MARBELLA. Massor av matcher, massor av intressanta spelare. Efter tio talangtäta dagar på solkusten är det läge att ta på sig scouthatten. [the_ad id="77716"][the_ad id="77714"] Hammarby vann P19-Allsvenskan i överlägsen stil och under Skandinaviska mästerskapen var det till sist ingen tvekan om vilka som var turneringens bästa lag. I finalen mötte de Molde som jag höll som favoriter på förhand då de ställde upp med Eliteserien-meriterade spelare och tydligt satsade på att ta hem turneringen som de vann i fjol. Hammarby hade jag snäppet bakom, men jag borde uppenbarligen ha bytt plats på lagen. För även om Bajen har ett mer renodlat P19-lag – nästa steg för spelarna är HTFF och division 1 snarare än Hammarby och Allsvenskan – var de fullt beslutna om att vinna varenda match och finalen var inget undantag. Kort sagt är det ovanligt att se ungdomslag som är så välorganiserade och självklara i sitt sätt att agera.   Att välja Hammarbyare som stack ut under turneringen är lätt och svårt. Lätt eftersom många utmärkte sig, svårt eftersom nivån framförallt var jämn. Jag väljer därför att lyfta fram två lagdelar: – Mittbackarna med ledaren Stevan Beko, råämnet Kingsley Gyamfi, allroundkunnige Markus Karlsson och den ovanligt färdige Casper Eklund som främsta alternativ till tre platser. – Anfallet med den rörlige tian Elias Mohammed, centertanken Deniz Gül och kreativa yrvädret Nobel Gebrezgi som en dödlig trio. Dessutom var den hyperspännande Montader Madjed med i truppen men han hade en liten känning, vaden tror jag att det var, och spelade inte mycket under turneringen, men mot Stabæk hade han lekstuga stundtals. Trots att Madjed bara är 17 kan han vara redo att sätta avtryck i a-laget till våren. I Brommapojkarna var det också kollektivet som övertygade, men stjärnan i laget är 19-årige Elias Jemal som med sin Ronaldinho-spelstil skapade chanser mest hela tiden när han klev in från vänsterkanten. ”Bobo” som han kallas bör vara redo för att testa allsvenskt spel till våren. Jag fastnade även för Mellberg Jr, 16-årige John, som än så länge av naturliga skäl är ganska valpig men som med tiden skulle kunna bli en klassmittback. Ytterbacken Liam Tahwildaran, innermittfältarna Alfons Lohake/Ludwig Malahowski Thorell och vänsterfotade strikern Milo Norrby visade också upp intressanta tendenser. I AIK var det svårare att spana efter guldkorn med tanke på hur spelarna kämpade i motvind. Taha Ayari glänste inte särskilt mycket, men vi vet vad han kan. Hugo Aviander, 17, gjorde ett par gedigna insatser på innermittfältet och Amadou-David Sanyang, 18, var en positiv överraskning, även om han känns något svårbedömd.   Den rivige mittfältaren Andreas Redkin, 15 år och yngst i truppen, bör man nog lägga på minnet och anfallaren Manaf Rawufu, 17, är i vanliga fall målfarlig. De andra lagen i turneringen har jag inte följt lika tätt, men om jag ska välja en spelare från vardera lag som jag fastnat för blir det som följer: Molde: Mathias Lövik, vänsterback född 2005 Bröndby: Philip Söndergaard, mittback född 2007 Midtjylland: Gustav Bjerge, mittback född 2006 Stabæk: Amir Jama, innermittfältare född 2006 Nordsjälland: Magnus Munck, offensiv innermittfältare född 2005 Mycket kan som bekant hända på vägen till toppen, men samtliga på listan bedömer jag som riktigt stora talanger. Minst tre av fem kommer nå a-landslaget blir prognosen från scouten. Om någon vill sätta emot, ta upp ett tioårigt vad, så finns jag på Twitter med insatserna redo. Idag ska Fotboll Sthlms redaktion ta en liten utflykt till Gibraltar. Viktor Asp må ha ett ambivalent förhållande till ”allt som är brittiskt”, men statistikexpert Marcus Bring och undertecknad ser fram emot besöket på apklippan. Imorgon är det sedan dags att resa hem, men ytterligare material från turneringen kommer, vi har samlat ihop en del. I övrigt blir det en större andel DIF-fokus framöver då klubben varit något bortprioriterad i vår bevakning den senaste tiden.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription