För tio år sedan var Abel Lorincz en finansanalytiker som jobbade på Morgan Stanleys kontor i Budapest.
Men ett brinnande intresse för fotboll och ett Twitterkonto ändrade allt.
Fotboll Sthlm träffade Hammarbys ungerske analytiker för att prata om karriärsbyten, att följa sin passion och stressen i halvtid när Marti Cifuentes visar filmklipp för spelarna.
✓ Porträttet gjordes i mars 2023, men Fotboll Sthlm återpublicerar med anledning av Abel Lorincz nya tjänst som tillfällig huvudtränare.
Annons
Mars första dag bjöd på vårkänslor i Stockholm, men när mörkret lagt sig försvann de lika snabbt. Promenaden mot Årsta IP denna sena eftermiddag är kall och varje fotsteg brottas med slask.
Jag har stämt träff med Hammarbys ungerska analytiker Abel Lorincz. En intervju som blivit framskjuten en timme på grund av att taktiken inför helgens avslutande gruppspelsmatch i Svenska Cupen ska läggas upp. När jag kommer fram till Hammarbys klubbhus på avtalad tid är dörren låst. Jag slår en signal till Abel utan svar. Några sekunder senare kommer ett meddelande, ”sorry, jag kommer”.
Abel öppnar och ursäktar sig. Det visar sig att ledarkvartetten beståendes av Marti Cifuentes, Xavi Calm, Nenad Djordjevic och Abel själv fortfarande inte är klara med planeringen inför helgen.
– Vi förbereder the master tactics inför Sundsvallsmatchen. Vi kan fortsätta hur länge som helst, du vet hur det är. Fucking football, säger han på sin tydligt ungerskbrytande engelska och slår ut med armarna.
Några minuter senare är de klara och Abel visar mig vägen till kaffemaskinen följt av intervjurummet. När han slagit sig ner i en av stolarna så konstaterar han med stolt blick att det nästan är på dagen ett år sedan han kom till Hammarby.
34-åringens resa som fotbollsarbetare har gått snabbt. För tio år sedan var hans enda kontakt med sporten att han spelade i Ungerns motsvarighet till division tre och följde de europeiska toppligorna på tv. Han hade alltid gillat fotboll, men någon större förståelse för taktik och analys fanns inte. I stället hade fokus legat på att ta examen i det kandidatprogram för finansiell matematik han läste hemma i Budapest. När det var avklarat fick han jobb som finansanalytiker på den amerikanska investmentbanken Morgan Stanleys Budapestkontor.
Men något gnagde i honom. Finansjobbet var inget han brann för och fotbollsintresset hade ju alltid funnits där, kanske var det läge att fördjupa sig? Sagt och gjort. Abel tog till alla medel för att lära sig om varför olika lag, spelare och tränare agerade som de gjorde.
– I Ungern pratade ingen om taktik men jag visste ju att det inte fanns en chans att elva spelare improviserar varje gång de kliver ut på planen. Så jag började söka på nätet efter information och snubblade över Jonathan Wilsons bok Inverting The Pyramid. I samma veva skapade jag ett Twitterkonto för att diskutera fotboll, så det var så det började.
Finansanalytiker på dagarna och aspirerande fotbollsanalytiker på kvällarna. Det var så vardagen såg ut för en 25-årig Abel Lorincz 2013. För att få in en fot i fotbollsbranschen mejlade han enligt egen utsago ”nästan varenda klubb i hela Ungern” och frågade om han kunde få praktisera som analytiker.
– Till slut nappade Budapest Honved, ett lag i högstaligan. De hade precis fått in en holländsk fotbollschef och han var chockad över hur långt efter ungersk fotboll låg på analyssidan. Så när jag hörde av mig bjöd han in mig för en intervju och sen fick jag min praktikplats, vilket i slutändan gav mig en heltidsanställning.
I Honved stannade Abel fem år, tre av dem som videoanalytiker i akademin och två som matchanalytiker i a-laget. Där efter väntade liknande roller i Puskas Akademia och Sönderjyske innan han handplockades till Hammarby av Cifuentes. Duon kände varandra sedan tiden i Danmark då båda stött på varandra medan de var verksamma i olika lag. Men det visar sig att relationen sträcker sig längre tillbaka än så.
– Vi fick kontakt via Twitter för många år sen. Vi la båda upp saker kopplade till fotbollsanalys och till slut började vi skriva till varandra för att utbyta tankar och idéer om fotboll.
Vad var det för typ av innehåll ni la upp och diskuterade?
– Det kunde vara allt möjligt. Olika idéer och scenarion som sker i fotboll, eller förklaringar och tankar på potentiella lösningar.
Jag har noterat att du är betydligt mindre aktiv på Twitter nu än tidigare.
– Det är för att jag är paranoid! Om jag lägger upp någon tanke eller idé är jag rädd att motståndarna ska se det och tänka ”aha, de kommer göra så”. Förstår du?, säger han och skrattar högt.
Från Twitterkompisar till hjärnorna bakom ett av Sveriges bästa fotbollslag, en resa Abel knappast trott på för tio år sedan men som nu är verklighet. I Cifuentes stab har han en nyckelroll tillsammans med de assisterande tränarna Xavi Calm och Nenad, där rollfördelningen är tydlig.
– Vi är alla på träningsplanen varje dag men jag håller aldrig i övningar, det gör de andra. I stället är jag med för att observera och komma med tips till spelarna eller tränarna. Mitt ansvarsområde är större utanför planen. Jag är ansvarig för att analysera träningar och matcher och se till att det finns videoklipp att gå igenom.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
– Det är olika, men först och främst handlar det om att analysera matcher ur ett taktiskt perspektiv. Exempelvis om jag analyserar vår nästkommande motståndare så ska jag komma på idéer på hur vi kan såra dem. Men om det i stället är en analys av en match vi nyligen spelat så identifierar jag det bra och det dåliga för att sedan välja ut klipp som jag går igenom med spelarna.
Ni mötte Norrby i lördags, när började du analysera den?
– Direkt, jag började på bussen på väg hem. Vanligtvis är vi lediga dagen efter match så då hinner jag gå igenom den ordentligt.
På din lediga dag?
– Ja.
Hur löd analysen av Norrbymatchen och hur jobbar ni med det i veckan?
– Jag menar… det kan jag inte säga. Jag kanske ger bort för mycket till motståndarna då, men jag kan berätta för dig efteråt. Men som jag sa så handlar det om att identifiera vad som gjorts bra men kanske allra mest vad som behöver göras bättre. Hur kan vi förbättra vår speluppbyggnad? Måste sexan agera på ett annat sätt? Den typen av detaljer. Så då är det mitt jobb att ordna videoklipp så vi i ledarstaben kan diskutera med varandra och sen presentera detta för spelarna. Och slutligen tränar vi på detta på träningsplanen. Ibland kan man se mönster i hur lag försöker stoppa oss, så då måste vi ligga ett steg före.
Jag hinner inte inleda den följdfråga jag formulerat i huvudet innan en exalterad Abel lutar sig framåt och fortsätter.
– Det är det som är grejen med fotboll, så fort man kommer med en ny idé och utför den på planen så kan alla ta del av den. Alla kan analysera, alla kan titta. Så man måste hela tiden ligga före sina motståndare och uppdatera sig. För min del är det bästa sättet att göra det genom att jobba lite hela tiden, att addera små saker som gör att du kan fortsätta vara bättre än dina motståndare och alltid utveckla dig själv. Ibland går jag exempelvis upp tidigt på morgonen innan jag går till jobbet för att kolla på internationell fotboll för att få idéer från olika tränare.
Det låter som du jobbar mer än de klassiska 40 timmarna i veckan.
– Ja, såklart, säger han utan att röra en min. Men det är kul, det är min passion.
Att Abel Lorincz brinner för sitt arbete går inte att ta miste på. Han bor ensam i en lägenhet ett stenkast från Årsta IP och lägger de flesta av sina vakna timmar på fotboll. Allra mest inspireras han av Maurizio Sarri, Lazios italienska tränare som är känd för sin bollinnehavsorienterade filosofi. Vilket också är det optimala sättet att utöva sporten på, enligt Abel.
– Det måste vara bollinnehav. Anfalla och dominera, det är så fotboll blir roligt och alla gillar att titta på rolig fotboll. Vad är annars poängen?
Trots att 34-åringen är analytiker så säger han själv att han tycker det är kul att tänka ut olika övningar kopplat till matchscenarion som kan utföras på träningsplanen. Hur mycket av detta som ska kopplas till nästa motståndare eller enbart utgå från lagets egna principer är något som ofta diskuteras i fotbollskretsar och i Hammarby är det en blandning, menar Abel.
– I regel vet man ju alltid vilka man ska möta till helgen, så då kan vi tillsammans jobba ihop en matchplan.
Skiljer sig träningsveckorna mycket om det till exempel är Sundsvall som väntar kontra om det är Djurgården som väntar?
– Innehållet under passen kommer absolut se annorlunda ut. Men Marti är bra på det där, att alltid lägga stort fokus på det som kommer och vad spelarna kan förvänta sig. Målet är att spelarna aldrig ska hamna i situationer under matcher som de inte är förberedda för.
Finns det några återkommande element som alltid inkluderas i en träningsvecka, oavsett motstånd nästa match?
– Ja, självklart. Våra principer jobbar vi alltid med.
Hur kan det se ut?
– Alla som sett oss spela vet hur vi vill ta fram bollen i banan. Vi vill vara modiga, dominera bollinnehavet och ha kontroll på matchen. Det är våra grundprinciper. Sen vill vi pressa snabbt när vi förlorar bollen, men det hänger ihop med bollinnehavet. Strukturen när du har bollen är avgörande för hur redo du är att förlora den. Det handlar om att ha rätt positioner och hela tiden ha en säkerhet i att vi står rätt, så när någon tappar bollen, för det kommer hända, så är vi redo att vinna tillbaka den snabbt. De här sakerna övar vi på frekvent, det ändras inte. Man kan säga att det är som att vi lagar samma maträtt hela tiden men vissa veckor har vi mer av någon krydda och använder lite annorlunda ingredienser medan det kan se annorlunda ut andra veckor.
Att Hammarbys spelartrupp genomgått stora förändringar under vintern har inte undgått någon. Flertalet nyckelspelare har lämnat och snittåldern i truppen sjunkit. Utifrån kan man tro att det innebär en stor förändring för personerna bakom kulisserna, personer som Abel som ska se till att lagets prestationer maximeras. Men när jag lyfter upp fenomenet och den eventuella problematiken i att spelare som Darijan Bojanic och Mohanad Jehaze är borta, som var viktiga i Hammarbys bollprogression och chansskapande, så tittar han frågande på mig.
– Du pratar om det som att fotboll är matematik, att allting sker som i en fabrik. Men så är det inte. Vi har olika spelare och alla spelare som är här har kommit hit för att de förtjänar det. Visst, med nya spelare kommer vi spela lite annorlunda. Det är precis som att du gör ditt jobb som journalist på ett sätt och någon annan på ett annat sätt. Så är det i alla branscher. Men det är bara titta på hur spelare i vår trupp har utvecklats genom åren, det talar sitt tydliga språk.
Men ni måste ju ersätta det de tidigare nyckelspelarna gjorde på planen.
– Vi jobbar alltid med att sätta spelare på positioner där de är som mest effektiva. Såklart kommer det bli annorlunda med olika spelare. Men Hammarby har en lång historia av att producera bra spelare och få dem att utvecklas, det ska bli kul att se de unga spelarna vi har nu växa ännu mer.
Hur stor skillnad är det att jobba med en så ung trupp som ni har nu kontra en lite äldre?
– Tränare säger ofta saker som att ”jag behöver erfarenhet, jag behöver erfarenhet”, men precis som med allt i livet så finns det bra och dåliga sidor med saker och ting. Bara för att ge dig ett exempel, det första laget jag jobbade med på seniornivå hade precis vunnit ungerska ligan och bestod till stor del av spelare som var 33-34 år. I det laget var det mycket som inte var optimalt. De känner att de gjort på ett särskilt sett under en längre tid och dessutom vunnit titlar, då är man inte öppen för förändring. Så på det sättet kan erfarenhet vara ett hinder och hålla tillbaka ett lag. Men när man är ung har man energi och idéer vilket kan vara superpositivt. Så jag tycker inte det finns något dåligt i att ha en ung och oerfaren trupp kontra en äldre. Det är dessutom en trend i fotboll att spelet blir snabbare och mer fysiskt krävande och då är det betydligt bättre att ha yngre spelare.
Abel köper inte in sig på argumentationen om att Hammarby tappat i slagkraft och att årets säsong är mer oviss. Det de förlorat i vissa spelare kommer ersättas av andra, på ett eller annat sätt. Han utstrålar ett lugn och trygghet kring organisationen han verkar i. Med rätt förberedelser är de redo för allt.
Men en del av hans jobb är svårare att kontrollera än andra. Inte ens den mest ambitiösa och hårt arbetande analytikern kan styra besluten spelarna tar på planen när det handlar om sekunder.
– Jag sitter på läktaren under matcherna för att ha en bra överblick av planen samtidigt som jag har direktkontakt med Xavi på bänken. Då är mitt jobb att se till att det tekniska fungerar som det ska och att matchen spelas in och taggas ordentligt. Sen väljer jag ut ett antal sekvenser som visar vad jag tycker att vi borde förändra och så tar vi upp det med spelarna i halvtid.
Då kan det vara sekvenser av precis vad som helst antar jag.
– Ja, det är olika varje match. Vissa matcher möter man en hög press och andra matcher möter man ett lågt försvarsblock. Men det är charmen med fotboll och min roll under matcher, att jag alltid måste se till att vara alert. Ibland kan första kvarten av en halvlek vara helt annorlunda än de sista 30 minuterna. Eller om motståndarna gör mål i 35:e minuten, vilket förändrar hela matchdynamiken, då kanske allt jag gjort innan det måste kastas i papperskorgen.
Är spelarna mottagbara för analys under match?
– Man får tänka på att inte visa för mycket. Man kan inte ta fram tio situationer, utan vi håller det till max tre. Men har man gjort sin analys ordentligt så vet man ungefär vad man kan förvänta sig för matchbild, så då vet man ungefär vad man ska titta efter.
Vem är det som presenterar sekvenserna under halvtidsvilan?
– Marti. Vi har alltid en-två minuter att prata ihop oss innan spelarna kommer in, så då diskuterar vi i ledarstaben med varandra om vad vi noterat från den första halvleken. Ofta börjar Marti med att berätta för mig vad han vill ha för typ av sekvenser, så då måste jag snabbt ta fram dem. Så allting händer väldigt snabbt.
Vad händer om du inte har det han vill ha?
– Well, säger han och skrattar. Då får Marti förklara det på något annat sätt.
Som varm anhängare av fotbollsdata och statistik, och kritiker mot hur underutnyttjat det är som resurs i svensk fotboll, så saknar jag det i Abels utläggningar. Han pratar om allt mellan himmel om jord när det kommer till taktiska drag och hur man kan få motståndare ur balans, men inte en enda gång nämns data som en nyckelkomponent. Men när jag frågar visar det sig att han har full koll på området.
– Ja, såklart. Data ger en bra överblick av motståndare och trender i Allsvenskan. Ibland kan jag också få frågor från ledningen eller övriga i staben om en potentiell värvning och då brukar jag profilera den spelaren med hjälp av data. Så det är något jag använder hela tiden.
Använder du det i matchförberedande analys också?
– Ja, det med. Vi får statistik på alla våra matcher så vi brukar titta på den för att se vad våra motståndare är bra eller dåliga på. I stället för att kolla på sex matcher för att komma med en slutsats så ger siffrorna en väldigt bra och snabb överblick. Ett exempel är Varberg. De hade Robin Simovic som central anfallare ifjol och slog den ofta långt på honom, vilket är något som syns i statistiken. Då räcker alltså en snabb titt för att förstå att det kommer bli viktigt att försvara de längre bollarna i den matchen. Data är precis lika viktigt i analysen efter matcherna också. Exempelvis kan jag ha en känsla från en match, att en spelare gjort det bra i särskilda aspekter av spelet. Men om jag sen kollar på statistiken och den visar en helt annan bild, då måste jag analysera matchen igen. Det är alltid bra att få en objektiv syn på det hela.
Tiden har runnit i väg och det har nu gått över en timme sedan jag anlände till Årsta. Jag inser att vi måste runda av trots att det finns mer att prata om.
– Så är det alltid med fotboll, man kan hålla på hur länge som helst, säger Abel och ler.
Innan vi skiljs åt ber jag om några porträttbilder, en framför en vit vägg och en med ett videoklipp i bakgrunden.
– Då måste vi ta något riktigt bra, säger Abel och öppnar sin Maurizio Sarri-mapp.
