Två gånger om har Mikkjal Thomassen ryckt upp en fallen storklubb genom stenhårda träningar, hög kravställning och taktiskt schackspel. Kan han göra samma sak med AIK? Fotboll Sthlm kartlade tränaren genom före detta spelare och sportchefer för att ge svar på frågan. [show_ad id=5] Jakup Andreasen är i Luxemburg när Fotboll Sthlm når honom. Samma kväll ska 26-åringen, som är lagkapten i KI Klaksvik men just nu är skadad, se sitt lag gå ut till den andra matchen mot Differdange i Champions League-kvalet. Från hemmamötet på Färöarna har Klaksvik en 2–0-ledning att försvara och bra chanser att gå vidare. Så har det inte alltid sett ut. Innan Mikkjal Thomassen tog över Klaksvik hade laget en resultatrad som löd 1–1–12 i Europa. Men under tränarens ledning gick man 2018 för första gången vidare från en europeisk kvalomgång (3–2 över två möten mot maltesiska Birkirkara) och tog segrar mot lag som Slovan Bratislava, Dinamo Tbilisi och Bodö/Glimt. Förra sommaren stod KI Klaksvik för färöisk klubbfotbolls största prestation någonsin, när man tog sig till Conference Leagues gruppspel, bland annat efter att ha slagit ut Ferencvaros och BK Häcken. – Mikkjal Thomassen har varit väldigt viktig. De flesta av spelarna från förra årets lag hade varit i Klaksvik några år och spelat för honom. Grunden lades under hans tid i klubben, med ett lag som var extremt motiverat för att spela i Europa. Det kunde vi använda inför förra året. Han har haft en enorm roll för det vi gör nu, säger Jakup Andreasen. När Mikkjal Thomassen tog över KI Klaksvik 2015 var Jakup Andreasen 16 år gammal. Klubben, en av de största på Färöarna, var en sovande bjässe som inte hade vunnit en titel på 19 år och Andreasen var en nyuppflyttad junior i laget som bara hade gjort en match säsongen dessförinnan. – Jag minns första gången jag träffade honom väldigt väl. Han tog över klubben inför 2015, så vi sågs lite innan säsongen skulle börja. Jag var väldigt ung och hade börjat träna med a-laget, men Mikkjal var positivt inställd till mig från första start. Om man var bra nog var man gammal nog, löd budskapet, ungefär. Från och med första matchen blev jag en del av laget tillsammans med en annan ung kille från de egna leden. Vi fick chansen direkt att visa att vi kunde hävda oss på seniornivån, säger Andreasen. Vad var era ambitioner för den säsongen? – Klaksvik är en av Färöarnas största klubbar, men hade gått lång tid utan att vinna något. Men det har alltid funnits potential att tävla på högre nivå, både i ligan och ute i Europa. Det såg Mikkjal, och han fick alla att dra åt samma håll. Man märkte att han var ambitiös, kunde mycket om fotboll, ställde krav och byggde en vinnarkultur. Vi fick verkligen ihop något som funkade bra. Till en början hade vi inte ett lag som kunde konkurrera i toppen, men vi började med de enkla grejerna och lade grunden till något. År två kunde vi slåss om ligatiteln. Det gick fort. Hur var han i vardagen? – Han är en extremt dedikerad tränare. Extrem arbetsmoral, alltid väldigt väl förberedd. Han får mycket respekt från spelarna. Hans träningar var alltid väldigt väl uttänkta, med rätt balans i fysik, teknik och taktik. Jag kände alltid när jag kom hem från passen att jag hade lärt mig något, tekniskt, taktiskt eller vad gäller detaljer i mitt eget spel. Han är väldigt detaljorienterad, som de bästa tränarna är. Han är en vinnare, med allt vad det innebär, i hur han tränar och hur han uppför sig. Hans träningar och hans lag kännetecknas av det. Hur krävande var det? – Det var tufft till en början, men när man väl hade vant sig var det rätt normalt. Han är en tränare som menar att man måste vara i rätt form fysiskt för att kunna prestera. Det var en grund till att vara i så bra form. Det var lite tufft i en början, men när man väl vänjer sig vid det märker man vilka fördelar det ger och börjar till och med gilla det. Under det första året var fokus på att gå tillbaka till grunderna och bygga laget bakifrån, berättar Jakup Andreasen. Klaksvik hade inte spelarmaterialet till något annat, resonerar han. Men sedan började Mikkjal Thomassen bygga offensiv och säsongen 2019, tränarens femte i klubben, var tiden mogen för nästa steg. – Vi slog alla rekord i landet: flest vinster, flest poäng och flest gjorda mål. Vi blev ett extremt välorganiserat lag och visste hur vi skull spela på våra egna styrkor. När vi kom in i Europa var vi ofta underdog, men då kunde vi använda oss av den struktur som vi hade byggt upp, säger Jakup. Finns det något negativt att säga om honom? – Nej, jag kan inte komma på något. Jag älskade verkligen att spela för Mikkjal. Jag hade honom i åtta år och han var extremt duktig, men också krävande. Jag gillade miljön han byggde upp, träningskulturen och vinnarmentaliteten. Det var ett nöje att spela för honom i så många år, säger Jakup. En annan nyckelspelare i Mikkjal Thomassens Klaksvik var Joannes Bjartalid. Anfallaren, som är född 1996, minns än idag sitt första möte med Mikkjal Thomassen. Det var inför tränarens första år i Klaksvik och egentligen var Joannes Bjartalid på väg att lägga av med fotbollen. Han var på väg in i de sena tonåren, spelade mestadels med Klaksviks farmarlag och kände att det inte längre var värt att stå över utekvällar och ungkarlsliv för att sitta på bänken i Färöarnas amatörfotboll. – Han övertygade mig verkligen att ge fotbollen en sista chans, säger Joannes. Liksom Jakup berättar Joannes Bjartalid om Mikkjal Thomassens höga kravställning. Över en natt blev träningarna mer intensiva, genomgångarna mer detaljerade och utskällningarna hårdare. – Du kan inte jämföra Klaksvik innan Thomassen med Klaksvik efter Thomassen. Han ändrade allt. Redan andra året kom vi tvåa och vann cupen, så resultaten kom ändå fort. Han ändrade kulturen och var helt inställd på göra Klaksvik till en vinnande klubb igen. Framför allt var det vinnarmentaliteten och kulturen i klubben, säger Joannes. Joannes Bjartalid bekräftar att Mikkjal Thomassen står för ett rakt, vissa skulle kanske säga gammaldags, ledarskap. Den spelare som inte presterar får höra det i omklädningsrummet eller på träningsplan. Men den spelare som är beredd att slita hårt för att bli bättre och vill vinna matcher, den accepterar det. – Han kräver extremt mycket av sig själv och av andra. Ibland ser han rött och blir riktigt arg. Men jag tycker att han har rätt att göra det, för resultaten kommer ju, säger Joannes. Går han att kommunicera med som spelare? – Absolut, men välj dina tillfällen. Om han skäller ut en i omklädningsrummet i halvtid är det ingen poäng att gå i svaromål. Men knackar man på dörren till kontoret dagen efter är det ingen fara. Då är han hur lugn som helst. Uppgiften om att Thomassen tvingade spelarna att springa längs med motorvägen på väg till bortamatcher är dock något överdriven, säger Joannes. – Det var inte riktigt så att vi sprang. Vi stannade och aktiverade kroppen, stretchade och promenerade i fem minuter. Det var allt. Mikkjal Thomassen var mer än bara en hårtork, slår Joannes fast. Utskällningar allena förvandlade inte KI Klaksvik från europeiskt blåbär till konkurrenskraftiga i Conference League-kvalen. Ännu viktigare var att träningarna höll hög klass och genomgångarnas detaljrikedom. Varje gång Joannes Bjartalid gick ut för att spela fotboll med Thomassens Klaksvik visste han exakt hur han skulle uppträda på plan och hur han skulle slå sina mittbackar. – Det är riktigt detaljerat. Varje spelare vet exakt vad han ska göra i alla lägen, det finns inga tillfälligheter. Han är väldigt taktiskt strukturerad och spelarna vet alltid exakt när de ska gå i press, när de ska falla hem och när man ska anfalla. Inget lämnas åt slumpen. Det är rätt galet, faktiskt, säger Joannes. Hur är det att spela i ett sånt lag? – Jag gillar det. Först lär man sig spela efter tränarens struktur och måste följa varje regel till punkt och pricka. När man blivit bättre som lag och Mikkjal känner att laget är starkt nog, då ger han en mer offensiv frihet. Jag har spelat bra anfallsfotboll under honom med. Enligt Joannes Bjartalid finns det två Klaksvik-matcher som sticker ut under Thomassen-eran: 6–1 hemma mot Dinamo Tbilisi och 3–1 hemma mot Bodö/Glimt, returen i ett dubbelmöte som slutade 4–3 till norrmännen. – Bodö/Glimt är ett fantastiskt lag, inte bara med skandinaviska mått mätt, även med europeiska. Ändå satt vi efter matchen och var så besvikna på att inte kunna sätta fyran och ta matchen till förlängning. Det är ju konstigt egentligen, vi är ett färöiskt lag och så sitter vi där och är missnöjda med att inte kunna slå Bodö/Glimt med 4–1... Men det var en välförtjänt seger. Man kunde se allt som Mikkjal hade implementerat, Bodö/Glimt kunde knappt skapa en målchans mot oss. Vi var elva spelare som var fullständigt lojala mot planen och strukturen, som alla var fast beslutna att vinna den där matchen. Vill inte alla lag vara strukturerade och jobba hårt? – Klart de vill. Men det går inte att snacka bort att vissa lag klarar av det och andra inte. GPS-västarna ljuger inte, vi i Fredrikstad springer mer än andra lag i Norge. Vi jobbar hårdare än alla andra lag i Norge. Det kommer sig av att vi har grävt riktigt djupt och är hundraprocentigt lojala mot varje struktur som Mikkjal har implementerat. Efter säsongen 2022 flyttade Mikkjal Thomassen utomlands. Flyttlasset gick till norska Fredrikstad FK. Likt KI Klaksvik 2015 var FFK då en inhemsk storklubb som hamnat på dekis. 2023 hade man varit utanför högstaligan i elva år och till och med spelat i tredjedivisionen, trots att klubben kan stoltsera med näst flest ligatitlar och tredje flest cupguld av alla norska lag. – Vi definierade en tydlig profil för hur vi skulle ta oss tillbaka. Vi ville ha Norges bästa träningsmiljö, för att vara sanna mot klubbens identitet och historia. Vi ville vara ett hårt arbetande, direkt och framåtlutat lag. Vi ville sätta nya gränser för hur mycket man kunde träna på en vecka, hur professionell man kan vara i förhållande till kost och fysträning, hur hårt en fotbollstränare kan träna. För det var Mikkjal Thomassen helt rätt kandidat. Det blev tydligt redan på första intervjun, säger Joacim Hansen, sportchef i Fredrikstad FK. Det första året med Thomassen vann Fredrikstad FK OBOS-ligaen och tog sig upp i Eliteserien. Myten om den stenhårda färöingen, som införde en månad extra försäsong och tvingade spelarna att springa längs med motorvägarna till bortamatcher, började byggas i norsk media. Enligt sportchefen Joacim Hansen är vissa anekdoter överdrivna, men klart står att nya krav ställdes på spelarna i Fredrikstad. – Min bild är att vi tränade mer än andra lag. När andra är lediga i tio dagar är vi lediga i sex dagar. När andra sju träningar i veckan har vi elva träningar. När andra har en halv dags teambuilding har vi två dagars teambuilding. Vi har byggt upp en stamina att göra mer hela tiden, säger Joacim Hansen. Hur såg en träningsvecka ut? – Där har det varit lite annorlunda. Det som var nytt för vår tränarstab är att en dag aldrig liknar en annan. En vecka är aldrig lik nästa vecka. Han är extremt inriktad på att förbereda laget inför nästa match, att man förstärker lagets styrkor, utnyttjar motståndarnas svagheter och tar udden av deras styrkor. Det utgår planeringen från och det är ned på minsta detalj. Vi lägger otroligt mycket tid på att förbereda oss inför helgens match. Har ni diskuterat balansen där, mellan långsiktighet i träningsupplägget och att anpassa träningsveckan efter motståndet man möter? – Det finns ju två typer av tränare. Den ena är Jürgen Klopp-typen, som bygger en identitet, spelar på det sättet mot alla typer av motstånd och hela tiden vidareutvecklar sitt eget spel. Den andra är Mikkjal-typen, där man är mer inriktad på nästa match. Där man är taktiskt flexibel. Då måste man ha spelare som förstår taktiska förändringar och spelare som hela tiden är redo att göra taktiska förändringar. Med till Fredrikstad följde Joannes Bjartalid, anfallaren i Klaksvik. Han intygar att Mikkjal Thomassen ville spränga gränser för hur hårt en professionell fotbollsspelare kunde anstränga sig också i sitt nya lag. – Det var ju mycket att få på plats med taktiken. Det var långa arbetsdagar också för oss spelare, säger Joannes. Hur långa? – Egentligen är det nog inte mer än för en vanlig anställd: åtta till fyra eller åtta till femma. Vad gjorde ni de dagarna? – Det var två träningspass. Ett fotbollspass och ett styrkepass vanligtvis, men ibland kunde det vara två fotbollspass. Sen hade vi väldigt, väldigt, väldigt många möten. Jag kan inte ens räkna till hur många det var de första veckorna, haha! Vi gick igenom allt: taktik, struktur, klubb-DNA, hur vi ville uppföra oss, hur vi ville uttrycka oss. Det var tufft både mentalt och fysiskt. Gick det någonsin för långt? Var folk utbrända lagom till säsongsstart? – Nej, det tror jag ändå inte. Vissa dagar var spelarna trötta, men det förstår man ju. Jag tror att vi pushade det precis så långt vi kunde utan att bli utbrända. Sedan kom resultaten fort och då förstod vi alla att Mikkjals metoder funkade. Du var van vid det här, men hur tog norrmännen emot Mikkjals metoder? – Haha! Jag tror att de gillade honom. Många spelare jag pratade med hade aldrig varit med om en sådan tränare, som var så noga med detaljerna och hade sådan koll på allt som hände kring fotbollsklubben. De var imponerade men till en början var det en chock. Vi tränade så mycket, hade så många möten, det var så långa dagar. Det var de inte vana vid. Som spelare är det bara att köpa in sig. Som sagt: om man inte går med på Mikkjals metoder, då hittar han någon annan som gör det. Sen talar resultaten för sig själva. Under Mikkjal Thomassens tid nådde Fredrikstad FK stora framgångar. Första året vann man OBOS-ligan på 64 poäng, sex ned till tvåan KFUM. I skrivande stund ligger man femma som nykomling, med en eller två matcher mindre spelade än tre av lagen ovanför. Samtidigt har flera ledare runt den sportsliga organisationen slutat. Joacim Hansen, sportchef i Fredrikstad, menar att Mikkjal Thomassen inte ska bära skulden för den saken. – Det har varit en spelarutvecklare, en asstränare och en administrativ sportslig chef, men den sistnämnde ligger ju under min avdelning, inte Mikkjals. Det blir lite överdrivet, det fokuset. Spelarutvecklaren fick en annan tjänst och kunde flytta närmare familjen, vilket var hans skäl. Asstränaren, där var det mer att det inte funkade, men det var han själv som ville gå. Den administrativa sportsliga chefen var under min avdelning. Det är överdrivet att lasta Mikkjal för det. Det blir fel fokus, rätt och slätt fel fokus. Hur framtiden ser ut för Fredrikstad, Joacim Hansen och Joannes Bjartalid går bara att sia om. För Mikkjal Thomassen väntar nya uppdrag, i klubben där publiksnittet är Sveriges högsta och medieexponeringen enorm. – Det där kommer han att hantera väl. Han bryr sig inte om kritik, det där kommer han bara stänga ute. Han läser heller inte nyheter och har inte sociala medier, vilket hjälper, säger Joannes Bjartalid Så säger i och för sig alla tränare. – Ja, men i Mikkjals fall stämmer det. Han bryr sig inte ett endaste dugg om vad andra säger. Han är iskall, fokuserad och väldigt driven. Och att Mikkjal Thomassen skulle ändra på sitt sätt i den nya klubben, det håller Joannes Bjartalid för uteslutet. – Han är inte den personen som kompromissar, han tar inte bort ens en procent av den han är. Som spelare accepterar man det, för han jobbar så hårt själv. Då känner man att han har rätt att kräva att alla gör sitt absolut yttersta varje träning och varje match. Men absolut, AIK:s spelare lär få en chock.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription