Tino Kadewere står på randen till sitt stora genombrott.
Men än har 22-åringen inte åstadkommit särskilt mycket, menar han själv.
Inte förrän han uppfyllt löftet till sin avlidne far kommer han vara nöjd.

Annons

Djurgårdens sportchef Bosse Andersson lutar sig över stängslet till träningsplanen vid Kaknäs.
– Det är klart att jag fått höra det många gånger, säger han.
– Folk har tvivlat. Men de som har sett Tino i träning vet precis hur bra han är.
Det är dagen efter 2-0-segern mot Örebro där Tino Kadewere satte det första målet efter ett elegant genombrott förbi tre motståndare. Jag har precis påmint sportchefen om hans uttalande från när Tino först kom till Djurgården. I en intervju med Fotbollskanalen tog Bosse Andersson nämligen i från tårna när han skulle beskriva sitt nyförvärv.
– Han kan bli en av de största i klubben historia, sa Andersson då.

Om Tino kommer få den statusen i Djurgården i framtiden låter vi vara osagt. Men vi kan i alla fall konstatera att formen är utmärkt med en gedigen insats i cupfinalen mot Malmö, följt av två matchavgörande mål i Allsvenskan. Efter den senaste matchen fick han beröm av lagkaptenen Jonas Olsson, som menade att Tino varit lagets kanske bäste spelare under våren.
En annan som hade synpunkter efter Örebro-segern var Tinos treåriga son Keith. När Tino intervjuades av DIFTV tog det nämligen inte lång tid förrän Keith tog över uppmärksamheten. Klippet där Tino lämnar över mikrofonen till sin son har gett upphov till många leenden. Men inte ens pappa Tino har lyckats reda ut vad treåringen egentligen säger i sina långa utläggningar.
– Jag har sett videon så många gånger, jag kan inte sluta skratta. Men jag förstår absolut ingenting, säger Tino.
Vilket språk var det då?

– Ingen aning. På dagis pratar han svenska men hemma är det engelska eller shona som vi pratar i Zimbabwe. Jag tror att det här var en mix av allt.

Djurgårdens träningspass är över och vi har slagit oss ner på en bänk vid klubbhuset. Tino ler när han fortsätter berätta om sin son.
– Han brukar vara i omklädningsrummet och dra ner en massa skratt. Det är fantastiskt att man kan ha den relationen till lagkamraterna och en klubb. Djurgården har blivit som en del av min familj. Det trodde jag inte när jag flyttade hit.
Du trodde att det skulle vara tuffare?

– Ja. “Mister Bo” (Bosse Andersson) har varit som en far för mig. Från första stunden har han och Daniel (Granqvist, lagledare) hjälpt mig med allt. Jag trodde att det skulle vara svårare att flytta hela vägen till Sverige.
Vad är det som Bosse har gjort för dig?

– Han har visat stor kärlek från första stund. Han har trott på mig, stöttat mig hela tiden och sagt att jag kommer bli en stor spelare. Han har själv varit en spelare på hög nivå och vet vad han pratar om.
Vilken var den svåraste omställningen då?
– Vintern.
Den långa vintern?

– Den lååånga vintern. Jag har vant mig lite mer vid det nu, men det kommer nog aldrig kännas naturligt för mig. Men annars är allting egentligen perfekt. Jag bor fint med min familj, spelar i en stor klubb och bor i ett fantastiskt land.

Tino firar cupguld efter Djurgårdens 3-0-seger mot Malmö.
FOTO: BILDBYRÅN

Det var i augusti 2015 som Tino och hans fru Sharon kom till Sverige första gången. Anpassningen till det nya landet gick fort, men det första halvåret satte Tino inga större avtryck på planen. Under 2016 fick han ett litet genombrott när han spelade tretton allsvenska matcher från start och gjorde två mål och fyra assist. Året därpå var förväntningarna högre ställda, men skador ledde till att Tino spelade bara spelade fyra matcher från start i Allsvenskan.
Det dröjde alltså till den här säsongen innan det lossnade på allvar, men inte heller det här året har utveckligen gått spikrakt. När Djurgården hade en tung period i slutet av april och början av maj slet även Tino med mörka tankar.
– Det var tuffa veckor för oss. Själv fick jag chanser men satte inte dit dem. Det höll på att äta upp mig, jag tänkte på det hela tiden. Jag gick till Özcan (Melkemichel, tränare) men han tyckte inte jag skulle oroa mig: “Du har gjort mycket bra saker också, du har hjälpt laget med ditt hårda jobb.” Han var säker på att utdelningen skulle komma.
Är du självkritisk?
– Ibland blir jag riktigt arg på mig själv när jag inte spelar bra. Men jag alltid haft en grundtro på mig själv och vad jag kan. Och så länge laget vinner behöver jag inte spela perfekt varje gång.
Men det var ett fint mål mot Örebro?

– Ja, det var ett fantastiskt mål!
Tino ler igen.
– Jag hade precis haft ett bra läge och var besviken på att jag inte gjort det bättre. Så det var otroligt skönt att få göra ett sådant mål.
Du har spelat bredvid Kerim Mrabti i de senaste matcherna. Hur fungerar det?
– Det har märkts när han varit skadad. Inget ont om våra andra spelare, men Kerim är något extra. Han är en fantastisk spelare som är lätt att jobba med. När jag gör mål startar det ofta med Kerim och när Kerim gör mål startar det ofta med mig. Precis så ska det fungera. Det var samma sak med Michael Olunga för två år sedan. Han var väldigt lätt att samarbeta med.

Om han fortfarande varit vid liv hade vi fortsatt analysera varje match på samma sätt. Jag saknar verkligen det.

Tino är uppväxt i en riktig fotbollsfamilj. Han har tre äldre bröder som alla varit duktiga spelare. Numera har samtliga lagt skorna på hyllan men två av dem har fortsatt som tränare. Hans pappa Onias var också en känt ansikte i den inhemska fotbollen. Under många år spelade han i Harare-klubben Dynamos och när han avslutade den aktiva karriären startade han upp en fotbollsakademi med namnet Highfield. 
För Tino, vars talang märktes tidigt, var riktningen därmed utstakad.
– Första gången jag förstod att jag kunde gå långt var jag elva år. Jag spelade i en U15-turnering i Harare och hoppade in i semifinalen. Fram till dess hade jag suttit på bänken men vi ledde och jag fick chansen. Du kommer inte tro det här… men jag gjorde två mål direkt! Och i finalen gjorde jag hattrick när vi vann.
Var du tidigt utvecklad?
– Nej, nej, inte alls. Och det är stor skillnad på att vara elva och femton. Men de äldre spelarna vågade kanske inte tackla mig, haha.
Vad sa din pappa efter den matchen?

– Han visste redan att jag var en stor talang. Han sa “Tino, du kan bli en av världens bästa spelare, men för att lyckas måste man jobba hårt under många år.” Vi tränade hela tiden tillsammans. Efter varje match analyserade vi hur det hade gått. Även om jag hade gjort två mål kunde han kritisera mig.

Han kunde vara hård?

– Ja. Han frågade alltid: “Vad tycker du själv? Vad kunde du gjort bättre?” Men när jag spelade bra fick jag också mycket beröm. Vi hade en relation som far och son men också som tränare/spelare. Om han fortfarande varit vid liv hade vi fortsatt analysera varje match på samma sätt. Jag saknar verkligen det. Det är mycket på grund av honom som jag kommit dit som jag gjort.
Hade han varit stolt över dig?

– Jag är säker på att han är stolt över mig, var han än är idag. Men jag vet också att han tyckt att jag bara kommit en liten bit på vägen.
Det var drygt fyra år sedan Onias dog efter att hastigt ha sjuknat in i tuberkulos.
– Han var inte sjuk länge, bara en vecka. Han hostade illa och hade problem med att andas.
Tino fortsätter med lägre röst.
– Jag brukar inte prata om det. Men under ett av de sista samtalen sa han att jag skulle komma ihåg allt som vi pratat om genom åren. Han ville att jag skulle lova honom att göra allt för att nå toppen. För honom var det självklart att jag skulle flytta till Europa så fort som möjligt och inte gå till den sydafrikanska ligan som många spelare från Zimbabwe gör. Men det allra viktigaste för honom var att jag och mina brödrar skulle ta hand om min mamma. Vid sidan av min familj och mina brödrar betyder mamma allt.

Sonen Keith fick vara med på ärevarvet efter segern mot Örebro.
FOTO: BILDBYRÅN

Hur ofta pratar ni?
– Varje dag i stort sett. Hon förstår att jag har ett jobb att göra och stöttar min karriär, men helst skulle hon vilja att jag var närmare henne. Sverige är långt bort.
Vad sa ni efter förra matchen?

– Hon sa “bra jobbat min son!” Men hon påminde mig också om att jag måste fortsätta att jobba hårt.

Hur långt tycker du själv att du kommit?
– Jag vill inte ta bort det som jag uppnått hittills men jag är bara en liten bit på vägen. Jag vill göra en fantastisk säsong med Djurgården men jag ser klubben som ett steg till nästa nivå. Spelar jag tillräckligt bra kommer chansen komma.
Du är 22 år nu. Om allting går som du vill: var befinner du dig om, säg, sju år?

– Pappa och jag skämtade alltid om att jag skulle spela i Manchester United för det var hans favoritklubb. Så det drömmer jag om. Ett annat stort mål är att en dag spela VM med Zimbabwe.
Är det realistiskt?
– Det finns väldigt mycket talang i Zimbabwe. Men det är svårt med faciliteterna och miljön runt laget. Det är Afrika, mycket korruption och sånt som försvårar.
Tino slår ut med armarna i en uppgiven gest.
– Det är mycket politik i fotbollen. Tyvärr.
Men ni gick till afrikanska mästerskapen i fjol?
– Ja, för första gången på 14 år. Det märktes hur mycket det betydde för folket. Att gå till VM vore fantastiskt. När jag tänker på det… så är det min största dröm. Och jag vet att det även skulle vara pappas största dröm.