1–0 i 56:e minuten. Rui Modestos mål blev matchens enda när AIK höll nollan för första gången sedan april. Här är Fotboll Sthlms fem spaningar efter AIK:s 1-0-seger mot Mjällby. [show_ad id=3] AIK tog andra raka segern i Allsvenskan mot Mjällby AIF. Rui Modestos mål i 56:e (assist från Anton Salétros) blev matchens enda. Så här ställde AIK upp: Nordfeldt; Modesto – Thychosen – Tiedemann Hansen – Papagiannopoulos – Edh; Celina – Fanne – Salétros; Ayari – Pittas. Här är Fotboll Sthlms spaningar.

Taha Ayaris start

De flesta av AIK:s unga spelare har, liksom laget i stort, haft ett tufft år. Det har inte blivit särskilt mycket speltid, och när chansen väl har dykt upp är det knappast någon som har tagit den – med undantag för Abdihakin Ali (som tyvärr blev skadad direkt) och Lamine Fanne, som varit en av få svartgula ljusglimtar under säsongen. Nu när Mikkjal Thomassen kommit in och håller på att lära känna sin spelartrupp kan man kanske hoppas på att han ska hitta eller ta fram något i någon av talangerna som kan få dem att ta nästa steg. När fysiskt exceptionelle Erik Ring fick chansen hemma mot GAIS tänkte jag att det var någonting sådant som var på väg att hända. För honom blev det dock bara fyrtiofem tuffa minuter, och även om det absolut inte är kört där spelade han sig knappast närmare startelvan i den matchen. Idag, med Dino Besirovic avstängd, kom turen till AIK:s kanske störste talang. Taha Ayari har verkligen inte haft någon bra säsong hittills, men kanske kunde han få en nytändning i sin första match från start med ny tränare. Någon entydig succé blev det väl inte. Ayari utmärkte sig inte särskilt mycket i offensiven, men han gjorde inte heller bort sig på något sätt, och hade dessutom ett par härliga bollvinnande aktioner. Det såg inte ut att vara omöjligt för honom att växa in i Thomassens elva vad det lider.

Högre press än sist

Ayari tog plats på offensivt innermittfält. I övrigt var AIK-elvan oförändrad från segern borta mot Västerås. Uppträdandet från start var dock helt annorlunda. I den matchen la sig Gnaget lågt och väntade in motståndarna, men idag när Mjällby försökte spela sig upp från egen målvakt klev AIK högt i pressen. Samtidigt rörde det sig inte om samma frenesi som i dubbelmötet med GAIS. När Mjällby väl tagit sig upp en bit nöjde sig för det mesta Gnaget med att sjunka tillbaka och försvara sig i en 5-3-2. I den sextonde minuten förlorade man dock sin form efter ett bolltapp på mitten och Elliot Stroud kom en mot en med Mads Thychosen i straffområdet. Den gången var det stolpen som räddade AIK. Efter det slapp dock Gnaget på ett tag att be sådana tvivelaktiga figurer om hjälp. Den höga pressen började bita. Mjällby fastnade på egen planhalva och AIK fick längre och längre anfall. I den 27:e minuten var man nära att få utdelning, då Celina sköt över efter ett inlägg av Rui Modesto (vem annars?). På den efterföljande utsparken slog Noel Törnqvist i mjällbymålet långt för första gången i matchen.

Svartgula böljor

Matchbilden var dock inte fast och entydig. Mot slutet av halvleken lyckades Mjällby återigen slinka igenom pressen ett par gånger och etablera längre anfall. I den 36:e minuten blev det till och med farligt i AIK:s straffområde när Abdoulie Manneh höll sig framme – men Kristoffer Nordfelt gjorde detsamma och kunde styra undan. Även efter paus fortsatte matchen att bölja fram och tillbaka – förvisso ganska sävligt, och utan större möjligheter åt endera hållet. Men ibland var det Mjällby som gick högt och vann bollen nära AIK:s straffområde, ibland var det tvärtom. Lagen fortsatte att turas om hyfsat broderligt när det gällde längre anfall – med knapp fördel AIK. I den 54:e minuten böljade hemmalaget fram hela vägen till gästernas nätmaskor. Ett vackert uppbyggt anfall avslutades ännu vackrare. Anton Salétros lobbade fram bollen till Rui Modesto (vem annars?) som bombade den ribba in. 1-0 AIK, men böljorna upphörde inte för det. Några minuter senare fick kritiserade Kristoffer Nordfeldt göra en skön räddning på en mjällbynick från nära håll. Så mycket mer än så blev det dock inte för gästerna. AIK lyckades gjuta ganska stora mängder olja på vågorna, och ta hem tre stabila poäng. Det var närmare 2-0 än 1-1. Försvaret höll (för en gångs skull) tätt utan större problem, och det känns som att Mikkjal Thomassen har hittat något att bygga vidare på.

Den ojämna pusselbiten Lamine Fanne

Jag sa tidigare att han har varit en av få svartgula ljuglimtar under säsongen, och det håller jag fast vid – särskilt när man begrundar hur man såg på honom inför året. Nu börjar han dock ha spelat så pass många matcher att man inte längre bara kan betrakta honom med stjärnögon, som en glad överraskning. Hans styrkor respektive svagheter börjar utkristallisera sig – och det tydligare än för de flesta andra allsvenska spelare. Hur bra är egentligen Lamine Fanne? Han är en spelare som syns, på gott och ont. Fannes största spetsegenskap är utan tvivel förmågan att driva bollen förbi motståndare på mittfältet. Det är något som är sällsynt i Allsvenskan, och ytterst värdefullt för AIK eftersom det från ingenstans kan skapa milsvida ytor. När Fanne gör det ser han fullständigt överlägsen ut – men någon minut senare så kan han tvärtom verka märkligt bortkommen. Hans teknik är inte dålig, men hans bollbehandling har faktiskt vissa brister, vilka kombinerade med en koncentration som inte är knivskarp över 90 minuter gör att han har en tendens att tappa bollar i icke-ideala lägen. Det stack i ögonen tre-fyra gånger idag – samtidigt som man vid andra tillfällen blev bländad av hans kraftfulla räder. Men även om Fannes profil som spelare alltså är ovanligt ojämn eller taggig i sina konturer har han visat sig passa in bra på AIK-mittfältet. Hans fysik och förmåga att täcka ytor ger utrymme åt framförallt Anton Salétros att ägna sig åt det han är bäst på, och när han driver fram bollen med sina långa kliv kan plötsligt hela laget andas.

Nordfeldt kan andas ut

I den 38:e minuten höll många AIK:are andan. Jacob Bergström spelade fram till lurige Abdoulie Manneh i AIK:s straffområde, som kom rättvänd med fort mot målet. Men Kristoffer Nordfeldt gjorde sig stor och styrde ut Manneh, väntade in avslutet och parerade. På det efterföljande skottet från Viktor Gustafson stod han rätt placerad. På stopptid stod han också för en fin parad på Jacob Rasks nick. Särskilt mycket större prov än så ställdes sedan inte Nordfeldt på, egentligen. Några ingripanden var också lite svajiga, som när en frispark på väg utanför tippades ut till hörna eller en passning slogs på Herman Johansson. Men i övrigt var det en godkänd målvaktsinsats, där Kristoffer Nordfeldt nådde högst på några fasta situationer, skötte sig med bollen på fötterna och räddade det han skulle rädda. För 35-åringen måste 1–0-segern mot Mjällby kännas som en lättnad. Inte bara har AIK tagit den andra raka segern i serien, dessutom höll man nollan för första gången sedan 24 april. Under säsongen har Kristoffer Nordfeldt fått välförtjänt kritik för sitt målvaktsspel. Kanske vänder det nu?

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription