIK – spelarbetyg efter 2-0 mot Helsingborg Foto: Bildbyrån

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription