AIK har som vana att producera talanger som tar sig upp till a-laget. Fotboll Sthlm har rankat de största löftena i klubben – från de okända ungdomsspelarna till lirarna som redan spelar i Allsvenskan. [show_ad id=3] Varje år rankar Fotboll Sthlm de tio största löftena i AIK, Djurgården och Hammarby. Nu är turen kommen till de svartgula. Urvalet bygger på egna observationer från matcher och träningar, men också på samtal med källor i klubben. Rangordningen utgår från spelarnas möjlighet att nå de högsta höjderna i karriären, men a-lagserfarenhet vägs också in då ytterligare en ”kontrollstation” är avverkad. Listan är en subjektiv bedömning och det ska påtalas att placeringarna är mer godtyckliga än vanligt då många spelare känns jämnbördiga. Som alltid vad gäller talanger kan hierarkin ändras fort. Det är dessutom bara Taha Ayari som har spelat regelbundet i a-laget. Gränsen är dragen vid spelare födda senast 2005, vilket innebär att bland andra Victor Andersson, Lamine Fanne och Alexander Fesshaie inte räknats med.

Bubblare: Jimi Nikko (född 2006)

Redaktionen får villigt tillstå att vi sett för lite av Jimi Nikko, Blåvittspelaren som gick tilll Lecce i januari 2023 och nyss kommit till AIK. Enligt källor på Västkusten ska Nikko vara en offensivt skicklig vänsterback med fint tillslag. Speluppfattningen sticker också ut, medan försvarsspelet kan utvecklas. Eftersom vi bara har sett Nikko på en träning med a-laget får han vara med som en bubblare så länge.

10. Allen Smajic (född 2006)

Kom till AIK från Landskrona inför förra året och blev direkt ordinarie i P19-Allsvenskan. I år har Smajic lånats ut till Täby FK, där det blivit gott om speltid. 17 matcher och tre mål är facit. På plan varierar Smajic mellan defensiv mittfältare och mittback. Passningsspelet, positionsspelet och spelintelligensen är välutvecklade. Vart 18-åringen Smajic tar vägen nästa år, efter en ordinarie säsong som seniorspelare ska bli spännande att se.

9. Andreas Redkin (född 2007)

“En vinthund”, enligt en AIK-ledare. Beskrivningen är svår att ha invändningar mot. Bollvinnaren Andreas Redkin spelar med en frenesi och aggressivitet som är ovanlig i juniorsammanhang, och det är inte överraskande att han fått känna på tempot på a-lagsträningarna under året. Startade alla matcher i sommarens P17-EM.

8. Elvis van der Laan (född 2008)

En lagkapten och ledargestalt som är en klippa i AIK:s P19-lag och ungdomslandslag. Elvis van der Laan som anslöt från IFK Göteborg är en profil med pondus som hörs och syns på planen. Försvarsegenskaperna är uppenbara för den fysiske mittbacken som är modig och älskar att gå in i dueller. Elvis är en jobbig spelare att möta, vilket är en förmåga så god som någon.

7. Yannick Geiger (född 2007)

Innermittfältare som bytte Djurgården mot AIK för två år sedan. I år har Geiger gjort sin första säsong på P19-nivå, där han stått för 16 starter på 19 matcher. Kan utveckla sin fysisk, men har “otroligt utvecklat spelsinne och fantastisk bollbehandling”, enligt en AIK-ledare. Intelligensen har oftast syns både i P19-Allsvenskan och i de a-lagsträningar som Geiger blivit upplyft till. Klarar av de flesta mittfältsrollerna, men i AIK tror man mer på Geiger som åtta än sexa på seniornivå.

6. Linus Järeteg (född 2007)

Har i ungdomsåren mestadels spelat ytter, men klivit in centralt i banan på senare tid. Har under året slitit med skador, men fick chansen att hoppa in i a-lagets träningsmatch mot Viking FK i juli där han inte gjorde bort sig. Var även uttagen till sommarens P17-EM där det blev en start och ett inhopp. På plan är Linus Järeteg en kreativ och löpstark mittfältare med styrkorna i offensiven, som uppskattas storligen på olika håll i klubben. Flera AIK-ledare lyfter fram Järetegs förmåga med boll, men också hur han bidrar i presspel och det kollektiva passningsspelet. Huvudet tycks också sitta på rätt ställe. Kombination av fysik och teknik gör Linus Järeteg till en av de allra mest spännande AIK-talangerna att följa framöver.

