MARBELLA. När "Bazooka" Toure försvinner förlorar Bajen sitt främsta offensiva vapen. Hur kommer Hammarby se ut med en inåtgående, kombinerande avslutare på vänsterkanten istället för en pilsnabb och sprudlande glad ivorian? [show_ad id=3] Först och främst: Jardell Kanga gjorde ett helt otroligt, Linus Hallenius-doftande mål på träningen i fredags. Sen blev Bazoumana Touré såld. Igår var första träningen efter att nyheten blivit officiellt officiell. Dubbla pass ”Bielsa ball” stod på schemat och kanske var det inbillning men jag tyckte nästan att Paulos Abraham svarade upp meddetsamma genom att visa sin spets ännu tydligare än tidigare under veckan. För det lär väl vara han som blir den huvudsakliga ersättaren, även om det fortfarande finns gott om tid för Mikael Hjelmberg att öka konkurrensen ute på kanterna. När jag efter träningen häromdagen frågade Kim Hellberg ifall han tycker att klubben behöver värva in någon ersättare där så resonerade han lite fram och tillbaka innan han landade i att han tror att de ”är ganska överens om att hitta någon där”. I och med att han i samma intervju konstaterade att han framförallt såg Bernard Acheampong som en spelare för 2026 är det nog klokt, men oavsett vem det blir har jag svårt att se någon annan än Paulos Abraham kliva ut på vänsterkanten när hans gamla lag gästar 3Arena i den allsvenska premiären den 30:e mars. (Får se om det nya namnet har hunnit sätta sig tills dess). Det ska bli väldigt intressant att se hur det spelarskiftet påverkar Bajen. Att ha eller inte ha Bazoumana Touré handlar ju inte bara om att ha eller inte ha en väldigt bra spelare, utan om att Hammarby i honom förlorar ett för Allsvenskan alldeles unikt hot. Hans fart förändrade spelreglerna för Bajen förra säsongen – som när ett litet land i någon avlägsen och förhållandevis sömnig del av världen helt plötsligt går och skaffar sig kärnvapen. ”Bazooka” tillförde en helt egen dimension till Hammarby. Och en sån dimension är aldrig isolerad till den ena eller andra kanten, utan hakar också i allt det andra som sker på planen. Tourés nästan anakronistiska spelstil (en rättfotad ytter som alltid går på utsidan!), en-mot-en förmåga och fart påverkade såklart i hög grad hur Hammarby byggde upp sina anfall. Och – i kanske ännu högre grad – hur motståndarna konstruerade sitt försvarspel. Ivorianen utgjorde en slags magnetisk kraft, med centrum på vänsterkanten men effekter över hela planen. I såna banor har mina tankar gått ända sedan jag förstod att han skulle lämna. Kanske snurrade de en liten aning ur kurs när de började röra sig i riktning mot kärnvapen och magnetiska kraftfält. När jag tog tag i Kim Hellberg och började fråga honom om de här sakerna – möjligen med något upphetsad röst – var det tydligt att han inte hade låtit sig sväva iväg på samma sätt. Och han lyckades lotsa in även mig på lite lugnare vatten. Måste ni tänka annorlunda taktiskt nu när ni förlorar Touré? – Som vi spelar så behöver vi ha riktigt skickliga yttrar. Det finns för- och nackdelar med allt i fotboll. Paulos är ju en väldigt skicklig spelare på att komma in i banan; han är bra på att göra mål, han är bra på att skjuta utifrån med högerfoten – egenskaper som Bazou kanske inte riktigt hade. – Jag tror att vi ibland kommer ha nytta av att ha en annan spelartyp där, som är bättre än Bazou i avgörande lägen. Nu blev ju Bazou skicklig på det också, med tanke på antalet mål han kom upp i, men alla de mål han gjorde var ju inne i straffområdet, på en touch egentligen. Kan man addera någon som också kan avsluta från lite längre distans, likt Paulos, så är det en bra sak. Farten kommer vi såklart att sakna, men det kan också ge oss något annat, där Bazou var mindre skicklig. – Det gäller som vanligt att hitta det bästa spelet för de spelare vi har. Försöka använda dem på bästa sätt. Det hyser jag inga tvivel om att Kim Hellberg kommer att göra, och det ska bli spännande att se vad han kan få ut av en så skicklig spelare som Paulos Abraham. Men även om hans resonemang och taktiska fingertoppskänsla är betryggande är det trots allt svårt att skaka av sig känslan av att Hammarby, även om de tjänat massor med miljoner, också har förlorat någonting väldigt viktigt. Så känner nog många runt laget även vid sidan av det rent sportsliga, efter att den kanske mest sprudlande glada killen i hela Sverige nu har tagit sitt pick och pack och flyttat till en trist liten stad i sydvästra Tyskland. Några små glädjeämnen från träningarna i marbellasolen som tröst: 1. Kangas konstmål. Det är viktigt att uppskatta skönhet. Också mitt i sorgen. 2. Nahir Besara är tillbaka i träning efter den besvärliga feber som hållit honom hemma på hotellet sedan matchen mot Diosgyor. 3. Elton Fischerströms fötter. Jag hade hört talas om den unge målvaktens spetsegenskap tidigare, men nu när jag har sett honom varje dag i en vecka måste jag säga att jag är osäker på om jag någonsin har sett nåt liknande hos någon annan målvakt i Sverige. Fischerström spelade mittfältare tills han var tretton, och det syns. Klockrent tillslag i det långa spelet och tvärsäker i det korta. Kommer vara spännande att följa i HTFF i år. 4. Montader Madjed. För den som kan är det nästan värt att flyga ned hit bara för att se honom träna. Verkar ha lagt på sig lite muskler men accelerationen ser ändå liksom obekymrad ut – han flyter bara iväg. Med ett långt kontrakt och en ordentlig försäsong i ryggen blir det här året förhoppningsvis hans definitiva genombrott.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription