En balanserad och rättvis derbyrapport från Kronblom

Annons

Samtidigt som resten av Fotbollssverige riktade sina blickar mot Friends arena var jag upptagen med att bevaka Östersund-Djurgården. Nu känns det som alltid lite galet att lämna det här utrymmet tomt när det varit ett derby och då får man tänka kreativt. Jag kontaktade åter min ställföreträdare Kronblom och han meddelade att han kunde se matchen och skriva en analys. Nu blev det visst lite problem, men Kronblom är pålitlig och hittade ändå ett sätt att prestera. Jag lämnar härmed över ordet till min oefterhärmlige kollega.

/Daniel

När Daniel kontaktade mig bestämde jag mig för att hjälpa till. Eftersom jag inte har sådana däringa nymodigheter som mobil, groda, dator, tv utan hjul eller parabol gick jag över till Svängrot för att se matchen. Nu visade det sig att han drabbats av akut nageltrång och var hos doktorn. Grosshandlarn var i London och snålbonden Rovlund ville jag inte ens fråga. Han håller ju på Kalmar (han gillar smålänningar) och har varit sur mest hela säsongen. Men jag visste att min son Boris skulle se matchen så jag ringde honom. Nu har han ur-AIKare. Därför tog jag även en rapport från hans kompis Doris som håller på Hammarby. Man måste vara balanserad som journalist. Håll till godo.

/Kronblom

Sveriges största klubb tog emot Sveriges största klubb på Stockholms enda riktiga fotbollsarena som ligger i Solna som inte är Stockholm på riktigt fast egentligen är det det och var bildades klubben och när bildades egentligen den andra klubben? Gräs är det i alla fall och det är så dåligt att man kan tro att det plockats från min tomt. Man till och med längtar efter plasten som innebär att det inte blir riktig fotboll, men det är i alla fall ett underlag som det går att spela fotboll på vilket gynnar Hammarby som nästan aldrig vinner mot AIK. AIK-klacken var ungefär lika högljudd som den brukar vara och Hammarbyklacken var ungefär lika stor som den brukar vara och om jag tolkar det rätt var det alltså fantastisk stämning.

AIK började bäst med ett fantastiskt lir och det var tydligt att det inte skulle hålla för det är trots allt ett bottenlag vi talar om, fullt av landslagsspelare som egentligen är för gamla, men får spela bara för att Janne Andersson inte förstår att Tankovic är bättre. Hammarby tog snart över och dominerade tydligt utan att skapa en enda målchans och borde ha tagit ledningen flera gånger om om de bara lyckats komma till något enda avslut alls. AIK däremot var defensivt fega och oerhört smarta. Dessutom har man Nabil Bahoui som inte hade ett enda rätt innan han stod för både, både mål och assisten fram till nästa. AIK hade full kontroll och hur det gick till är svårt att förstå med tanke på hur mycket bättre Hammarby ändå var.

Långt efter att domaren blåst av för vila försökte Mohanad Jeahze först skjuta sönder Mikael Lustigs pinnstolar till ben vilket inte var meningen och riktigt fult. Sedan skulle Lustig prata lite snällt och försöka brösta upp sig mot Jeahze som skallade bakåt stenhårt utan att träffa när han försökt skaka av sig lite svett och det var nästan så att Lustig drabbades av en hjärnskakning när han satte sin egen hand mot kinden och att det inte blev rött kort är svårt att förstå, ja antingen för filmning eller för skallningen. Det var i alla fall oerhört larvigt av den ena eller den andre. Men domaren var som vanligt värdelös och verkade ha glömt pipan hemma även om han blåste alldeles för ofta och viftade med korten till både höger och vänster.

I den andra halvleken blev Hammarby ännu bättre, hur det nu är möjligt med tanke på hur bra de var i början, och tryckte tillbaka AIK som enkelt försvarade sig och bara väntade på rätt tillfälle att kontra. När förbundet ordnade en frispark till sina favoriter fick Sebastian Larsson stå och skjuta utan att någon fick gå på honom och så var bollen i stolpen och den tidigare halvdöde Lustig fick felträff och så var det 3–0 vilket ledde till ett töntigt målfirande som var riktigt coolt och Sebastian Larsson är en tönt som är en king.

När allt var över var Stefan Billborn nöjd och spelarna i Hammarby också vilket var en katastrof för de förlorade mot ett lag som de inte får förlora mot trots att de gjort det så många gånger att de borde vara vana vilket i sig är osannolikt med tanke på att de egentligen varit Sveriges bästa lag de senaste åren och skulle ha vunnit guld förra året om det bara varit några omgångar till. AIK som gjorde fel som sparkade Rikard Norling, men som gjorde rätt som bytte tränare, är nu inte längre under något streck och Mikael Lustig är en klubbikon eftersom han var rolig i en intervju efteråt trots sin svåra skallskada.

Nu går Sveriges egentligen bästa lag ändå vidare och det blir nog en tredjeplats till slut för Europa väntar på Hammarby och Sveriges egentligen största klubb kommer snart vinna SM-guld igen som man gjort hela fyra gånger sedan andra världskriget tog slut, men vad bryr jag mig om det? Hur gick det för Örebro egentligen? Hoppas att Svängrot snart blir av med det där nageltrånget.