5. Charlie Pavey (född 2008)

Av det koppel unga AIK:are som fått träna med a-laget under året – Linus Järeteg, Yannick Geiger, Andreas Redkin, Anton Smirnoff, Will Jarlee, Joffrey Ngambaka Nguba och Charlie Pavey – är Kennys son den yngste. Som liten var Pavey innermittfältare, men på sistone har han skolats om till högerback. Där utmärker han sig med sin inställning och tillslag, kan stå för både vågade tacklingar och fina crossbollar. För att ta steget till seniorfotbollen måste kanske Pavey jr. bli rappare i spelet och komma oftare på överlapp, men lyckas han med det har Charlie Pavey alla möjligheter att färga i AIK:s a-lag.

4. Aaron Stoch Rydell (född 2006)

Värvades till AIK inför året som något av ett prestigeförvärv i ungdomssammanhang och återvände därmed till hemstaden Stockholm. Två inhopp i Allsvenskan är facit. Mer lär det bli framöver, för i förmågan att utmana en mot en och kontrollera bollen har unge Stoch Rydell fina kvaliteter. På träningarna sticker han ut med låg tyngdpunkt och förmåga att använda båda fötterna. Några avtryck i Allsvenskan har inte Stoch Rydell satt än, men i P19-Allsvenskan har det blivit tre mål på fyra matcher. Med Rui Modesto ut och Oscar Uddenäs in finns möjligheter att AIK lägger taktiken något och börjar spela med mer offensiva yttrar. Kanske hjälper det Stoch Rydell mot genombrottet?

3. Emmanuel Gono (född 2005)

Det är fortsatt svårt att värdera Emmanuel Gono. Debuten mot IK Sirius var svårbedömd och i P19-Allsvenskan har det bara blivit tre matcher (samt mål mot Malmö FF). Men klart står att Emmanuel Gono har unika kvaliteter med sin extremfysik – egenskaper som värderas allt högre i dagens fotboll. Huvudspelet och målsinnet finns också där. Av träningarna att döma tycks liberianen också ta steg tekniskt och taktiskt, men än finns det mycket att slipa på.

2. Stanley Wilson (född 2006)

Kanske är det en chansning att sätta nyförvärvet Stanley Wilson så här högt upp på listan. I tävlingsspel har vi ju inte fått se mer av kenyanen än en halvlek borta mot IFK Värnamo. Men i den matchen höjde Wilson AIK. Mittfältaren spelade enkelt, tufft och vägvinnande, vilket bidrog till att Gnaget kunde hålla undan. Så har det under året också för det mesta sett ut på Karlberg. Wilson är en utpräglat defensiv mittfältare, men han besitter också en funktionell teknik och gömmer sig inte i passningsspelet. Extrapoäng för den instoppade tröjan.

1. Taha Ayari (född 2005)

Efter en sommar på bänken har Taha Ayari återvunnit sin plats i elvan, med fyra raka starter (varav en mindre lyckad insats borta mot Värnamo) i de fyra sista matcherna. Under sin tid som a-lagsspelare har Taha Ayari glimtvis visat upp de kvaliteter som gjorde att han hölls så högt i AIK:s akademi. Fin grundteknik, välutvecklad spelförståelse och fallenhet för länkspel utmärker lillebror Ayari, som gjort sina allra bästa matcher som släpande forward. Det finns förstås förmildrande omständigheter, som att AIK för det mesta varit ett dysfunktionellt lag de senaste två säsongerna. En tydlig plats i elvan i ett välutvecklat spelsystem har inte Gnaget kunnat erbjuda Taha. Kanske släpper det i höst under Mikkjal Thomassens ledning?

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription