Inget har gungat mästarbåten.
Det var kanske på tiden.
Oavsett vilket – jag förstår Astrit Ajdarevic.

[the_ad_placement id=”under-ingress-djurgarden”]

Det återstod endast en enkel undanläggning framme vid nät. Motståndaren långt bakom baslinjen. Bollen var vunnen, men det som är det enkla med tennis är också det svåra. Bollen fastnade i nätet. Samma nät jag drog racket i. Samma rack som i sin tur studsade rakt upp i ögat på mig vilket gjorde att jag inte kunde spela vidare då jag svullnade som Rocky Balboa efter tusen Creedträffar (cut me). Jag har slängt, stampat, krossat och knäckt tennisracketar för mer pengar än jag vill minnas och det var efter att ha förlorat en match mot en annan amatör på en asfaltsplan med lite för dåligt eller lite för hårt spänt nät någonstans i Tyresö.

Vad har det med någonting alls att göra?

Jo, jag vill säga att jag förstår Astrit Ajdarevic.

Visst, en skyttekung lämnade, men det visste vi. I övrigt har det rått stiltje på det blårandiga havet. Inget har gungat mästarbåten och som chefredaktören konstaterade finns det en positiv trygghet i det som mer torde garantera toppstrid även 2020. Knappt hade punkten satts på den texten innan rapporterna strömmade in från en träning på Kaknäs. Kanske är det en indikation på behovet av lite guldkantade nyheter, men Sportbladet ansåg att det fanns underlag för tre texter och självklart rördes känslor upp. Några tyckte att reportern var ute och cyklade som gjorde så ”stor” sak av det, några att Astrit Ajdarevic var barnslig, men allt som allt var det inte någon storm som fick toppskutan att kantra. Kanske kändes en skakning på nedre däck.

Jag sällar mig hur som helst till skaran som anser att alla gjorde rätt här. Det var helt okej att blåsa på nyhetsmässigt, vi suktar ju trots allt efter allsvenska berättelser. Från tränar- och ledarhåll sköttes det hela exemplariskt i snacket med pressen (och därmed i snacket med supportrarna). Men vad med Astrit Ajdarevic? Huvudrollsinnehavaren som assisterade Kevin Walker till ett textrader av en magnitud han antagligen sett om sig själv sedan Idoldagarna.

Jag kan bara upprepa ovan nämnda. Jag förstår honom. Visst kan det vara barnsligt och omoget att lämna en träning bara för att något går emot en, men det är också barnsligt att slå sönder ett tennisrack, eller kasta golfklubbor i sjön, men känslor är känslor och att Astrit reagerar visar att han brinner. Här finns ingen mättnad. Inga tankar på fjolårets framgång.

Den gyllene baksmällan kan vara svår att återhämta sig ifrån. Det är en av många anledningar till att försvarande mästare är något sällsynt i vår serie. Det är lätt att bli bara lite nöjd. Bara slappna av en aning och sedan är du passerad av revanschsugna konkurrenter.

Djurgården kommer behöva Astrit Ajdarevic i år. Han har högre höjder i sig än han visade i fjol och om han når dessa är mycket vunnet. Visst, för att komma dit får han se till att hålla sig på träningsbanan mer eller mindre varje dag, även om det krävs att han spelar back någon gång. Men ett utbrott är ingenting. Och är det ändå någonting är det antagligen bara bra.

LÄS MER: Ajdarevic klev av träning efter bråk med Kim Bergstrand

LÄS MER. Månsson: Välbalanserat och tryggt – en analys av DIF-truppen

Foto: Bildbyrån