”Måste öka publik och sponsorer” – sex frågor om DIF:s ekonomi

Hur står det till med Djurgårdens ekonomi?
Vi har på nytt tagit hjälp av Kristof Vogel,
som driver fotbollsekonomibloggen Den osynliga handen, för att analysera.

Bokslutet har kommit och visar 18,7 miljoner plus för 2018. Vad är det som sticker ut mest?

Det negativa kassaflödet på drygt 16 miljoner kronor i koncernen. Det beror framför allt på att dotterbolaget som driver föreningens A-lag – Djurgården Elitfotboll AB – binder väldigt mycket rörelsekapital. Rörelsekapital är skillnaden mellan klubbens omsättningstillgångar och kortfristiga skulder. En ökning av rörelsekapitalet innebär att klubben binder mer rörelsekapital och behöver mer kassaflöde för att kunna investera. En minskning av rörelsekapitalet innebär att klubben får mer pengar att röra sig med.

Det är framför allt omsättningstillgångarna som har skjutit i höjden, från 13 till närmare 60 miljoner kronor: Upplupna intäkter har ökat med närmare 40 miljoner kronor. Upplupna intäkter är intäkter som hör till 2018 men som Djurgården ännu inte hade hunnit fakturera och få betalt för. Jag misstänker att det har med spelartransfers att göra. Också förutbetalda kostnader (sign-on för spelare) har ökat, från tio miljoner 2017 till 18 miljoner 2018.

Kortfattat skulle man kunna sammanfatta det med att intäkterna från spelarförsäljningar generellt är uppdelade på flera avbetalningar. Sign-on vill spelarna däremot gärna ha betalt till sig direkt.

Allt det här har till viss del finansierats genom ökade kortfristiga skulder: Upplupna kostnader var upp med 18 miljoner kronor. Det är kostnader som hör till 2018 men ännu inte hade betalats vid årets utgång. Men det har finansierades också genom att Elitfotboll AB har utnyttjat moderföreningens kassa som alltså minskade med 16 miljoner kronor under 2018.

72 miljoner i eget kapital. Vad betyder det i det här sammanhanget?

Det betyder att av koncernens 169 miljoner kronor i totala tillgångar så är 72 miljoner finansierat med eget kapital. Soliditeten är 43 procent vilket är högre än Hammarbys soliditet, men lägre än AIK:s. Ett företag med hög soliditet har som regel bättre motståndskraft mot eventuella motgångar.

Alou Badji-transfern är inte inräknad i bokslutet, men Djurgården fick ändå in 56 miljoner för spelarförsäljningar under året. Förtjänar Bosse Andersson sin stämpel som den främste säljaren i serien?

Det är svårt att argumentera emot. Erfarenheten säger att de flesta och största försäljningarna av spelarkontrakt kommer som en belöning efter att laget har skördat framgångar på fotbollsplanen. I Djurgårdens fall så har han lyckats att göra stora affärer på transfermarknaden utan att laget har presterat särskilt väl, egentligen. Det är skickligt.

Med det sagt så kan man också diskutera huruvida det är handel med spelarkontrakt eller sportsliga framgångar som är huvudsyftet med verksamheten? Det är klart att det ena rimligen leder till det andra, i båda riktningarna. Hade jag varit sportchef så hade jag nog i första hand velat bli bedömd på de sportsliga resultaten.

Utan de dyra spelarförsäljningarna hade Djurgården gått rejält minus. Vad beror det på?

Det här är en sak som är extremt missförstådd tycker jag. Utan spelarförsäljningarna så hade aldrig en stor del av kostnaderna tagits, förstås. Minuset hade med andra ord inte varit så rejält. Affärsmodellen hade sett helt annorlunda ut. Till exempel hade Djurgården rekryterat en annan profil på spelare och kontrakten hade troligen sett annorlunda ut.

Tittar man runt och mäter det som de flesta kallar för driftresultat så har Örebro SK under de senaste tio åren kanske det bäst balanserade driftresultatet i allsvenskan. Samtidigt är föreningen varken särskilt framgångsrik eller rik. De föreningar som har sämst driftresultat är till allra största del också de som är mest rika och framgångsrika. Därför anser jag att det nyckeltalet är väldigt missvisande.

Istället bör man titta på helheten samt trenden på hur den utvecklas. Djurgården har varit skickliga på att utnyttja den stora prisinflationen på spelartransfers i Europa som har accelererat från 2015. Tack vare det har man kunna bära högre kostnader.

I slutändan handlar det om riskkontroll samt disciplin att kunna anpassa kostnaderna om man till exempel märker att likviditeten är på väg ner i transfermarknaden. Samma sak gäller naturligtvis också de andra intäktsklasserna, att man klarar av att uppmärksamma en minskad efterfrågan på biljetter och sponsorpaket.

Om du jämför med de närmaste konkurrenterna, AIK och Hammarby: vad utmärker Djurgården?

Ekonomiskt är det framför allt sättet som Djurgården tjänar pengar på. Närmare 40 procent av Elitfotboll AB:s totala intäkter under de tre senaste åren kommer från transfermarknaden. Publikintäkterna står för mindre än en tredjedel och intäkterna från sponsorer för en femtedel. Hammarbys intäkter kommer till närmare hälften från publiken. En tredjedel från sponsorerna och cirka tio procent från transfermarknaden. AIK är något mer jämt diversifierade.

Redovisningstekniskt periodiserar Djurgården sign-on för spelare. Hammarby och AIK gör inte det utan bokar hela utgiften som en kostnad direkt. Det betyder att kostnaden för de sign-on som Djurgården betalar delas upp i lika delar per år under kontraktslängden. Man kostnadsför det ett år i taget och det som återstår klassificeras som en omsättningstillgång (förutbetalda kostnader). Observera skillnaden mellan kostnad och utgift. En kostnad är en periodiserad utgift, man fördelar utgiften till de perioder den avser.

Även om SvFF:s rekommendation är att hela sign-on ska kostnadsföras direkt, så kan jag argumentera för att en periodisering ger en mer rättvisande bild av verkligheten, i enighet med den så kallade matchningsprincipen. Djurgården är tillsammans med Malmö FF de enda klubbarna i allsvenskan som periodiserar sign-on.

Vad är det viktigaste för Djurgården att utveckla?

Framför allt öka publik- och sponsorintäkterna. Det är viktigt från två perspektiv. För det första så har Djurgården en väldigt stor exponering mot likviditeten på transfermarknaden. Skulle den komma att minska så skulle det få en betydande påverkan på verksamheten. Det är en stor riskfaktor.
För det andra så binder affärsmodellen mycket kapital vilket jag var inne på tidigare. Det medför att det man kallar för kapitalomsättningshastighet blir långsammare.

Det här är relevant eftersom de spelare som säljs är generellt de som är duktiga och tillför laget kvalitet. När de lämnar så skapas ett kunskapsunderskott. Med en långsam kapitalomsättning så tar det rimligen längre tid att kunna kompensera kunskapsunderskottet med hjälp av spelarförvärv. Om man nu inte tillför kapital från externt håll för att kunna investera, förstås. Djurgården skulle därför må bra av att öka sina kassaflöden från den löpande verksamheten.

FOTO: Bildbyrån