Tankovic om vännen Kacaniklic: ”Han tog hand om mig i tre år”

BELEK.
När Muamer Tankovic flyttade till Fulham som 16-åring tog Alexander Kacaniklic honom under sina vingar.
Nu ska duon snart återförenas.
– Jag är otroligt glad, det ska bli så jävla roligt att spela tillsammans igen, säger Tankovic.

Annons

Det går inte att ta miste på glädjen. När Fotboll Sthlm träffar “Mujo” Tankovic efter ett träningspass i Belek ler han stort när Alexander Kacaniklic kommer på tal. Han berättar att han gjort sitt bästa för att se till att värvningen ska bli av.
– Jag sa till Jesper (Jansson) att om ni får chansen att värva Alex, så gör det. Och när Alex ringde och ville veta vad klubben innebär så berättade jag en massa. Jag svarade ärligt och han blev jätteintresserad. För det är ju så, när man snackar med en sportchef eller scout så låter allt jättefint, men när man pratar med en spelare som man får reda på hur det egentligen är.
Vad betydde Alex för dig när du kom till Fulham?
– Jag var 16 så det betydde väldigt mycket. Han öppnade sina armar, tog hand om mig i tre år, gjorde att jag lärde känna laget, staden.
Hur är han som person?

– Väldigt lugn. Snäll, trevlig, gör inte så mycket väsen av sig. Jobbar hårt och är professionell.
Hur var kemin mellan er på planen?
– Ofta när man har kemi utanför planen har man den på också. Vi hade skönt spel. Men det var fem år sedan, så nu vetifan hur det blir, haha. Men det ska bli riktigt intressant att se.
Hur tror du han passar in i laget?
– Han är kvick, teknisk, rapp så det lär passa perfekt. Han är vänsterfotad också, och vi har inte så mycket offensiva vänsterfötter, så det är bra. Då får man mer variation, man kan hota på ett annat sätt.

Annons

Tankovic har spelat i Hammarby i ett och ett halvt år. När han presenterades sommaren 2017 på en presskonferens på Kvarnen snackade han om att han kommit för att vinna guld, trots att Bajen vid det laget inte var bättre än tia i tabellen.
– Folk kunde skratta åt det, men de som skrattar gör bara bort sig själva. Vi har visat att vi är där uppe och hugger och i år ska vi bli bättre än i fjol, säger han nu.
Går ni hela vägen?

– Gör vi det så gör vi det. Om man inte tänker att vi ska vinna är det onödigt att spela i Allsvenskan. Man ska inte vara rädd för att säga det.
Vad krävs för att gå hela vägen?
– Kontinuitet. Att vi behåller samma nivå och inte går så mycket upp och mer. I fjol var vi fantastiskt bra i ett halvår men sedan dippade vi lite. Man ska inte gå ner sig för att man kryssar en match. Sedan behöver vi variera spelet mer, inte bara fastna på en spelidé. Men det är en balans, man kan inte ha hur många taktiker som helst heller.
Hur ser truppen ut tycker du?
– Bra. De nya brassarna ser intressanta ut, vänsterbacken (Jean Carlos) är en bra spelare. Där har vi Dennis Widgren också så det är två bra spelare på positionen. Tim och Darjan har också visat vilken kvalitet som de har.
Hur ser du på läget i din egen karriär?
– Jag har ändrat mig där. Förr i tiden tänkte jag “Vad händer om två år, fem år? Då ska jag spela där och där”. Nu tänker jag bara på Hammarby. Jag ska göra allt för att vinna varje match och göra så mycket mål och assist som möjligt. Jag vill bjuda på den här showen som jag har i mig. Vad som sedan händer, det är upp till gud.
Är det en mognadssak?
– Till hundra procent. När jag kom till Holland (Tankovic gick till AZ efter Fulham) hade jag skrivit på ett femårskontrakt. I den första intervjun som jag gör säger jag att jag bara ska vara där i ett år innan jag ska vidare.
Tankovic skrattar åt minnet.
– Jag menar, vafan, hur tänkte jag? Det var orutinerat och dumt. Men man lär ju sig. Mina ambitioner är fortfarande att spela i de stora klubbarna i de stora ligorna, det är ingen hemlighet, men man måste vara i verkligheten, här och nu. För om jag inte presterar här så kommer jag ändå ingenstans.