Det såg mörkt ut efter tre omgångar, men allteftersom vårsäsongen gick avancerade AIK. Dels till följd av den där specialistkompetensen som så många andra önskar att de hade, men också för att så många andra har gått bort sig. Bättre guldchans än så här är svår att tänka sig. [the_ad id="69588"][the_ad id="69590"] En snabb tillbakablick: AIK åkte ur cupen redan i kvartsfinal och inledde Allsvenskan med en 2-4-smäll mot Häcken. I omgången därpå besegrades IFK Norrköping med 1-0, men efter 0-3-förlusten mot Malmö FF talade tabellen ett tydligt språk: 1-0-2. 3-7 i målskillnad. Vid samma tidpunkt var Hammarbys facit 3-0-0 och 9-2. Samt att Bajen hade en cupfinal att se fram emot. Ja, det går fort i hockey ibland. Anledningen till att jag tar upp det handlar främst om perspektiv, för SÅ illa såg det faktiskt inte ut om man bryter ner matcherna var för sig. Mot Häcken ställde den vanligtvis säkre Bartosz Grzelak upp med en i mitt tycke märkligt offensivt balanserad elva vilket hemmalaget utnyttjade. Att Häcken är att räkna med i år har vi också redan fått svart på vitt. I cupen rök AIK i förlängning mot Malmö FF på bortaplan och i det motsvarande mötet i Allsvenskan var det spelmässigt ganska jämnt, 0-3-förlusten till trots. Med andra ord: två förluster i Malmö är vad det är, men ingen av dem borde leda till de svartaste rubrikerna. Efter den sista matchen lät det dock som det brukar med mer eller mindre upprorsstämning i vissa kretsar. Men så hände det som ofta händer när det blåser: AIK samlar ihop sig, sluter leden och blir starkare. Efter det har de varit närmast ostoppbara. Några storsegrar har det inte blivit, 2-0 är den största vinsten, men efter 6-2-0 på åtta matcher har AIK skaffat sig ett alldeles utmärkt slagläge. Flera av de tuffaste matcherna är avverkade – Häcken, MFF och Hammarby på bortaplan – och statistiknyhetssidan Fivethirtyeight bedömer att Gnaget för närvarande har störst guldchans. Spelbolagen är oense, men av de som jag kollat upp är AIK etta eller tvåa. Bet365 håller till och med AIK som klara favoriter. Vilket det faktiskt finns visst fog för. Det är ju så mycket som har studsat AIK:s väg i vår. Att de fått med sig fem uddamålssegrar är en sak, det handlar främst om den avundsvärda förmågan att vinna tajta matcher, men jag tänker också på vad konkurrenterna har gjort under våren. Häcken har klättrat hela vägen till serietopp efter fem raka segrar, men får ses som en outsider. Underskattad trupp och seriens mest sympatiske tränare är ingen dum kombination, men i längden är jag tveksam till om Häcken kommer hålla guldtempo. Hammarby inledde året suveränt, men har trasslat till det rejält för sig på slutet. Förlusterna mot Kalmar FF och Värnamo bådar särskilt illa, för det tyder på att Bajen fortsatt inte lärt sig spela på gräs. Jag håller för övrigt på att räkna på Hammarbys facit på gräs under de senaste åren, och det ser inte vackert ut… Djurgården har bitvis hackat och frustat trots stora investeringar och ligger fem poäng efter. Malmö FF, som har satt svenskt rekord i skadelista, har samma avstånd upp. Efter det? Inga guldkandidater. Sommarens fönster blir i vanlig ordning betydelsefullt. John Guidetti ansluter och kommer bli en ersättare för Jordan Larsson som sannolikt lämnar. Om Jordan stannar har AIK för många anfallsalternativ ur ett längre perspektiv, men om det går bra i Europakvalet vore han en självklar tillgång då spelschemat är tätt under några veckor. Ytterligare nyförvärv ska man som supporter kanske inte hoppas på, för efter den stora JG-affären gäller det att hålla i plånboken för Henrik Jurelius och hans kollegor. AIK satsar kortsiktigt i vanlig ordning och det innebär begränsningar. Såvida det inte blir stora försäljningar, vill säga.   Om AIK skulle få bud på typ 15-20 miljoner på Bilal Hussein och Erick Otieno tippar jag att de säljer, och då finns det vissa marginaler att jobba med igen. Det vore å andra sidan en utmaning för gulddrömmarna då Hussein/Otieno som bekant varit lysande under våren. Att ersätta dem kommer bli svårt, kanske omöjligt. [caption id="attachment_74400" align="alignnone" width="1114"]

Favoritgrafik från Wyscout: Snittpositionerna från AIK:s derbyn mot Hammarby och Djurgården. Notera hur Erick Otieno (nummer 25) nästan tar hela vänsterkorridoren själv.[/caption] Nej, det bästa är om allt förblir som det är. Att truppen är intakt. Att AIK gnuggar på och fortsätter vara ett lag som så många hatar att möta. Att publiken fortsätter sluta upp, att 1-0-segrarna rullar in och konkurrenterna trasslar in sig i sig själva. Isåfall återstår nästan bara guldalternativet. Med detta sagt ska det spelas en god del fotboll till. Två tredjedelar av säsongen återstår alltjämt. För stunden räcker det gott att konstatera att slagläget är utmärkt – till och med bättre än det var 2018 vid motsvarande tidpunkt. LÄS MER. Månsson: AIK fick ut max igen – Cifuentes behöver visa större mod

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription